AIK brukar inte ha problem mellan stolparna. Om det är något jag aldrig varit speciellt orolig för är det just slipsen. Vi får än så länge räkna bort Lindvall och tyvärr rapporterades det att Limpan blir borta till och med årsskiftet. Såklart går spelarnas hälsa framför allt och jag hoppas bägge kommer tillbaka snarast men främst att de får återhämta sig helt. Jani Lampinen är ännu oprövad i SHL och tanken var nog aldrig att han skulle nypa en föstaspade och så ser det ut ännu för att AIK plockar in ett bekant ansikte i form av Strauss Mann. Strauss gjorde en pangsäsong i AIK 21/22 och fick även spela OS för USA efter det. Senare har det varit lite tyngre år men nu återvänder han till klubben där hans genombrott kom och vi håller tummarna att han kan spegla den glansen han visade sist.
Backar
Vi går rakt på sak: Axel Sandin-Pellikka är oersättlig men det var väntat att han skulle dra över till NHL. Han ersätts bara inte helt uppochner men vi ska vara glada att vi fick ha honom så pass länge. Det vi har idag är fortfarande rätt bra även om det inte är ligans mest “intressanta” backsida. Pudas kommer nu att kliva fram som den riktiga ettan han ska vara. Även om kaptenen mäktade med 30 pinnar förra säsongen så vet vi att det finns mer att hämta. ASP tog, med all rätt, mer plats och Pudas fick inte samma utrymme. Jag tror att #64 studsar tillbaka igen till sin högsta nivå. I övrigt hoppas jag att Haara ska ta det stora klivet i år och etablera sig som en högklassig SHL-back. Om vi ska gå igenom lite nya namn så börjar vi med Emil Djuse, som återvänder till AIK. Vi kan nog förvänta oss att han gör det han ska, spela som en stabil tvåvägsback, men hoppas såklart på att han kan bidra till protokollet också vilket han absolut har förmåga till. Max Krogdahl ska lyfta bort folk framför kassen och vara den tunga pjäsen. Ett annat nytt namn på blålinjen är Victor Grahn. Han gjorde två matcher med AIK förra säsongen och det gav nog med intryck för att ge honom ett kontrakt, men överlag ser vi inget jätteintressant nytt namn. Vi är kanske bortskämda med namn som Elias Salomonsson och ASP men vi har fortfarande bra namn kvar som Arvid Lundberg och Måns Forsfjäll. Det finns kvalitet, absolut, men det saknas kanske samma spets som forwardssidan har. Nu synar jag dock väldigt hårt, vi har fortfarande en backsida som är i övre skiktet av SHL.
Forwards
Här finns det en del att packa upp. Vi har enormt med talang och skill som ska hota även de offensivt skickligaste lagen i SHL. Allt måste bara stämma såklart. AIK kommer från en säsong där bröderna Johnson haft det tuffare. Vi har fått veta att Mango lirat med en skada som han nu ska vara helt fri ifrån. Jag hoppas det ger honom en revanschkänsla för han har kapacitet att vara topp 10 i SHLs poängliga om allt stämmer. Jag ställer mig frågande till om bröderna ska lira tillsammans men det kan lika gärna bli succe också. En spännande tanke är att se nyförvärvet Oliver Okuliar lira på vingen med bröderna i så fall.
Ett annat namn som är spännande är Mikkel Aagaard. Han är en målskytt av rang men även en retsticka som kan vara jobbig framför mål. Han är i toppen av SHLs skytteliga de senaste 3 säsongerna om jag inte minns fel. Det är en kittlande tanke att se honom stänka dit puckar i samma lina som Oscar Lindberg. Jag tror att han ska ersätta Heikkinen och det såg ut som så en del på försäsongen, där Mikkel även fick rätt bra utdelning.
AIK har ett bra centerdjup som vi är vana att se. Pär Lindholm, Oscar Lindberg, Jonathan Johnson och Valter Lindeberg kommer att vara ett av SHLs bästa centergäng. Och ska vi prata AIKs centrar så vill jag slå ett slag för Valter Lindberg. Vi har en speciell talang här. Att han inte är draftad ligger bortom mig. Men vi ska vara glada för det eftersom chansen är att han stannar längre i AIK. Men varför är han så intressant? Jo, det osar Jocke Lindström över hans spelsinne och får han växa till sig lite och bli varmare i SHL-kläderna kommer vi se ett genombrott. Om inte i år, så inom en snar framtid.
AIK har enligt mig mer intressanta namn på forwardssidan. Victor Stjernborg kom aldrig till sin rätt i Växjö och han hoppas nog få allt att stämma med AIK. Okuliar har en spännande spelstil där han skjuter mycket och är lite klassisk powerforward. Bryggman är tillbaka i SHL efter några starka år utomlands och hans roll blir nog att skapa ett djup på vingen i AIK. Victor Laz har gjort en fin resa från hockeyettan upp till SHL. Jag har inte stenkoll på honom men jag hoppas att SHL-kostymen inte blir för stor.
Till skillnad från föregående säsong kommer AIK mer förberedda till starten. Ingen värvning känns “out of place” och AIKs playbook med värvningar verkar vara tillbaka efter föregående år. Vi ser ingen chansning på en 39-åring från hockeyallsvenskan eller att vi måste skrika efter en tuff back. Vi ser att man gör som man brukat göra. Man behåller den stabila stommen, plockar in något nyförvärv med spets för att sen hitta guldkorn i lägre divisioner som kan blomma ut. Det här är hur ett lagbygge för AIK ser ut för mig. Det ser stabilt ut och det kan bli riktigt bra.
Truppen vid skrivande stund:
MÅL: Jani Lampinen, Strauss Mann (Skadade Linus Söderström, Gustaf Lindvall)
BACKAR: Jonathan Pudas, Victor Grahn, Emil Djuse, Frans Haara, Pontus Johansson, Arvid Lundberg, Max Krogdahl, Måns Forsfjäll, Rasmus Bergkvist
FORWARDS: Mikkel Aagaard(NY), Lars Bryggman(NY), Jonathan Davidsson, Rickard Hugg, Jonathan Johnson, Andreas Johnson, Victor Laz(NY), Oscar Lindberg, Valter Lindberg, Pär Lindholm, Oliver Okuliar, Victor Stjernborg(NY), Oskar Vuollet (Skadad Zeb Forsfjäll)
