Idag är det fyra år sedan Piet Keizer dog i lungcancer 73 år gammal, ett år efter att Johan Cruijff dött i samma sjukdom. Kanske inte så oväntat då det sades att Keizer var den ende i Ajax som rökte ännu mer än vad Cruijff gjorde. Det sades mycket om Piet Keizer. Han är utan tvekan den bäste vänsteryttern Ajax någonsin haft, den bäste vänsteryttern Holland någonsin producerat och en av de absolut största i Ajax klubbhistoria både vad gäller talang, meriter, matcher och mål. Han har också blivit omtalad på ett nästan mytiskt sätt, med många legender och historier om honom.
Han var en en avig och lynnig dribbler, den i Ajax som på många sätt passade in sämst i Totalfotbollen då han inte gillade att jobba hem och jobba i det intensiva presspelet så mycket, men han var samtidigt helt integral då hans kreativitet och förmåga att göra det oväntade var helt avgörande. Några år äldre än Cruijff var han en ung stjärna i Ajax a-lag när Cruijff först kom upp i a-laget som tonåring och Keizer tog Cruijff under sina vingar och blev en mentorsfigur. Journalisten Nico Scheepmaker skrev en gång om de två: "Johan var bäst. Piet var bättre." Vad han menade med den stiliga paradoxen var att sett till ren teknisk begåvning var Piet Keizer minst lika bra, kanske bättre, än Johan Cruijff. Skillnaden var att Cruijff tänkte mycket större, om taktik, om organisation av laget och ville styra och ställa, medan Keizer helst bara ville hålla till på sin vänsterkant och göra sin grej.
Keizer var också i centrum för den mest berömda konflikt i Ajax historia, när den nye tränaren George Knobel 1973 lät spelarna rösta om vem som skulle vara lagkapten och omröstningen slutade med att Keizer vann över Cruijff som fick lämna ifrån sig bindeln och genast tog sitt pick och pack och drog till Barcelona. Även om de hade sina duster genom åren slutade dock Cruijff aldrig hålla Keizer högt, alltid när Cruijff genom åren ombads ta ut sin drömelva av de bästa spelarna någonsin hade han allltid Piet Keizer med på vänsteryttern.
Legendariskt är också hur Keizers fotbollskarriär slutade. Hösten 1974, efter VM som för hans egen del blev en besvikelse då han tappade sin startplats till Rob Rensenbrink, hamnade han i bråk med Ajax nye tränare Hans Kraaij gällande taktik, och helt sonika genast lade av med fotboll, 31 år gammal. Och när Piet Keizer slutade med något, då slutade han verkligen. Han rörde inte en fotboll igen på många decennier. En historia säger att när han tittade på sin son som spelade en pojklagsmatch och bollen rullade ur spel rakt mot honom så gick Keizer åt sidan och vägrade röra bollen. Det skulle dröja till 1997 innan Piet Keizer sparkade på en fotboll igen, då han återförenades med Johan Cruijff och resten av sina gamla lagkamrater för en minnesmatch i Dick van Dijks ära, centern som spottade in mål för Ajax på tidigt 70-tal som vi tidigare skrivit om här.
Läs mer om Piet Keizer i den här minnestexten jag skrev vid hans bortgång 2017.
Han var en en avig och lynnig dribbler, den i Ajax som på många sätt passade in sämst i Totalfotbollen då han inte gillade att jobba hem och jobba i det intensiva presspelet så mycket, men han var samtidigt helt integral då hans kreativitet och förmåga att göra det oväntade var helt avgörande. Några år äldre än Cruijff var han en ung stjärna i Ajax a-lag när Cruijff först kom upp i a-laget som tonåring och Keizer tog Cruijff under sina vingar och blev en mentorsfigur. Journalisten Nico Scheepmaker skrev en gång om de två: "Johan var bäst. Piet var bättre." Vad han menade med den stiliga paradoxen var att sett till ren teknisk begåvning var Piet Keizer minst lika bra, kanske bättre, än Johan Cruijff. Skillnaden var att Cruijff tänkte mycket större, om taktik, om organisation av laget och ville styra och ställa, medan Keizer helst bara ville hålla till på sin vänsterkant och göra sin grej.
Keizer var också i centrum för den mest berömda konflikt i Ajax historia, när den nye tränaren George Knobel 1973 lät spelarna rösta om vem som skulle vara lagkapten och omröstningen slutade med att Keizer vann över Cruijff som fick lämna ifrån sig bindeln och genast tog sitt pick och pack och drog till Barcelona. Även om de hade sina duster genom åren slutade dock Cruijff aldrig hålla Keizer högt, alltid när Cruijff genom åren ombads ta ut sin drömelva av de bästa spelarna någonsin hade han allltid Piet Keizer med på vänsteryttern.
Legendariskt är också hur Keizers fotbollskarriär slutade. Hösten 1974, efter VM som för hans egen del blev en besvikelse då han tappade sin startplats till Rob Rensenbrink, hamnade han i bråk med Ajax nye tränare Hans Kraaij gällande taktik, och helt sonika genast lade av med fotboll, 31 år gammal. Och när Piet Keizer slutade med något, då slutade han verkligen. Han rörde inte en fotboll igen på många decennier. En historia säger att när han tittade på sin son som spelade en pojklagsmatch och bollen rullade ur spel rakt mot honom så gick Keizer åt sidan och vägrade röra bollen. Det skulle dröja till 1997 innan Piet Keizer sparkade på en fotboll igen, då han återförenades med Johan Cruijff och resten av sina gamla lagkamrater för en minnesmatch i Dick van Dijks ära, centern som spottade in mål för Ajax på tidigt 70-tal som vi tidigare skrivit om här.
Läs mer om Piet Keizer i den här minnestexten jag skrev vid hans bortgång 2017.
