Ser man i backspegeln är det så klart lätt att säga att det var rätt att sparka Ivan Juric. Med lite distans till säsongsinledningen är det dessutom ännu lättare att se att vad det stora problemet låg i. Prestationer och resultat var givetvis stora faktorer, men det stora problemet var så klart att man ens valde att anställa honom från första början.
Ja, jag förstår tanken: Han har likheter (och starka kopplingar till) sin föregångare, Gian Piero Gasperini. Men, visst blev det lite som att försöka fylla ett par enorma tränarskor med en “Gasperini från Wish”? Det är inte lätt att försöka efterträda en sådan ikon som Gasperini, och det var verkligen ingen bra idé att försöka göra det med en något sämre version av mer eller mindre samma sak. Och med en tränare med ett sådant dåligt track record. Det blev helt enkelt väldigt fel från början.
Känslan är att Ivan Juric tappade omklädningsrummet redan innan han hade hunnit fånga det. Kanske på grund av omständigheter innan hans inträde, men det är svårt att inte också peka ut ledarskapet som en felande länk. Det tog i varje fall inte många dagar innan känslan var att Palladino inte bara vunnit truppens förtroende utan även hela stadens.
Raffaele Palladino har varit kapten på Atalanta-skutan i 22 matcher. På dessa har det blivit 14 vinster, 2 oavgjorda matcher och 6 förluster. Just nu befinner man sig på plats 7 i tabellen. När han tog över låg laget och skvalpade på plats 13. Spelet lämnar fortfarande en del att önska ibland, ja. Det är inte ett perfekt, skräckinjagande lag som kan utmana om scudetton. Men det är inte heller det mitt Atalanta ska vara. Jag skulle aldrig kräva det, och jag vet helt ärligt inte heller om jag skulle önska det. Det jag vet med säkerhet är att det i alla fall är med mer hopp i blicken jag tittar på när Atalanta spelar fotboll nu.
Var det fel att sparka Ivan Juric? Ja, utan tvekan. Var Raffaele Palladino rätt man för jobbet som efterträdare? Ja,visst verkar det så?
