I Europa league stal Aston Villa till viss del segern från Bologna häromsistens, i alla fall sett till hur första halvlek artade sig. Det kan vara värdefullt med lite tjuvknep i bagaget när vi ska åka till Robin Hoods hemtrakter.
Nottingham Forest är också kvar i samma cupspel i EL och på samma halva, Forest spelade 1–1 borta mot Porto. Lagen kan mötas i en semifinal framöver, men först ska lagen ses på City ground i Premier League. I förra mötet dammade Villa av Forest med 3–1. Det var i början av januari och innan Villa sprang in i väggen och inte lyckades med något.
Bägge lagen har blandat och gett det senaste. Att Forest körde över Spurs borta med 3–0 är kanske ingen merit, vem fan gör inte det? Men det är en seger som kan vara ett trendbrott, precis som att vi hoppas att segern mot rätt mediokra West Ham är för oss. Och i hemmamatchen innan var Forest ett VAR-bortdömt mål och ett ribbskott från att knäcka Fulham, men det slutade 0–0.
Nottingham Forest har präglats av kaos vid sidlinjen. Sedan succésäsongen 2024/25 har klubben hunnit med fyra olika managers – Nuno Espírito Santo, Ange Postecoglou, Sean Dyche och nu Vítor Pereira. Klubben ägs av en excentrisk Jesus Gil-typ – både till kroppsform och kynne – med lite för mycket pengar för egots bästa. Den grekiske affärsmannen och tillika Olympiakos-ägaren Evangelos Marinakis verkar inte ha arbetsro och kontinuitet som framgångsrecept. Snarare verkar det vara att lägga sig i allt och få koleriska utbrott i offentligheten. Det gick bra förra säsongen med en sjunde plats, en poäng efter Aston Villa. I år verkar det mer vara en belastning. 16:e-platsen är säkert en missräkning för laget och fansen och det ska inte bli roligare på söndag, om vi får bestämma. Men vi får se upp med snabba omställning fart och spelmotorn Morgan Gibbs-White.
Segern mot West Ham var den skönaste på länge. Synd bara att den följdes av ett längre uppehåll, man vill ju fortsätta så länge tröjorna är svettiga och poängpulsen håller vinnartakt. Sett till prestationen i Europa league verkar uppehållet ha gjort gott, även om första halvlek på Stadio Renato Dall'Ara inte var någon höjdare fram till att Konsa nickade in 1–0. I Bologna visade Ollie Watkins fina måltjuvstakter, Youri Thielemans var lugn och säker med bollen, John McGinn var John McGinn, Emi Martinez stod i vägen och när han inte gjorde det, fick han lita på VAR och turen. Det räckte långt. Däremot ser Morgan Rogers ut att vilja vara någon annanstans. Drivet och dribblingarna finns inte där på samma sätt längre. Hoppas det är inbillning och rykten om klubbyte bara rykten, men i olika Villa-grupper på Facebook är fansen inte nådiga mot Rogers. I stället hyllas Ollie Watkins . Vad härligt det skulle vara om han kunde springa mot en ny vår, så här på seriens höst. Det förtjänar både han, laget och fansen. Up the Villa!
