Skellefteå AIK var inför säsongen, enligt mig, rätt bra förberedda. Försäsongen såg bra ut och nyförvärven verkade sätta playbooken rätt bra. Men en försäsong kan man inte dra för stora växlar ut av och när seriespelet väl drog igång blev vi påminda om hur orättvis hockeyn kan vara. Tänker främst på matchen mot Djurgården där AIK “förtjänade” att vinna.
Men nu står vi 9 omgångar in och hur har det sett ut hittills? Jo, vi har haft ett lag som spelat bra mer eller mindre varannan match. Medan vissa spelare börjat utomordentligt har andra inte alls kommit till sin rätta. Vi kan börja med att titta på vad som inte fungerat så avslutar vi mer positivt.
Slarvigt
AIK har ofta visat sig stressade i början av uppspelsfasen. Många passningar har inte suttit redan från första led och har därmed skapat problem för AIK att ta sig ur sin egen zon. Något som vi inte är vana att se som problematiskt men som vi sett mer och mer, tyvärr. Det blir tydligt när motståndaren sätter en hård press på våra backar för att störa och när pressen fungerar får AIK problem. Tydligast blev det mot Frölunda när de väl flyttade upp sina checkande forwards och Skellefteå slarvade en massa passningar. Men ska jag vara riktigt kritisk har de även slarvats utan den hårda pressen mot dem. I matchen mot Luleå var AIK dominanta första perioden för att sedan själva bjuda in Luleå i andra och tredje. Det var ren tur att stålmännen inte var mer påkopplade för annars hade det kunnat sluta i en förlust helt säkert.
Kommer nyförvärven hitta sin roll?
Alla nyförvärv kan inte bli succeer men vissa har högre förväntningar än andra. Mikkel Aagaard börjar snabbt bli en ny favorit hos Skellefteås supportrar och även om vi tappade Heikkinen så blev detta en mycket stark, om inte redan bättre, ersättare till vingen för firma Hugg- Lindberg. Men det är speciellt två spelare jag tror kommer få det svårt i AIK om de inte hittar en bättre form och det är Lars Bryggman samt Emil Djuse. Förstnämnda sneglade AIK redan förra säsongen på men han kunde inte ansluta. Han hade nog varit mer behövlig då men just nu ser jag inte riktigt hans roll i AIK. Han är stor och har ok händer, spelsinne och ja allt bara rätt ok. Hela hans grej är att han inte är bäst på något. En klassisk tredje-kedja kille som kan spela över hela banan men även göra 20 poäng för en säsong. Dock verkar han inte komma till sin rätta och har studsat runt mellan några kedjor. Just nu upplever jag att hans roll är lite svår att placera och när AIK hittade Okuliar fick vi en likvärdig spelare som har en mer offensiv uppsida. Det är många matcher kvar att spela men jag tror det är ett svårt pussel för staben att lägga på forwardssidan.
Emil Djuse har också börjat tufft. Han återvände till AIK efter några år utomlands och den Djuse vi fått tillbaka är inte den som lämnade. Han är visserligen äldre och hade problem med skador i Schweiz. Men ursäkter är en sak, det är vad som sker på isen som räknas oavsett. Jag tycker han ser trött ut, stundvis stressad och ibland dribblar han bort sig själv. Kommer inte Djuse igång har AIK ett stort hål i försvaret att fylla.
I övrigt tycker jag att AIK fått rätt bra stäm på nyförvärven. Frågan är bara om Djuse och Bryggman hittar sina roller. Just Bryggman kan hamna i en sits där han är utanför laget några matcher och frågan är om AIK behåller honom säsongen ut i så fall.
Målvakter
Det har inte undgått någon att AIK har haft det lite kärvt gällande målvaktsfrågan. Lindvall har nog gjort sin sista match i SHL och Söderström kan bli borta länge. Strauss Mann har kommit in och gjort det bra men det är svårare med Jani Lampinen. Tanken var nog aldrig att Jani skulle behöva axla en större roll men han fick det rätt tidigt i år. Strauss lär stå fler matcher men Jani måste få sina också, om än bara för att avlasta Strauss. Just nu upplever jag att AIK inte är helt trygga med Jani i målet och ska man tävla i toppen måste man ha en bra målvakt, det kommer man inte ifrån. Det återstår att se hur allt blir men det är nog AIKs största huvudvärk än så länge.
Men nu vänder vi tongångarna mot det positiva istället och fokuserar på vad som faktiskt varit bra. Det är en del saker som AIK absolut har löst fantastiskt och det är tack vare den starka stommen och, trots några plumpar, bra silly season.
Firma “Hugg-Lindberg-Danske Dynamiten”
Ska vi börja i vad som är bäst är det denna enhet. Just nu spelar dessa tre SHLs roligaste hockey. Det märks när de är påkopplade och då har inte många lag något att sätta emot. Fungerar inte denna enhet tappar AIK enorm anfallskapacitet men när de flyger, då flyger de högt. Oscar Lindberg har börjat säsongen mer eller mindre fantastiskt och har mäktat med 16 poäng på 9 matcher. Han brukar vara seg i starten av en säsong men nu ser han ut som Europas bästa center. Hugg och Aagaard är de komplementen som Oscar behöver. Han får spela med två forwards som har ett högt tak och fixar tempot som Ogge sätter. Jag tror att Oscar kan spela med vem som helst och få dem att bli bättre, men när han får två toppforwards bredvid sig då kan han utnyttja sitt spelsinne och kontrollera tempot på ett sätt ytterst få kan göra. Jag sätter just nu den här kedjan som SHLs bästa och ska AIK gå långt måste dessa leverera mer eller mindre varje omgång.
“Vintage Pudas” och effektiv Pontus Johansson
Jonathan Pudas hade ett mellanår i fjol och jag misstänkte att han var revanschsugen. Han känns trygg i sitt spel och det är den Pudas vi är vana att se. Jag kan tycka att han ser trög ut ibland eller att allt går sakta men han är likt Ogge mycket bra på att kontrollera tempot och hans Hockey-IQ är svårmatchat. Likt föregående paragraf så nämnde jag att Hugg-Lindberg-Aagaard måste vara bra för framgång. Samma gäller Pudas och än så länge ser Kirunasonen ut som den backgeneralen vi är vana att se.
Men även en som börjat bra är Pontus Johansson. Han var förra säsongen ny för AIK och skulle anpassa sig för AIKs playbook. Jag tyckte att den rollen han axlade då var lagom för honom och det naturliga klivet i år är att han fått mer ansvar i PP och offensiva starter. Han har varierat i nivå de första 2-3 matcherna men nu kommit mer till sin rätt. Jag har personligen varit kritisk mot honom i just PP men som han producerat poäng och spelat bra får jag erkänna att jag hade fel. Det återstår att se om han behåller sin form men gör han det kan det absolut bli Tre-kronorspel för honom senare i år.
Många bra nyförvärv
AIK värvade många bra spelare inför säsongen och jag har nämnt några i denna krönika men några finns kvar att prata om lite kort.
Viktor Grahn har börjat bra och har spelat till sig en roll bredvid Pudas. Han är inte flashig eller något i spelet utan han fixar det han ska göra och ger ett lugnt intryck.
Victor Stjernborg är ett riktigt fynd för AIK. Han är ett projekt som utvecklas ständigt och har redan nu klättrat i hierarkin. Jag tror att han kan vara nyttig i ett slutspel och kan vara årets bästa nyförvärv som inte fått speciellt stora rubriker.
Oliver Okuliar såg lite knackig ut i första matcherna men har hittat en bra roll i AIK. Jag tycker i korthet att han är en bättre version av Bryggman och kommer ha en stabil plats bredvid Pär Lindholm. Ruggigt skott och en tuffhet som gör att deras kedja kan bli jobbig för motståndarna.
Några bubblare som kommer bli intressanta att följa hädanefter:
Valter Lindberg har inte fått den starten han kanske önskade. Men han flyttades upp från centerpositionen och ut på vingen med Pär L och Okuliar. Han gjorde mål den matchen och vi får se vad tränarna gör med #12 framöver. PP-minuter kanske?
Oscar Voullet fick även testa på en annan kedja med Johnson-bröderna och även det hoppas jag blir något intressant. Det är kul att de vågar ändra konstellationerna, trots att de fortfarande spelar Johnsons ihop vilket jag än ställer mig frågande till. Voullet är kanske nyckeln där?
Andreas Johnson har börjat bra men inte gjort värst mycket poäng. Han gnuggar på och kämpar hejdlöst men han måste börja producera. Vi får inte glömma att hans lönecheck är en av AIKs största och då måste poängen börja komma. Jag tycker om Mango som spelare och vill verkligen att han ska få till sitt spel. Att han börjat betydligt bättre i år glädjer mig enormt, det är bara poängen som måste börja trilla dit.
Ska jag snabbt summera AIKs säsong hittills är det upponer. Det har stundvis sett otroligt bra ut men det har samtidigt sett riktigt platt ut. Dock ser man tendenser som AIK inte hade förra säsongen och det ger ett tryggare intryck överlag. Än så länge sparar jag gärna på det mest kritiska men efter 15-20 omgångar måste AIK lagt sig på en top 5 för att bevisa att de är på allvar. Frågetecken som Bryggman och Djuse samt målvaktssidan måste rätas ut för att göra AIK till en utmanare om Le Mat.
