Som jag antydde i ingressen var det inte kanske årets bästa hockeymatch. Det var rätt mycket slarv främst från AIKs sida som inte gynnade dem idag och sen hade man många 2-minutare på sig. En del mer tydliga än andra.
Hursomhelst var det AIK som tog tag i matchen bäst. Jag varslade om att AIK måste överleva de första 10 minuterna men det var nog AIK som var bättre. Förutom att båda lagen drog på sig varsin 2:a inom tio minuter så upplevde jag att AIK var spelförande och skapade betydligt mer.
AIK tog även ledningen och det genom Arvid Lundberg. Inte den mest vane målskytten men den satt där den skulle och det med bra hjälp av Jonathan Davidsson och Lars Bryggman.
Vi får lite derbykänslor under matchen men inget som riktigt tar fart, vilket är tråkigt eftersom halva glädjen med dessa bataljer är ändå känslorna som löper hejvilt. Jag lever kanske kvar i idéerna om att dessa derbyn var tuffare och argare förut? Nu snackar vi bara några år sedan dessutom. Jag upplever inte att AIK eller Luleå var särskilt ilskna där ute. Det blev mer i andra och tredje men det kokade aldrig över.
Nåväl, två perioder till skulle avhandlas.
Det som präglade matchen efter första perioden var det ohyggligt många utvisningsminuterna vi fick skåda.
Skellefteå var laget som fick sätta sig på botbänken oftast och som klyschan lyder – “Man vinner inga matcher från utvisningsbåset”.
Även om AIK spelar ett enormt bra boxplayt där man till och med skapar en del chanser så tränger Luleå dit 1-1 i powerplay.
När det väl är 5 mot 5 i andra äger Skellefteå mycket puck men de blir inte farliga. Det skapas en illusion av kontroll när man äger en majoritet av puckinnehavet men utan att man skapar allt för farliga chanser. Luleå höll AIK bra på utsidan och tvingade även fram kontringar.
Det betalade sig för Luleå och de fick hänga 2-1 efter en markeringsmiss från AIKs backar. Främst är det Pudas som blir för ivrig att jaga Nurmi vilket leder till ett friläge för Tardiff som inte tvekar och hänger den bakom Strauss Mann.
När tredje perioden rullar igång tycker jag att AIK är bättre men inte nog hungriga. Det saknades bett i viljan och man kom inte in på slottet. Man gjorde sitt bästa för att pucka runt och hade kontroll utan att vela göra något kreativt.
Det blev en period som AIK var starkare men som var för det mesta fördel Luleå. AIK drog på sig ännu fler utvisningar och det började kännas som färdigt. Bettet att vinna var inte där idag och så är det ibland.
Tills de tog ut målvakten och då vaknade AIK till liv.
När AIK vill vinna då sätter maskineriet igång ordentligt och man kan klia sig blodig på hjässan och undra varför man vaknar fem i tolv och inte tidigare. Hur som helst lyckades AIK kvittera genom Oliver Okuliar efter att Victor Grahn räddat AIK när Shinnimin bara behövde lägga pucken i öppen kASSE.
En fotnot var att Valter Lindberg hade första-assist på målet. Han tog inte plats i juniorkronorna -- Men för Skellefteå AIK är han just nu en av våra viktigaste
Vi hade förlängning på gång och då ska man behöva titta på den där vidriga “Red bull” overtime-loggan swisha förbi en. Det måste sägas – Red Bull ska ut ur svensk hockey.
Andra som protesterade i RB-overtime var klackarna i delfinen. De blev knäpptysta under förlängningen. Kudos till H-läktaren och North Power som knep igen på ett demonstrativt sätt. Tystnad har aldrig låtit så högt.
Sett till själva hockeyn gick Luleå vinnande ut ur förlängningen. Inget att snacka om och det är bara att tacka för 1 poäng och gå vidare.
Överlag var detta inte en kanonmatch från något av lagen. Det var ett mellandagsmöte där mellan verkligen betonades. Inget kokade över och förutom att klackarna växlade ramsor så kände jag inte riktigt av den här äkta derbykänslan.
Spelarna på isen ville nog spela av julbordet och lär komma igång igen nästa kommande matcher.
Skellefteå AIKs tre stjärnor:
*** Strauss Mann - Gör många viktiga räddningar även om han släpper 3. AIKs försvar får inte toppbetyg och då stod Strauss stabilt i de flesta lägena.
** Pär Lindholm - Stark på pucken och försöker driva spelet. Skapar en del chanser.
* Oliver Okuliar - Är kanske inte bäst på isen sett över 60 minuter men är ofta i hetluften och har en vinnande mentalitet. Han hänger 2-2 målet och visar allt mer hur han kan vara en stor faktor till kommande slutspel till våren
