NHL Allmänt
2020-09-23 16:00
Krönika: Machokulturen i NHL skördar offer – hur får vi stopp på den?
TSN lyfter problematiken kring smärtstillande medicin i NHL och än en gång slås vi av att ligan inte verkar ta sådant här på allvar.
Niclas Viberg
niclas.viberg@svenskafans.com
@NiclasViberg
1 kommentarer
I skenet av TSN:s lika briljanta som hjärtskärande dokumentär – The Problem of Pain – kring undersökningen av smärtstillande medicin i NHL är det lätt att bli mållös.
Att det finns ett problem med smärtstillande mediciner och andra droger visste vi sedan tidigare. Att lagen och ligan inte alltid – någonsin? – har individens bästa i sina tankar är också uppenbart. Det har vi bland annat märkt i de senaste årens idoga diskussioner kring hur ligan nonchalerar våld mot huvudet.
The Problem of Pain belyser inte uteslutande våld mot huvudet, utan en mer övergripande problematisering av smärtstillande mediciner, förväntningarna att spela igenom skador och den allmänna kulturen kring smärthantering i ligan.
Och det är alltså mäktiga TSN som ligger bakom produktionen. För några år sedan var det mest Dan Carcillo som gick i täten för att uppmärksamma problematiken kring våld mot huvudet. All heder åt Carcillo, men det krävs större namn och stjärnstatus än så – alternativt de riktigt stora mediehusen – för att problemen ska lyftas på allvar. Carcillo, och spelare likt honom, kommer alltid, på sina håll, att avfärdas med tanke på deras historia.
Att smärtstillande mediciner missbrukas och delas ut vårdslöst kommer alltså knappast som någon överraskning, men det är viktigt att det lyfts upp i ljuset. Ett diffust och ansiktslöst problem för många får plötsligt röster och ansikten på en av de största plattformarna.
Och det är inte bara tämligen obskyra namn som Kyle Quincey och Zenon Konopka som lyfts fram. Ryan Keslers historia får det att vrida sig i en och man förstår sannerligen att han inte har haft det lätt de senaste åren.
The Problem of Pain släpptes i natt och någon dag tidigare hade TSN kört ut en trailer om inslaget.
Som av en händelse – en oerhört konstig slump, som garanterat bara skedde helt oberoende av TSN:s dokumentär – passade NHL på att glorifiera förmågan att spela skadad och att ha höga smärttrösklar. Det är vad som krävs för att vinna!
Machokulturen i NHL skördar offer, kort- och långsiktigt. Det är inte bara spelares hälsa som ligan leker med – det är liv.
Visst får man räkna med skador av varierande grader i en kollisionssport som hockey och spelarna kompenseras mer eller mindre väl – sett till att det är välbetalda jobb i relation till oss dödliga – för riskerna man tar.
Men nog måste man kunna räkna med att ens arbetsgivare tar ansvar för en när man skadar sig på jobbet? Nog måste man kunna förvänta sig att hälsan faktiskt sätts i fokus?
Den tystnads- och machokultur som bevisligen råder i ligan är inte bara något som man låter passera genom att inte låtsas om den. Det är bevisligen något som uppmuntras och som på något sätt nästan är en grundförutsättning.
Har man själv ansett det vara beundransvärt när någon kämpar sig igenom till synes orimliga förutsättningar? Javisst. Man är själv en del av problematiken i att glorifiera smärthantering.
Desperationen att spela till varje pris är påtaglig. Att se spelare vilas för lite slitage eller småskador är så ovanligt att det nästan inte sker. Det är nästan mer regel än undantag att spelare kommenterar att man alltid har någon sorts skavank. Att inte kunna spela 82 matcher ses i stora drag som ett misslyckande. Men är det ens rimligt att kunna genomföra 82 matcher med tanke på hur dagens hockey ser ut?
Hur får man bukt med den skadliga machokulturen i NHL?
Att det finns ett problem med smärtstillande mediciner och andra droger visste vi sedan tidigare. Att lagen och ligan inte alltid – någonsin? – har individens bästa i sina tankar är också uppenbart. Det har vi bland annat märkt i de senaste årens idoga diskussioner kring hur ligan nonchalerar våld mot huvudet.
The Problem of Pain belyser inte uteslutande våld mot huvudet, utan en mer övergripande problematisering av smärtstillande mediciner, förväntningarna att spela igenom skador och den allmänna kulturen kring smärthantering i ligan.
Och det är alltså mäktiga TSN som ligger bakom produktionen. För några år sedan var det mest Dan Carcillo som gick i täten för att uppmärksamma problematiken kring våld mot huvudet. All heder åt Carcillo, men det krävs större namn och stjärnstatus än så – alternativt de riktigt stora mediehusen – för att problemen ska lyftas på allvar. Carcillo, och spelare likt honom, kommer alltid, på sina håll, att avfärdas med tanke på deras historia.
Att smärtstillande mediciner missbrukas och delas ut vårdslöst kommer alltså knappast som någon överraskning, men det är viktigt att det lyfts upp i ljuset. Ett diffust och ansiktslöst problem för många får plötsligt röster och ansikten på en av de största plattformarna.
Och det är inte bara tämligen obskyra namn som Kyle Quincey och Zenon Konopka som lyfts fram. Ryan Keslers historia får det att vrida sig i en och man förstår sannerligen att han inte har haft det lätt de senaste åren.
The Problem of Pain släpptes i natt och någon dag tidigare hade TSN kört ut en trailer om inslaget.
Som av en händelse – en oerhört konstig slump, som garanterat bara skedde helt oberoende av TSN:s dokumentär – passade NHL på att glorifiera förmågan att spela skadad och att ha höga smärttrösklar. Det är vad som krävs för att vinna!
To hoist the #StanleyCup...
— NHL (@NHL) September 22, 2020
THERE IS A PRICE TO PAY. pic.twitter.com/sTXglOu9kT
Machokulturen i NHL skördar offer, kort- och långsiktigt. Det är inte bara spelares hälsa som ligan leker med – det är liv.
Visst får man räkna med skador av varierande grader i en kollisionssport som hockey och spelarna kompenseras mer eller mindre väl – sett till att det är välbetalda jobb i relation till oss dödliga – för riskerna man tar.
Men nog måste man kunna räkna med att ens arbetsgivare tar ansvar för en när man skadar sig på jobbet? Nog måste man kunna förvänta sig att hälsan faktiskt sätts i fokus?
Den tystnads- och machokultur som bevisligen råder i ligan är inte bara något som man låter passera genom att inte låtsas om den. Det är bevisligen något som uppmuntras och som på något sätt nästan är en grundförutsättning.
Har man själv ansett det vara beundransvärt när någon kämpar sig igenom till synes orimliga förutsättningar? Javisst. Man är själv en del av problematiken i att glorifiera smärthantering.
Desperationen att spela till varje pris är påtaglig. Att se spelare vilas för lite slitage eller småskador är så ovanligt att det nästan inte sker. Det är nästan mer regel än undantag att spelare kommenterar att man alltid har någon sorts skavank. Att inte kunna spela 82 matcher ses i stora drag som ett misslyckande. Men är det ens rimligt att kunna genomföra 82 matcher med tanke på hur dagens hockey ser ut?
Hur får man bukt med den skadliga machokulturen i NHL?
Hockey players are praised for their willingness to play through injury - no matter the cost.@rwesthead presents The Problem of Pain, a year-long investigation into painkillers and the culture of pain in the NHL...
— TSN Hockey (@TSNHockey) September 22, 2020
Viewable worldwide: https://t.co/fIE8PhiZI8 pic.twitter.com/3QxG83IqSf
