Seger i B-lags derbyt

Denna närmast perfekta sommarkväll begav jag mig till Örnsro för att se ÖSK B ta sig an Karlslunds IF. Förhoppningen var att få se ett gäng taggade spelare som ville visa att de ska ges en chans i Allsvenskan och kanske framför allt att få en fingervisning om hur problemet Nordbacks avstängning ska lösas i mötet med Brommapojkarna.

ÖSK kom till spel med Richardsson i mål och framför honom ett mittbackspar bestående av Jansson och Reed. Ytterbackar var Holgersson och Magnus Samuelsson. På mittfältet fanns, från vänster till höger; Yunus, Kevin, Robert och Johan. På topp Nordin och Rodevåg.
För mig var det lite överraskande att Rodevåg spelade från start med tanke på att han lirade halva matchen mot Hammarby i söndags, än mer överraskande att han inte heller klev av i paus utan fortsatte ända till 86:e minuten när han fick en smäll och byttes ut.
I övrigt inte mycket att orda om startelvan förutom att jag undrar lite om det fanns en tanke bakom att lira Reed centralt och Holgersson till vänster. Kan Walker överväga att spela lenn på vänsterbacken mot BP, med Riddez som vänsterytter framför sig?

Första halvlek var småtrevlig med ett par fina anfallskombinationer från ÖSK:s sida. Spelövertaget var massivt och jag kan inte hjälpa att jag tycker att det borde gett mer utdelning än ett enda mål. Tyvärr var de heta chanserna sällsynta och avsluten inte välriktade. Målet stod Rodevåg för när han rundar Karlslunds målvakt och skickar in bollen i nätmaskorna. Målvakten gör sig illa i den situationen och ett lite längre avbrott följde innan han var på benen igen.

 

Andra halvlek har ÖSK inte lika fast grepp om. Nu har förstås KIF inte någon press eller några chanser att tala om förstås men de tar för sig lite mer och matchbilden är inte lika ensidig. Våra svart-vita killar visar fortsatt stundtals bra intentioner men det blir sällan något riktigt farligt av det. Och det känns lite oroande eftersom KIF trots allt kommer till spel med ett gäng unga killar som till vardags lirar på en klart lägre nivå men som ändå står upp bra.

Jag kan inte hjälpa att tycka att en spelare som Rodevåg (17 mål förra säsongen) ska kunna komma till fler lägen och avslut bara på ren kraft och speed mot det här motståndet men han kliver liksom inte på utan väntar in, vänder upp och så rinner det ut i sanden.
Matchen skulle krönas av ett mål till (som fastställde slutresultatet till 2-0). Robert slår en fin boll ut på vänsterkanten till Yunus som driver bollen in mot straffområdet och levererar en bra stickare till Nordin som i sin tur placerar bollen i nätmaskorna.

Bäst tycker jag att bröderna Walker var och hela backlinjen (inklusive Joakim Green som ersatte Magnus efter paus) skötte sig stabilt. Nu utsattes backlinjen inte för några prövningar förstås men ändå... Glenn stod för ett par snygga crossbollar som förtjänar ett eget omnämnande.

Yunus bjussar på en del fina nummer men är ju tyvärr inte tillgänglig för spel.

Så, för att återvända till inledningen, hur gick det med förhoppningarna?
Inget vidare (för att använda en lokal glosa). Så väl Robert som Kevin skulle kunna ta Nordbacks roll på söndag men jag tror att Walker satsar på ett säkert och rutinerat kort och låter Henriksson ta ett kliv in centralt. Vänsterkanten kan ordnas med Glenn och Riddez som sagt, eller genom att flytta över Anttonen och låta Johan kliva in till höger på mittfältet. Men personligen tycker jag en Walker-broder vore ett mer spännande val centralt.

Tyvärr var det ingen som verkligen stack ut och jag saknade lite ”nu jä-lar ska jag visa att jag ska spela mot BP”-inställning. Som exempel Nordin; blandade och gav. Fina grejor blandades med lojhet och så slår man sig helt enkelt inte in i en Allsvensk startelva även om det finns aldrig så mycket bollteknik i benen. Nu gäller dett ainte just enbart Nordin utan det är flera som jag tycker bör visa ett helt annat go för att kännas heta inför söndagen.