120 år, 120 Ajacieden #75: Frank Arnesen — Den andre danske pionjären
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktionen inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Nu om Frank Arnesen, den andre danske pionjären som kom till klubben tillsammans med Søren Lerby.
Jag har tidigare skrivit om Søren Lerby, en dansk pionjär i Ajax i svängen från 1970-talet till 1980-talet. Men han var ju inte ensam när som 17-åring kom från Fremad Amager. 19-årige Frank Arnesen kom ju i samma veva, och som två år äldre låg han alltid lite för Søren.
Under sina första månader i Ajax behövde Arnesen framför allt växa till sig och bli starkare. Han vägde bara 62 kilo 1975 när han kom till Ajax på hösten, inte en idealisk matchvikt för en 178 cm lång mittfältare. Han låg i och tränade och åt och byggde muskler och några år senare hade han gått upp tio kilo.
Några månader efter att han och Lerby plockats till Ajax fick Arnesen debutera i a-laget under Rinus Michels (som återvänt till Ajax för en säsong) i en bortamatch mot Utrecht i mars 1976 (1-1). Arnesen utvecklades under de kommande åren till en bärande spelare i ett charmigt Ajax-lag som med tiden lite fallit i skymundan av andra mer klassiska upplagor. Men gänget på sent 70-tal hade kvalitet: Arnesen och Lerby på mittfältet med Dick Schoenaker, glimrande teknikerna Simon Tahamata och Tscheu La Ling på kanterna, målspottare som Ruud Geels, Ray Clarke eller Wim Kieft som center, Ruud Krol som libero och kapten och “De Beer van De Meer” Piet Schrijvers i målet.
Arnesen var en i stort sett komplett offensiv mittfältare. Han kunde styra spelet med sitt passningsspel, kunde dribbla sig fram, kunde spela fram lagkamrater till mål eller snyggt skjuta in dem själv. Han växte också med tiden ut till en ledare. När Ruud Krol 1980 till slut lämnade Ajax för att varva ner i Vancouver Whitecaps efterträdde Arnesen honom som kapten.
Med Ajax vann Arnesen Eredivisie tre gånger och cupen en gång (man förlorade tre cupfinaler till) och tog sig 1979/80 till semifinal i Europacupen där man knappt föll mot Nottingham Forest som skulle ta sin andra av två raka Europacuptitlar. Ajax förlorade med 2-0 borta och fick bara med sig 1-0 hemma. Ett snöpligt slut då man gått som tåget i Europacupen så långt den säsongen, målskillnaden 31-8 säger allt.
Sommaren 1981 lämnade Arnesen Ajax för Valencia. När han väl spelade bidrog han med mycket, men tiden i Spanien blev förstörd av skador. 1983 flyttade han till Anderlecht. Hans första säsong slutade man trea, nästa år vann man ligan med den förkrossande målskillnaden 100-25 och Arnesen var en viktig faktor. Han ville dock tillbaka till Holland och i oktober 1985 var Anderlecht och Ajax muntligen överens om en deal, men då Anderlecht fick en nyckelspelare skadad backade de undan. Arnesen fortsatte leverera fint på planen och intresset svalnade inte. Men så plötsligt i slutet av november kom PSV från ingenstans och snodde åt sig Arnesens signatur mitt framför näsan på Ajax.
“Det är inte mitt fel att PSV handlade snabbare än Ajax” förklarade Arnesen den kontroversiella övergången som gjorde honom impopulär i Ajax-läger. Istället för att bidra till Johan Cruijffs lagbygge i Ajax kom Arnesen in i ett PSV på stark uppgång under en (relativt) ung Guus Hiddink. Tre säsonger i rad vann man Eredivisie och allt kröntes 1988 när man vann trippeln — Eredivisie, cupen och Europacupen. Arnesen missade på grund av skada Europacupfinalen och lade efter säsongen av på grund av de återkommande skadeproblemen.
Arnesen var förstås också med i Dansk Dynamit-laget som iförda några av fotbollshistoriens snyggaste matchställ charmade världen i VM 1986.
Efter spelarkarriären blev han kvar i PSV som assisterande tränare och 1994 blev han sportchef i klubben. En roll han hade i tio år och under hans tid tog han spelare som Ronaldo, Jaap Stam, Ruud van Nistelrooy och Arjen Robben till PSV. Under dessa år vann PSV fyra ligatitlar, en cuptitel och spelande återkommande i Champions League och UEFA-Cupen.
2004/05 anställdes han som “sporting director” i Tottenham, han skulle leda klubben framåt ihop med franske tränaren Jacques Santini, men dem emellan klickade det inte och Santini lämnade snart så Arnesen befordrade assisterande tränaren han anställt, Martin Jol, till tränare. I juni 2005 stängdes han av internt av Tottenham för att ha uttryckt att han var sugen på att gå till rivalen Chelsea, som ju var nyrika i och med Roman Abramovich övertagande. Efter lite stök och bråk blev det sedan klart med Chelsea och under fem år som sportchef hjälpte han bygga upp Chelsea som under hans år i klubben vann två Premier League-titlar, tre FA-Cuptitlar, ligacupen och nådde Champions League-final en gång. Arnesen stod för värvningar som Florent Malouda, Salomon Kalou och John Obi Mikel, men det här med att han med sin erfarenhet från talangutveckling i Holland skulle se till att Chelsea också skulle ta in och förädla många unga talanger blev det inte mycket av.
När han lämnade Chelsea 2010 ryktades det att en återkomst i Ajax var aktuell för Arnesen, men det blev inget av det. Istället gick han 2011 till Hamburg där han stannade två säsonger. Sedan hoppade han runt mellan korta anställningar i Metalist Kharkiv, PAOK och Anderlecht på några år innan han tidigare i år gick in som ny sportchef i Feyenoord.
Hans svek när han valde PSV framför Ajax 1985 och att han nu är i Feyenoord har kanske solkat ner Frank Arnesens arv i Ajax något. Men han är likväl en av de bästa mittfältarna klubben haft och likt Lerby en pionjär som startade danskvågen till Ajax.
