120 år, 120 Ajacieden #98: Johnny Bosman — De Giraffe
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktionen inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Idag om Johnny "De Giraffe" Bosman, en av Ajax målfarligaste spelare någonsin — som hade oturen att komma fram som centertalang samtidigt som Marco van Basten.
Johnny Bosman debuterade i Ajax a-lag i november 1983 när han var 18 år gammal. Kallad för “De Giraffe” för sin längd (187 cm) som gjorde honom till en nickspecialist, stod han ut som en stor centertalang. Förutom huvudspelet hade han ett naturligt målsinne, god teknik, ett ruggigt skott, fin speluppfattning och var hyfsat snabb. Han hade allt som krävdes för att bli nästa stora Ajax-center.
Problemet var bara att Marco van Basten också fanns. Det är svårt att föreställa sig ett mer otacksamt läge än att vara den andre lovande centern som kommer fram i Ajax samtidigt som Marco van Basten. Nu kom Bosman att ha en fin karriär ändå och gjorde mycket för Ajax, men han hade nog varit större om han inte oundvikligen stått i van Bastens skugga.
van Bastens skadeproblem gjorde att Bosman ändå fick en hel del speltid (och det faktum att Ajax ibland ställde upp båda två i startelvan, då van Basten kunde sättas ut var som helst och ändå göra mål), och vräkte in mål. 1985/86 gjorde han 19 mål på 23 matcher i ligan. Nästa 23 på 33 matcher och därtill vann han skytteligan i Cupvinnarcupen — men fick ändå inte spela finalen som Ajax vann mot Lokomotiv Leipzig efter att van Basten, såklart, gjort det enda målet.
1987 lämnade van Basten Ajax för AC Milan och Bosman fick äntligen bli förstavalet som center. Han tackade för förtroendet genom att göra 25 mål i ligan och skjuta fram Ajax till en ny Cupvinnarcupfinal. Nu föll man dock mot Mechelen, ledda av gamle Ajax-tränaren Aad de Mos. Efter säsongen lockades Bosman till Mechelen av sin gamle tränare, och i Belgien fortsatte han ösa in mål. Bosmans målsnitt i Ajax, 0.64 mål per match, är tionde bäst i klubbens historia.
I EM 1988 fick han förtroendet av Rinus Michels att vara Hollands startande center i början av turneringen. Men efter förlusten i premiären mot Sovjetunionen petades han för van Basten, som direkt gjorde hattrick mot England och förstås blev mästerskapets stora lysande stjärna. Bosman hade en sporadisk men lång landslagskarriär — han gjorde sin första landskamp 1986 och sin sista 1997, bara 30 till antalet men på de 30 matcherna gjorde han 17 mål.
Efter två säsonger i Mechelen vände han 1990 tillbaka till Holland för en säsong i PSV som han vann sin Eredivisie-titel i karriären med, innan han 1991 var tillbaka i Belgien och nu Anderlecht som han kom att vinna fyra ligatitlar med. I Anderlecht snittade han drygt ett halvt mål per match precis som han gjort i Mechelen.
1996 flyttade han hem till Holland för spel i Twente och gjorde 20 mål på 33 matcher sin första säsong i klubben. Målproduktionen gick ner de följande säsongerna då hans ålder började synas. Men när han 1999 flyttade till AZ hade han en renässanssäsong och smällde som 34-åring in 18 mål i ligan. Som veteran och rollspelare gjorde han sedan två säsonger till med AZ innan han 2002 lade skorna på hyllan 37 år gammal. En till punkt han och van Basten skildes åt på, Bosman besparades de kroniska skadeproblem som avslutade van Bastens karriär i förtid.
Efter spelarkarriären sadlade Bosman om till ungdomstränare och har i ett decennium nu jobbat i Ajax ungdomsakademi som specialisttränare för anfallarna.
