
La Curva
2025-05-09 16:10
Jakten på CL: ”Pressen är enorm på klubben”
Bara tre omgångar återstår och kampen om den fjärde och sista CL-platsen står på spel. Martin Eliasson kollar igenom läget hos de fyra kompatanterna - Juventus, Roma, Lazio och Bologna. Vem ska vinna kampen om äran och miljonerna?
Martin Eliasson

Juventus – 63 poäng
Återstående schema: Lazio(b), Udinese(h), Venezia(b)
Talar för:
Spelschemat – Juventus har haft det överlägset enklaste schemat på slutet av klubbarna som gör upp om den åtråvärda fjärdeplatsen. Med Thiago Motta på bänken hade man kunnat hävdat det omvända då Juventus under hans ledning ofta hade större problem med mitten- och bottenlagen än med topplagen. Men sedan skiftet till Tudor har Juventus visat på en förbättring i det avseendet med segrar över Genoa, Lecce och Monza. Kallduschen mot Parma står som det enda undantaget. Nyckelmatchen är givetvis helgens drabbning mot direkta konkurrenten Lazio. Plockar Juventus en trea där står man med ena foten innanför mållinjen då man borde ta full pott mot ett Udinese i ingenmansland som inte har någonting att spela för samt ett Venezia i desperation som måste riskera allt för tre pinnar.
Tudoreffekten – Nu är det inte som att Juventus har svävat fram och tagit alla med storm sedan kroatens intåg på tränarbänken. Men Tudor är bevisat duktig på att få fart på resultaten kortsiktigt. Detta har han bevisat i sina tre senaste klubbar Hellas, Marseille och Lazio där resultaten varit som bäst under de första tre månaderna. Fortsätter Tudor med denna trend borde Juventus lösa detta.
Inbördesmöte & målskillnad – Tack vare Thiago Motta har Juventus en fördel gentemot samtliga sina rivaler. Man har kryssat bägge mötena med Roma & Bologna och detta innebär att de hamnar före dem vid lika poäng som resultat av att deras målskillnad är bättre. Undviker man förlust mot Lazio blir den tidigare säsongens seger mot örnarna från Rom guld värd vid likaläge gällande poängen. Tudor måste vara försiktig dock då det endast är två bollar som separerar Juventus från Roma i denna statistik. Om Ranieris grabbar blir målsugna mot slutet kan de äta upp dem siffrorna.
Talar emot:
Pressen – Det är en enorm press på Juventus att lösa fjärdeplatsen, större press än för konkurrenterna. Det handlar inte främst om prestige, status, självrespekt och drömmar när det kommer till Juventus utan snarare om det ekonomiska. Skulle Juventus missa fjärdeplatsen och Champions League spel kommer klubben hamna i en djup ekonomisk kris som kan komma att ha konsekvenser under många år framöver. Det är viktigt att spelarna och Tudor lyckas skärma av sig från denna press där klubbens framtid i mångt och mycket står på spel och inte låter sig tyngas ned av den.
Yildiz avstängning – Den talangfulle turken har varit lite av en talisman för Juventus sedan Tudors intåg. En absolut nyckelspelare i offensiven som mycket har kretsat kring. Direkt avgörande i många matcher, en sådan spelare man vill ha på planen i viktiga matcher där små marginaler kan fälla avgörandet. Det onödiga röda kortet mot Monza innebar dock att Yildiz missade matchen mot Bologna och kommer att missa den extremt viktiga ödesmatchen mot Lazio som stundar.

Roma – 63 poäng
Återstående schema: Atalanta(b), Milan(h), Torino(b)
Talar för:
Ranieris magiska momentum – Vad som gör gamle Claudio till en av de mest unika av de ikoniska tränarna under dennes era är inte hans styrka inom det fotbollsteoretiska. Det är sällan man förundras över Ranieris otroliga spelmönster eller defensiva strukturer. Ranieris främsta superkraft ligger i bemästrandet av det psykologiska elementet i sporten. Likt ingen annan har han förmågan att lotsa sina lag in i kraftfulla momentum där bollen inte vill annat än att studsa rätt. Som Mourinho sade tidigare är Ranieri den enda tränaren i världen som är kapabel till att vinna Premier League med Leicester. Det är som att Ranieri skapar en bubbla som han sedan slutar runt sina spelare och denna bubbla skyddar dem från all form utav press och prestationsångest. Roma är inne i ett sådant galet momentum nu där de varit vårens formstarkaste lag med en förlustfri svit på hela 19 matcher i skrivande stund. Håller detta i sig har man definitivt chansen att norpa fjärdeplatsen.
Mile Svilars gyllene handskar – Säsongens och i synnerhet vårens spelare i Roma är inte Paulo Dybala utan lagets väktare där bak, Mile Svilar. Han har under den andra halvan av säsongen i princip lagt beslag på statusen som Serie A:s främsta målvakt. Magnifika insatser som avlöst varandra där unge Svilar räddat allt och lite till och gjort Roma till ett närmast omöjligt lag att göra mål på i de senaste omgångarna. Fortsätter han att storspela på det här sättet lever hoppet om topp 4 i allra högsta grad.
Talar emot:
Levt på små marginaler – Även om Roma spelat sig till titeln som ”de oslagbara” nu under våren så har en hel del vinster kommit under minsta möjliga marginal och det är inte svårt att se den sortens flyt avta till slut. Framförallt har en hel del poäng kunnat tillskrivas Svilar och hans perfekta imitation av en vägg med magnetisk förmåga att suga åt sig bollarna.
Spelschema – Roma hade det överlägset svåraste återstående schemat av samtliga lag som jagar en plats inom elitens kvartett. Men sedan inkasserade man sju poäng av nio möjliga i mötena med Inter, Fiorentina och Lazio. Man har fortfarande en tuff match mot Atalanta som i takt med att pressen lättat då scudetton glidit dem ur fingrarna verkar ha återupptäckt lite av höstens förlorade form. Milan kan också bli en bökig match beroende på hur Copa Italia finaldramat utspelar sig.

Lazio – 63 poäng
Återstående schema: Juventus(h), Inter(b), Lecce(h)
Talar för:
Grundspelet – Baronis boys hade sådant fint grundspel under hösten. En skön rytm och flyt i spelet som fungerade som ett effektivt skyddsnät för spelarna. Även om man hamnade i underläge kunde man utan stress fortsätta på den inslagna vägen och vända underläge till seger. Detta grundspel har dessvärre lyst med sin frånvaro under stora delar av våren. Lazio har låtit sig blivit tagna av stundens allvar är känslan, ett fragilt lag mentalt och Baroni måste få sitt lag att återfinna sig själva igen. Gamla klassiska sägandet ”return to basics” bör vara ledorden för Lazio i slutkampen.
Underdogspsykologi? – Lazio har under en del matcher mot slutet sett ut att hamna i en mental koma som resultat av att pressen växt sig allt större. Ett sätt för Baroni att kanske råda bot mot detta är att få spelarna att anamma underdogsfanan så gott det går. Inte många tror att Lazio kommer dra det längsta strået här och där finns det en fördel att spela på rent psykologiskt. Få spelarna att inse att de har mycket mer att vinna än att förlora här.
Talar emot:
Lazios demoner – Har tekniskt sätt redan skrivit om detta. Lazio har under många säsonger visat upp liknande tendenser att vara som sämst när poängen har som mest betydelse. Och samtidigt spelar man champagnefotboll under tidigare skeenden av säsongen när pressen är mindre.
Spelschemat – Lazio har två blytunga matcher kvar mot Juventus och Inter. Två möten som känns specifikt svåra för Lazio som haft problem att nå upp i önskvärd nivå mot topplagsrivalerna. Det är den där mentala fragiliteten igen som ligger Lazio i fatet där man tenderar att underprestera när man har som mest kameror på sig.
Inbördesmöten – Lazios mindre vassa prestationer mot topplagskonkurrenterna innebär att man har en nackdel där gentemot Juventus och Roma vid eventuellt likaläge poängmässigt. Mot Bologna står det lika på inbördesmöten men Lazio märkliga storförluster mot Inter och nyss nämnda Bologna innebär att de också har den sämsta målskillnaden bland de involverade lagen också.

Bologna – 62 poäng
Återstående schema: Milan(b), Fiorentina(b), Genoa(h)
Talar för:
Inget att förlora – Precis om fallet delvis är med Lazio är det ingen som håller Bologna som favorit i detta race. Och även om Bologna skulle missa fjärdeplatsen är det ingen som kommer måla upp deras säsong som ett misslyckande. Italiano och hans grabbar kan bara vinna här. Potentiella förlusten har de redan eliminerat.
Orsolini, Ndoye & Freuler – Bologna har en del spelare som klivit fram individuellt på slutet. Mycket av deras kreativitet och slutprodukt har kantspringarna Ndoye och Orsolini stått för. Samtidigt som Remo Freuler fortsätter visa vilken otrolig tillgång han är i Serie A. Den rutinerade schweizaren blir ännu viktigare nu när säsongen närmar sig sitt slut med sina ledaregenskaper, pondus och höga fotbolls-IQ.
Talar emot:
Italianos rädsla – Italiano är en mycket begåvad tränare men hittills under karriären har han haft svårt att bibehålla sitt goda omdöme när pressen blivit hög. Och jag tycker man sett vissa tendenser även den här säsongen. Bologna har sett mer och mer ängsliga ut ju längre slutomgångarna vi kommit nu. Det där jobbiga och stöddiga Bologna vi började bli vana att se har lyst lite med sin frånvaro på sistone. Ett måste för Italiano att besegra sina mentala demoner och ingjuta mod och tro bland sina spelare.
Copa Italia finalen – Detta kan mycket väl vara en fördel för Bologna då en eventuell seger i finalen mot Milan kan komma att skapa ny, positiv energi som Italiano och spelarna skulle kunna rida på under slutspurten av serien. Dessvärre tror jag att Italiano förmodligen torskar ytterligare en final och att cupfinalen på så vis kommer ha en negativ påverkan på Bolognas sista matcher.