Den första Europacuptiteln som kom året innan är förstås speciell. Men alla är rörande överens om att det Ajax gjorde från 1971 till 1972 var att gå från att vara världens bästa lag till att bli på nåt sätt bli ännu bättre.
Ajax spelade bättre fotboll än någonsin den säsongen. Och Inter var den tuffaste finalmotståndaren man fick tampas med. Året innan hade man varit klara favoriter i finalen mot Panathinaikos – de största prövningarna var Celtic och Atlético Madrid i kvart och semi. Året efter ställdes man mot ett Juventus som helt enkelt var sämre då än Inter varit året innan.
Inter, med legendaren Sandro Mazzola på topp och Giacinto Facchetti i backlinjen, var formade av catenaccion och kända för sin italienska slughet, hårdhet och taktiska medvetenhet. Ajax hade stor respekt för det.
Men Ajax hade Johan Cruijff, på toppen av sitt kreativa geni, lössläppt med friare tyglar av Stefan Kovács, som tagit över som tränare efter Rinus Michels. Michels disciplin gjorde Ajax till världens bästa lag, men Kovács ledigare stil frigjorde Cruijff och hans kamrater till att lyfta totalfotbollen till sin fullkomliga fantasifulla utveckling.
Johan Cruijff efter finalen.
Det var den bästa finalen Ajax spelade. En fantastisk atmosfär på ”hemmaplan” i fiendeland för Ajax. Europas två bästa lag – inte alltid de faktiskt möts i finalen. Varav ett av dem var historiskt bra.
Johan Cruijff gav Ajax ledningen tidigt i andra halvlek. Ett sällsynt försvarsmisstag av Inter när Gabriele Oriali och måvlakten Ivano Bordon båda gick för att ta hand om Wim Suurbiers inlägg och kolliderade så bollen tillföll Cruijff som fick öppet mål. Bollen enkelt i nät, följt av Cruijffs euforiska glädjeskutt med en knuten näve pumpandes i luften.
2-0 också genom Cruijff – en innickad hörna. Jo, totalfotbollspelaren var faktiskt total. Det var inte de vackraste av alla mål Ajax gjorde denna säsong när man vann allt – Europacupen, Eredivisie, holländska cupen, interkontinentala cupen – men de viktigaste.
Den enigmatiske vänsteryttern Piet Keizer fick höja pokalen i skyn som kapten. Än idag oöverträffad som Hollands bäste vänsterytter genom alla tider. En förebild för Cruijff, den ende som kunde matcha honom tekniskt – och överträffa honom när det kom till rökning.
Keizer och Cruijff. Tredjelänken i kedjan Sjaak ”Mr. Ajax” Swart som ett år senare efter ännu en Europacuptitel avslutade sin karriär med 603 matcher, alla i Ajax tröja. 87-åringen firade häromveckan 75 år som Ajax-medlem.
Mittfältet. ”Den andre Johan” Neeskens som kanske var den mest fulländade totalfotbollsspelaren sett till komplett fotbollsförmåga. ”Arie Bombarie” Haan som dundrade in långskott och kunde fylla alla roller han med. Och Gerrie Mühren, den timide teknikern som ett år senare skulle göra sig osuddbar i Ajax-minnen genom att jonglera med bollen på Santiago Bernabeu mitt under brinnande semifinal.
I mittlåset Hårdrockaren Barry Hulshoff och eleganten Horst Blankenburg – som hade blivit en ikon i Tyskland om han inte hade oturen att spela på samma position som Franz Beckenbauer. Wim Suurbier och Ruud Krol på ytterbackarna, fortfarande oöverträffade i förmåga på sina positioner i holländsk fotbollshistoria. I målet ”Heinz Kroket” Stuy som hanterade höjdbollar som en het krokett direkt ur fritösen men det gjorde inget ändå för föregångaren till alla liberomålvakter.
Ett halvsekel har förflutit sen dess, mycket har hänt. Inte minst i fotbollsvärlden, som evigt förändrades av Ajax de här åren på 1970-talet.
Segern firas.
