Eller snarare kanske det visar hur de kanske är bättre som handelsvaror för att i slutänden få det man egentligen vill ha och behöver, framför att varje val måste bli en spelare som kommer att bidra i din laguppställning i all evig framtid. Allt handlar om asset management, hur man hanterar de tillgångar man sitter på. De som gör det bäst är de som håller sig relevanta i längden, oavsett om det innebär att hela laget är egendraftat eller att det är byggt genom trader och shopping under free agency.
Jag skrev ett kort svar som rymdes inom X’s teckenbegränsningar, men tänkte att jag utvecklar det nu, här där jag får skriva hur många tecken jag vill. För det här kan man med nöje grotta ner sig i, faktiskt.
Själva originalinlägget var en genomgång av alla klubbens val i förstarundan från 2010, med poängen att ingen, bortsett från Andrei Vasilevskiy nu spelar kvar i Lightning. Vissa har såklart gjort sin beskärda del av matcher, men vid dags dato är det bara Vasilevskiy som alltjämt har Amalie Arena som sin arbetsplats, åtminstone på heltid, men vi kommer till det vad det lider.
Det kan förstås vid första anblick låta som ett kapitalt misslyckande, då alla lite kyligt räknar med att ett förstaval blir en NHL-spelare, och därför värderar upp valen väldigt. Men om vi först går igenom vad det blev av alla, så kan vi efter det diskutera oss fram till hur man faktiskt ska se på de senaste 14 årens aktivitet, såhär med lite distans.
Men vi börjar väl från början, och varför det är just 2010 är väl dels för att det är jämnt och bra, men också för att säsongen 2010/-11 var Steve Yzermans första vid rodret för klubben, vilket gör att allt som sker efter det sker under den era vi i mångt och mycket fortfarande beskådar.
Så, 2010 väljer man Brett Connolly med det sjätte valet i första rundan. Connolly var en högt ansedd powerforward, bland annat jämförd med Rick Nash i scoutingrapporterna. Dock blev det inte riktigt som någon hade tänkt sig. När han hade svårt att riktigt få det att lyfta på NHL-nivå, samtidigt som spelare som Tyler Johnson och Ondrej Palat verkligen fick luft under vingarna så blev det när allt summerades mer tid i AHL än NHL, och efter ett par säsonger av hattande mellan Syracuse och Tampa så blev det tillslut mest rimligt att försöka få till en trade.
Och föga förvånande så var det Boston Bruins som man lyckades göra en affär med vid Trade Deadline 2015. För är man en lång, tung och hyfsat skicklig powerforward som lyckas ta sig till NHL under 2010-talet, så ska man ju någon gång representera Boston. Och det gjorde han, i en säsong, innan han som Free Agent hamnade i Washington Capitals säsongen 2016/-17. Tiden i huvudstaden blev Connollys bästa tid i NHL-karriären då han var en del av den grupp som tillslut lyckades knipa en Stanley Cup 2018. Efter ytterligare ett år i Capitals efter Cupvinsten så gick kosan nästan tillbaka till där allt startade, fast i fel ände av delstaten, då han skrev på för fyra år med Florida Panthers.
Dock blev det bara en och en halv säsong med Panthers innan han ingick i en större lönedump till Chicago när Florida ville öppna upp löneutrymme inför Trade Deadline 2021. I Chicago spelade han ut ett av sina resterande två år på kontraktet, med den största tiden spenderad i AHL, innan han slutligen blev utköpt och hamnade i Schweiz, där han så sent som förra säsongen gjorde nio matcher. Om det var de sista nio han kommer spela är faktiskt mer än jag vet, då jag inte hittar någon officiell klargörelse om huruvida han nu är pensionerad eller inte.
Så, det var en oddyssé om en karriär som bara innefattade lite Tampa Bay, således blir ju det viktigaste vad traden till Boston faktiskt gav i utbyte. Jo, för det besväret fick man två stycken andrarundeval, ett 2015 och ett 2016. Och vad blev det av dem då? Jovars.
Med valet 2015 valde man Matt Spencer, en back som visat ledaregenskaper och spelat ett J18-VM för USA. Dock fick han inte riktigt den utveckling man hade hoppats och under sina år i Tampas organisation. Han lyckades under fem säsonger skrapa ihop 53 AHL-matcher innan han slutligen ingick i en trade med Buffalo mot Devante Stephens. Därefter har han härjat runt en säsong i ECHL, och sedan turnerat runt i Europa där han i tur och ordning besökt Österrike, Italien, Danmark och just nu England.
Med valet 2016 blir det mer intressant. För i en andraraunda där man utöver Bostonvalet, även plockade in Libor Hajek och Taylor Raddysh efter att i första rundan valt Brett Howden, så använde man del val man fått av Boston till att addera Boris Katchouk till sitt stall. Vi kommer att komma in mer på vad det blev av Howden och Hajek redan i nästa del, men nu låter vi lampan skina på Katchouk, då han är resultatet av det val man fick från Boston.
I Katchouk fick man en tvåvägsforward som ihop med sin bästa kompis Taylor Raddysh gjort bra ifrån sin i Sault Ste. Marie Greyhounds i OHL. Där trodde man, särskilt efter ett starkt JVM säsongen 16/17, att man hade hittat en del av den kärna som skulle ta över. Men även om Katchouk var en karaktär som var lätt att ta till sig och gilla på isen, så lyfte det aldrig i NHL. Och när Trade Deadline 2022 kom så valde Julien BriseBois att låta Katchouk ingå i det massiva paket som man skickade till Chicago för Brandon Hagel. Han fick dock med sig sin polare Raddysh och en chans att på allvar kunna slå sig in i NHL i ett ombyggande Chicagolag. Men inte heller där fick han riktigt fäste, och efter 9 poäng på 38 matcher under säsongen 2023/24 så sattes han upp på waivers där han plockades upp av Ottawa Senators. I Kanada blev det ytterligare 21 matcher med 4 poäng som facit innan han förra sommaren skrev på en Try Out med Anaheim, en Try Out som han släpptes från för att sedermera skriva på ett AHL-kontrakt för att ta ny sats i Wilkes Barre Scranton Penguins. Ett drag som visade sig smart då han här för någon vecka sedan belönades med en ny chans i Tampa Bay, en påskrift som till 50% sluter cirkeln i den här historien på ett lite charmigt sätt.
Så ska man ta ett helhetsgrepp om vad man fick ut av att drafta Brett Connolly, så väger ju hur man hanterade sina tillgångar tyngre än hur man scoutade sitt draftval. Inget säger att Brett Connolly inte hade kunnat bli den han blev i Washington även in Tampa, men omständigheter gjorde att man valde en annan väg, som slutligen landade i Brandon Hagel, något jag har svårt att se att någon i dagsläget ångrar.
Det var den första delen i vår resa genom ett och ett halv decennium av förstarundeval, nästa vecka är vi tillbaka med historien om Vladislav Namestnikov, som nog är den spelare som inbringat mest utbytesvärde till organisationen i modern tid, och vars fotavtryck fortfarande finns i laget idag.
Tampa Bay
idag kl. 08:00
Vad hände sedan? Förstarundevalen. Del 1: 2010, Brett Connolly
För några månader sedan så trillade jag över ett inlägg på X. Det väckte mitt intresse av den enkla anledningen att det dels handlade om Tampa Bay Lightning, vilket alltid är kul, men också att det på ett väldigt tydligt sätt visar hur stor rörligheten faktiskt är i den moderna idrotten, men också ger mig vatten på min kvarn i tjatet om hur draftval är kraftigt övervärderade.
Emil Gummesson
gummesson_94@outlook.com
@EmilGummesson
