10 skäl att gilla Albinoleffe

Atalantaredaktionen kan efter att, på plats, ha tittat på ännu en AlbinoLeffematch konstatera att det finns många skäl att gilla kusinerna från bergen. Här följer en lista som lätt skulle kunnat göras ännu längre. Till exempel utelämnas här det faktum att laget ligger i topp av serie B.

Zanchi och Strandberg

1. Den skräddarsydda AlbinoLeffelåten, där någon form av gospel möter rap, som spelas inför avspark på Il Comunale,

2. Bergsbonde med kobjällra och digitalkamera, i publiken (se bild),

3. Simone Pesce´s (Simon Fisk, L´Eco di Bergmos svar på Simon Bank) stående ackreditering till hemmamatcherna,

4. Lagets 39-årige lagkapten, Del Prato,

5. Och att Roupolo, strikern på topp, kallas "Ciccio" (tjockis),

6. Tonårs-klipparket av tidningsartiklar i pressrummet på Verdello (se bild),

7. Den 20-åriga tjej som plötsligt skymtar förbi i trängseln på Milano Centralstation iklädd hel Ultras-Leffe tracksuit (bildbevis saknas, dessvärre),

8. Dialekten, i kommentarer på plan och på banderoller. Som "Mei Poc Che Nisu" - "Hellre få än inga alls" (se bild),

9. Publiken. Knappt 3000 totalt vid hemmamatch i början av december. Och inte minst de frukade Ultras-Leffe som under 90 minuter sporadiskt varvar handklapp med hårdföra ramsor som till exempel "Forza Leffe" eller "Forza Ragazzi" och

10. Att presidenten, Gianfranco Andreoletti, växt upp i Stockholm (intervju publiceras inom kort).