Här kommer I-or från Nalle Puh och hans vänner och sänker stämningen i sedvanlig ordning: frambringandes av den där ljuvliga blandningen av hopp och förtvivlan som bara en stundande match med Ajax 24/25, med ligaguldet inom räckhåll, kan framkalla. Man är ju, som den desorienterade supporter man är, närmast vetenskapligt lagd på att ens kära Ajax valt att gå den törnbeströdda vägen till en (möjlig) ligatitel. Och om det är något Ajax under den här eran undviker så är det just förutsägbarhet – åtminstone när det gäller att göra saker enkla för sig, eller sänka mitt blodtryck för den saken.

Ajax senaste "form" är en fascinerande studie i kontraster. Laget från Amsterdam toppar förvisso ligan, en bedrift i sig med tanke på de kreativa vägar grabbarna hittat att tappa poäng på. De två senaste omgångarna är praktexempel: den där 0-4-lektionen i defensiv filantropi borta mot FC Utrecht, följt av en heroisk (läs: krampaktig) 1-1-insats hemma mot Sparta Rotterdam. Före dessa två konstnärliga snedsteg hade Ajax faktiskt vinden i ryggen, och plockade med sig en trevlig rad bestående av tre segrar (PSV 2-0, NAC 3-1, Willem II 2-1). Så W–W–W–L–D är den officiella raden. En narrativ kurva som vilken dramaturg som helst skulle vara stolt över, om målet var att maximera publikens ångestpåslag.

NEC Nijmegen, ska det sägas, har haft en säsong som mer liknar en utdragen suck. Deras två senaste: 1-1 mot Willem II och en 0-1-förlust mot Heerenveen, är kanske inte det största hotet som drabbat Amsterdam sedan nazisterna drog sig tillbaka för cirka gurka 80 år sedan. Deras fem senaste resulterar alltså i en D–L–W–W–D. Statistiskt sett borde detta vara en promenad i parken. Men fotboll är knappast statistikernas sport och verkligheten lär således gå sin egen väg, särskilt när Ajax får bestämma. Baserat på de senaste ryktena och en gnutta önsketänkande, kommer manskapet som förväntas (eller åtminstone hoppas) kunna navigera detta minfält bestå utav:

• Remko Pasveer: Ett drag som skulle signalera att tålamodet med Matheus Lima Magalhães senaste, låt oss kalla dem, "experimentella ingripanden", nu är slut. Pasveer, mannen som sett Ajax genom anspråkslösa likväl svåra tider, förväntas injicera en stabilitet framför mål, oavsett om backlinjen bestämt sig för att avlasta honom eller ej.

 

• Anton Gaaei, Josip Sutalo, Ahmetcan Kaplan, Jorrel Hato: Utan ynglingen Youri Baas ställs italienaren Francesco Farioli nu återigen inför den eviga mittbacksfrågan: Kaplan eller Daniele Rugani. Samantaget kan sägas att Kaplan ges en 55% chans att starta före Fariolis landsfrände. Denna exakta siffra indikerar antingen rigorös dataanalys eller en ren killgissning efter Ruganis mindre... dominanta insatser under säsongen. Hato fortsätter sin raketkarriär, medan Gaaei skulle behöva en felfri match för att tysta tvivlarna innan transferfönstret öppnar igen.

 

• Kenneth Taylor, Jordan Henderson, Davy KlaASSEn: Kapten Henderson är tillbaka från sin välförtjänta mini-semester (igen, läs avstängning). Hans närvaro är lika psykologiskt viktig som taktiskt. Ajax har nämligen gått obesegrade i samtliga matcher under säsongen där kaptenen fått välsigna mittfältet med sina Sunderland style. Taylor, den outtröttlige poängmaskin, bär ett tungt lass. Tillsammans med Klaassen ska de nu föra laget i land efter ett par stormiga år. 

 

• Bertrand Traoré, Wout Weghorst, Mika Godts: Weghorst väntas kallas in då Brobbey rapporterat "obehag" – en diplomatisk term som kan betyda allt från en sträckning till att han, likt Oliver Edvardsen, tackat för sig denna säsong. Weghorsts uppgift: vara stor, stark och, om han vill särskilja sig från sin ersättare, kanske träffa målet. Godts och Traoré på kanterna får gärna börja bidra med lite av den där oberäkneligheten som faktiskt leder till mål. Snarare än den som orsakat min hårlinje att röra sig längre nord ut än vårfåglarna.

Skadelistan består alltjämt förutom Edvardsen och evenutellt Brobbey av sen tidigare NEC-lånespelaren Baas, bänkpressande Branco Van Den Boomen och den olycksalige Amourricho Van Axel-Dongen. Kontinuitet, på sitt sätt.

NEC, med sina 43 gjorda mål, är inte helt ofarliga. Deras främsta offensiva vapen, Vito van Crooij (9 mål), är "turligt nog" tillbaka efter avstängning. Alltid lika välkommet när motståndarnas nyckelspelare är utvilade. Koki Ogawa (7 mål) och Sami Ouaissa (6 mål) är andra namn att hålla ett öga på. NEC har också en imponerande förmåga att samla på sig röda kort (tre hittills), vilket kan tolkas som antingen en brist på disciplin eller en progressiv strategi för att spela med reducerat manskap. Oavsett vilket, blir söndagen mest sannolikt underhållande på sitt sätt. Lagets passningsspel beskrivs som en stapel som "tagit stryk" efter en lång säsong, vilket är en fras vi här på redaktionen väljer att tolka med försiktig optimism.

Historiken mot NEC är visserligen smickrande. Tre Ajax-segrar och två kryss på de fem senaste mötena i Eredivisie. Efter det senaste mötet tilldelades 3 poäng till de rödvita grabbarna från Amsterdam. Med det sagt så är historia en sak, och Ajax anno nuvarande säsong en helt annan, kapabel att skriva om vilka historieböcker som helst, oftast med de mest oväntade och permanent bläck.

För Ajax vilar ett enormt ansvar på Taylor (9 mål, 6 assist). Klaassen och Weghorst behöver hitta den där mytomspunna målformen, som medfört sig titlar som Mr. 1-0 och Never in WOUT. Defensivt är den unge Jorrel Hato, med sina osannolika 6 assist från backposition, en spelare som trotsar logiken på ett positivt sätt. Vem vet, ifall dansken Gaaei hittar tillbaka till sitt partnerskap med Weghorst så kanske inte säsongen är fullt lika förlorad.

Med fyra poängs ledning över ett PSV som tidigare under söndagen ställs mot Robin van Persies målglada Feyenoord borde detta främst vara en formalitet innan festligheterna på Museumplein kan dra igång. Men ordet "borde" har en bitter eftersmak i en Ajax-supporters vokabulär till följd av de senaste säsongerna. NEC slåss för sin överlevnad, vilket kan framkalla oanade krafter. De tre kryssen ifrån huvudstaden slåss för att inte implodera på mållinjen. Det är en kamp mot motståndaren, mot klockan, och framför allt, mot lagets egna inre demoner.

Förutsättningara på förhand är som följer: Feyenoord - PSV börjar 14:30, Ajax - NEC 16:45. Ajax kommer alltså känna till resultatet i den tidigare matchen. Det finns ett scenario som innebärä att Ajax kan bli mästare denna helg: Om PSV förlorar och Ajax vinner. Övriga resultat skjuter upp avgörandet. Worst case scenario, PSV vinst och Ajax förlust innebär att Ajax serieledning krymper till bara 1 poäng med två omgångar kvar. Kommer värsta rivalen ge Ajax hjälpen som behövs? Feyenoord vill förstås aldrig få Amsterdam att jubla, men samtidigt har de själva mycket att spela för – Sju raka seger under Robin van Persie innebär att Feyenoord plötslligt har häng på andraplatsen, om de slår PSV skiljer sen bara 2 poäng dem emellan.

Förvänta er det oväntade. Förbered er på allt från en komfortabel 3-0-seger till ett hjärtskärande 1-1 efter en sen NEC-kvittering. Logiken säger Ajax-seger, men min magkänsla är lika lugn som en IBS-diagnos efter glassbilen varit på genomfart.

Förväntad startelva: Pasveer, Gaaei, Sutalo, Kaplan, Hato, Henderson, Klaassen, Taylor, Godts, Weghorst, Traore.