Lagen

Hemmalaget startade enligt förväntat (Sanchez, James, Chalobah, Badiashile, Cucurella, Caicedo, Fernandez, Neto, Palmer ,Garnacho, Pedro). Medan bortalaget gjorde några förändringar som var lite mer överraskande (Martinez, Ian Maatsen, Konsa, Lindelöf, Cash, Kamara, Tielemans, Rogers, Buendia, McGinn, Malen).

Buendia på en kant och Malen som ensam forward och ersätter en iskall Watkins var Emerys något oväntade drag för denna kvällsmatch i London.

Matchen

Det blev en relativt förväntade matchbild. Chelsea var det bollförande laget och Aston Villa låg i täta försvarspositioner. Det var bara att övertaget blev otroligt stort där hemmalaget totalt körde över Villa med anfall på anfall. Villa kunde inte få ihop ett eget spel alls och försökte med långa bollar på en helt isolerad Malen men utan framgång. Visst fanns det lägen för Chelsea men det var inte superheta utan lite kontrollerade lägen som Villa kunde avvärja. Men känslan var ändå att förr eller senare skulle hemmalaget hitta målet. Både Cash och Maatsen fick kämpa hårt i defensiven med ett Chelsea som i våg efter våg kom fram via kanterna. Det gjorde också att ytterbackarna fastnade i sina defensiva positioner och kunde inte komma framåt alls. Villa saknade helt en offensiv i första halvlek och i synnerhet kantspel. Våra ”ordinarie” kantspelare för dagen (Buendia och McGinn) är inga kantspringare och saknar attributen för att vara det också. Till slut kom målet som kändes som oundvikligt men på ett oväntat sätt. En hörna som efter Martinez-trassel gick över alla rakt in i mål (eller Pedro fick den på benet utan att veta om det). Detta hände först i minut 37 så Villa höll ut anstormningen nästan en halvlek. Efter målet blev hemmalaget lite mer bevakande och Villa kunde samla ihop lite eget spel, med betoning på lite. Detta vara en halvlek som helt tillhörde Chelsea och det fanns inga tecken på att bortalaget skulle kunna komma tillbaka eller vända på detta.

Domare Stuart Attwell (återkommer till honom senare i texten) blåste av för den första halvleken och som Villasupporter var det med lite blandade känslor. Skönt att det bara vara 1 mål underläge men samtidigt en frustration över det obefintliga spelet. Detta från ett lag som har 10 raka segrar. Det såg ut som vi kom från 10 raka förluster. En händelse att ta med sig från halvleken är att Matty Cash fick gult kort och är därmed avstängd i nästa match.

Andra halvlek drar i gång, inga förändringar i något av lagen. Lite förvånande att Emery inte verkar vilja ändra på matchbilden, samma lag och samma taktiska spelmönster som i första halvlek. Och första 10 minuter ser precis samma ut som första halvlek. Det är nu Emerys genialiska fotbollshjärna gör skillnad. Enligt ett uttalande från Watkins efter matchen så nämner Emery problemen och hur förändringarna ska göras till Ollie innan han byts in. För i minut 58 gör Emery ett trippelbyte. In med Waktins, Onana och Sancho. Ut med Buendia, McGinn och Malen. Villa får nu en annan balans i laget med Sancho och Rogers på kanterna samt en djupledsspringande Watkins längst fram. Dessutom en jätte mitt i planen (Onana) som helt dominerar sin del. Nu skiftar matchbilden helt till Aston Villas fördel. Villa hittar passningar, Waktins kan hålla i bollen och låta laget komma upp i banan. Vi ser även att både Cash och Maatsen fyller på och ger bredd i spelet. Nu ser vi det Villa vi känner igen. Chelsea står helt paralyserade och ser bortalaget komma till farliga målchanser gång efter annan. Det tar bara 5 minuter för Watkins på planen för att kvittera, framspelad av Rogers i djupled. I de efterföljande sekunderna efter målet kan alla se vad detta betyder för Ollie efter en tung säsong och nu bänkad från start. Efter målet fortsätter Villa att vara det bättre laget medan Chelsea ser ut att tappa helt konceptet och kanske tröttna. Detta föranleder förändringar och Enzo Maresca (avstängd och förvisad till läktaren) gör ett eget trippelbyte, det blir ett snabbt fjärde byte också för att försöka vända tillbaka matchen. Men hans byten får ingen effekt alls, i stället är det Aston Villa som inte är nöjda med en poäng utan vill ha alla. Med 5 minuter kvar, på en hörna från Tielemans kan en obevakad Watkins enkelt nicka in segermålet. Efter målet är firandet lite annorlunda, inte alls samma känsloutlopp utan mer som vanligt. Det är det normala Watkins. Lite tid kvar för ett desperat Chelsea att försöka ändra på resultatet men det går inte, Chelsea är knockade och Aston Villa tar sin 11:e raka seger.

Spelarbetyg

Betygsskala:

1 – Allt gick fel
2 – Glöm det
3 – Underkänd
4 – Lite för ojämn
5 – Godkänd
6 – Över medel
7 – Bra
8 – Mycket bra
9 – Outstanding (utmärkt)
10 – Världsklass

Martínez - 6

Cash - 5

Konsa - 7

Lindelöf - 7

Maatsen - 5

McGinn - 4

Kamara - 6

Tielemans - 6

Buendía - 3

Malen - 3

Rogers - 7

Watkins - 9

Onana - 8

Sancho - 7

Digne - 6

Bogarde - 6

Reflektioner från matchen och läget i Villa

Ytterligare hatten av, buga sig och all form av berömmelse till Emery. Som Villafans vet vi vilken storhet han är men jag funderar över hur resten av fans och experter bedömer honom, min känsla är att ingen utomstående förstår vad han gör med detta lag. Och vidare som Villasupporter så upplever vi nu ingen annan levande supporter gjort. 11 raka segrar är tangerat rekord från 1925, ett hundra år sedan sist. I kontexten är det större än experter anar. Det är av ett lag som inte är ekonomiskt sönderdopat, snarare tvärt om på grund av regler som ska skydda de större lagen.

Till matchen och lite tankar så släpper vi åter in ett billigt mål. Det är 7:e raka bortamatchen vi släpper in mål och oftast är det på grund av slarv. Nu var det Martinez som fokuserade på att knuffa spelare i stället för att få undan bollen. Men till hans försvar så undrar jag varför två Chelseaspelare fick stå ensamma med Martinez? Här borde mins en Villaspelare hjälpt till och bökat undan så Martinez kunde koncentrera sig på rätt saker. Vi tar även med oss att gula kort på Cash och Kamara innebär avstängningar i nästa match mot Arsenal vilket ställer till det för Emery, men det tillhör spelet och naturligtvis finns en plan för detta. Domare Stuart Attwell verkade ha koll på varningsläget för det var otroligt mjuka gula kort till Villaspelarna medan hemmalaget kunde sparka ner utan ostskivan synades. Cash varning var hans första orsakade frispark och inget utmärkande mer än Garnachos överdrivna reaktion. I jämförelse orsakade Caicedo fyra frisparkar i första halvlek utan gult kort varav den första på Kamara var fult och cyniskt. Han skulle få gult lång senare efter ytterligare orsakade frisparkar men domarens bedömning är helt enkelt orättvist ojämn. Kamaras gula var lite märklig, det var inte hans 5:e nedsparkning utan kanske den andra incidenten. Sedan blev även Rogers varnad för att bliv fasthållen flertalet gånger i samband med en hörna, visst att Attwell skyddar sig med att ge James gult också men det var inte en jämn brottningsmatch. Så åter en svag domarinsats.

Men till det absolut största glädjeämnet, Ollie Watkins. På sina 30 minuter var han tillbaka till sitt gamla jag. Satte Chelseas mittbackar ständigt på prov och gav det egna laget precis den extra dimension i spelet för att resten av spelarna ska komma till sin rätt. Vi ska heller inte glömma insatsen från Onana som helt enkelt regerade mittfältet. Caisedo och Fernandez kunde helt enkelt inte komma åt honom, Onana stoppade båda två i sin ficka. Jag vill också nämna Sancho lite extra som så långt i Villa inte gjort mycket rätt. Men i denna match fanns en extra tändvätska mot laget som han var utlånad till men inte riktigt fick/tog chansen. Jag vill påstå att det var hans bästa minuter i Villatröjan. Han gav inte bort bollen, utmanade i rätt lägen och var delaktig i spelet. Kan bara hoppas att han fortsätter så för det finns en väldigt bra fotbollsspelare inom honom.

Med statistik kan man analysera matcher men gällande Villamatcher så är det en omöjlighet. Ta bara denna match med 63-37 bollinnehav i hemmalagets favör men skott på mål är 3-8 till Villas fördel. Det gäller att göra något vettigt med bollen inte bara ha den i förvar. Samt Expected Goals (xG) som är sådan snackisfaktor som Villa ständigt överpresterar i. Ett påhittat mått där viktiga faktorer inte räknas in ser jag som totalt ointressant. Exempelvis räknas inte målvaktens roll in. Har man "the world's number one" i mål så är inte alla målchanser lika högt värda i mitt sätt att se på det.

Vi blickar framåt och årets sista match. Serieledande Arsenal borta, kunde varit enklare men ett lag har allt att förlora.

God fortsättning och UTV!