Det är knappt man hunnit hämta sig efter helgens katastrof. Här hade man hoppats att City äntligen skulle bättra på den usla bortaformen mot ett nästan avsågat Portsmouth, men att vi har haft svårt tidigare på Fratton Park var ingen hemlighet. Inte heller att vi spelar riktigt dåligt mot sämre lag, förra veckan kom vi undan med rena förskräckelsen mot Sunderland. Pearce hade fått röra om i laget innan matchen då Distin var lätt skadad. Richards tog platsen som mittback och Sun spelade högerback. På kanten ersatte Musampa Riera och Reyna tog Kikis plats på mitten. På topp spelade återigen Vassell och Samaras.

Första halvlek var ett riktigt sömnpiller med mycket få chanser. Finns inte mycket att orda om den förutom att Pompey skapade en del halvchanser medan City knappt gjorde det. Sincalir skadade sig och gick av i halvtid och Lee Croft ersatte. Andra halvlek var inte mycket bättre den, Samaras, som var blek återigen, nickade över i början av halvleken. Så mycket mer skapade City inte innan Pompey tog ledningen genom DJ Mendes. Mittfältaren fick till en perfekt träff som James var helt chanslös på. Här kändes matchen helt körd, men City lyckades faktiskt kämpa tillbaka. BWP fick kliva på iställed för Reyna och Ireland kom in istället för Jordan. Bytena fick viss effekt och Croft kämpade till sig en hörna. Barton tog den och Samaras skarvade vidare till Dunne som kunde nicka in kvitteringen från nära håll. En poäng kändes i detta läge helt OK med tanke på vår usla insats, men på tre minuters övertid fick då samme Mendes återigen till en perfekt träff efter en hörna och skottet var återigen otagbart för James.

Ännu en tung bortaförlust, denna var än mer smärtsam då City spelade riktigt dåligt och gjorde förmodligen säsongens sämsta insats. En seger hade gett oss häng på en europaplats, men med vårt bortaspel så förtjänar vi inte ens att ligga på övre halvan.