Ahmed Yasin har redan lagt nivån inför kvaldramat mot HTFF. Med orden “Kom, ta ner allt ni har” skickar Örebro-ikonen en rak utmaning mot Hammarbys talanglag.
Så nu gör vi exakt det han ber om – vi går ner på djupet och synar vad HTFF faktiskt har att komma med.
För Örebro SK handlar kvalet om överlevnad i Superettan efter ännu en säsong på gränsen till fritt fall. Laget räddade kvalplatsen i sista omgången, efter en rysare mot Trelleborg, och slutade 14:e i tabellen.
In i den här presskokaren kliver 34-årige Ahmed Yasin – tillbaka i ÖSK-tröjan igen, med hundratals matcher bakom sig och en uttalad vilja att vara den som vänder klubbens öde.
När han inför kvalet fäller kommentaren:
“Kom, ta ner allt ni har”
…är det inte bara ett citat för rubriker. Det är psykologisk krigföring – riktad rakt mot ett gäng tonåringar och tidiga 20-åringar i grönvitt.
Frågan är bara: vet han verkligen vad som väntar?
Ett av de tydligaste svaren på utmaningen kommer i form av en 17-åring.
Först uppgavs Adrian Lahdo stå över det första mötet efter landslagsspel med P18. Sedan kom vändningen: Hammarbys sportchef Mikael Hjelmberg bekräftar att talangen ändå går rakt in i truppen till kvalet.
Beslutet beskrivs som enkelt. Lahdo har spelat fler matcher med HTFF än med A-laget, och just tiden i talanglaget pekas ut som en nyckel till hans utveckling. Framför allt vill han spela själv – han vill ha bra tävlingsmatcher, och kval mot Örebro är exakt det.
Plötsligt handlar frågan inte längre bara om ett “B-lag”. HTFF får in en av landets hetaste tonåringar, formstark efter både allsvenska matcher och landslagsspel, mitt i ett redan kokande kval. För Örebro blir det ännu en dimension att hantera – för HTFF blir det den tydligaste symbolen för vad klubben faktiskt har att komma med.
HTFF har på några år gått från ifrågasatt “klonförening” till fullt fungerande elitverkstad. Sedan uppflyttningen till Ettan Norra 2021 har resultaten sakta men säkert krupit uppåt och i år small det till på allvar. Tvåa i Ettan Norra, 62 gjorda mål på 30 matcher.
Det är siffror som inte riktigt lirar med bilden av ett “B-lag som bara ska utveckla spelare”. Det här är ett lag som både utvecklar och vinner.
Samtidigt pågår en högljudd diskussion i Örebro om just den här typen av lag, där supportergruppen Kubanerna öppet kritiserat upplägget med “klonföreningar” inför kvalet mot HTFF.
”När spelare flyttas mellan klubbar på ett sätt som mer liknar kommersiella jippon lämpade för andra idrotter – då måste frågan ställas”, skriver Kubanerna på sin Facebooksida.
Med andra ord: känslorna kokar redan innan första avsparken.
HTFF går in i kvalet med fart, självförtroende – och Superettan som mål
Det går inte att prata om HTFF som ett “projekt” längre. Säsongen visar något helt annat. De tar över två poäng per match, har gjort 62 mål, är näst bäst i serien och har en defensiv som släppt in bara 31 mål på 30 omgångar. Det är siffror som hör hemma i toppen, punkt.
Och på slutet har de växlat upp ännu mer. Sex segrar på de åtta sista matcherna, obesegrade i sex raka och tre raka bortavinster. Under den perioden har de gjort över 2,5 mål per match i snitt. De har gjort minst två mål i sina tre senaste matcher – och varje bortaresa har sett ut mer som en jakt än en chansning.
Det här är också ett lag som nästan alltid går in i matcher med samma tanke: vi ska styra tempot. I två av tre matcher har de gjort första målet. I mer än hälften har de lett redan i paus. Över en hel match är de i ledning nästan lika länge som motståndaren ens hinner få grepp. När HTFF väl leder blir de jobbiga att möta: tre av fyra gånger håller de undan. Och även när de hamnar i underläge finns tron där – i de flesta matcherna där motståndaren tagit ledningen har HTFF lyckats kvittera.
Tittar man på när målen kommer får man en tydlig bild. HTFF gör ofta mål tidigt eller precis före paus. Men de dör inte i andra halvlek. Sista kvarten är en av deras bästa perioder. Samtidigt släpper de in fler mål efter paus än före, så många matcher blir öppna och stökiga. Men det är oftare HTFF som gillar den typen av match än laget som tappar den.
Hemma har de seriens tätaste försvar. Borta är de mer öppna och lite vildare – men ändå ett av seriens bästa lag poängmässigt. De har gjort mål i 16 raka matcher, i 14 av 15 hemma och 13 av 15 borta. Det går nästan att räkna med att HTFF gör mål redan innan avspark.
Det är den formen de kliver in i kvalet med.
Så spelar HTFF – ett ungt lag som redan fattat grejen
Vill man förstå varför siffrorna ser ut så här räcker det att se HTFF när det verkligen gäller. På pappret är de ett klassiskt 4–4–2-lag. Men det är bara startbilden.
När HTFF får grepp om matchen flyttar laget upp. Yttrarna går högt och ofta inåt. Anfallarna trycker djupt. Mittfältet följer med. Det gör att det snabbt ser mer ut som ett 4–2–4: fyra spelare som hotar nära boxen och två centrala som håller ihop allt bakom. De står tajt i laget, går framåt tillsammans och är jobbiga att spela sig igenom.
Det viktigaste är att HTFF inte måste ha mest boll för att vara bäst i matchen. De kan stå och lida lite utan boll, men ändå skapa de farligaste chanserna. De blir inte stressade av att inte äga spelet – de väntar bara på rätt läge att sticka fram.
Mittfältet är hjärtat i laget. Därifrån kommer löpningarna, duellerna och riktningen. De centrala spelarna är mycket involverade, slår många bra passningar och är hela tiden inne i närkamper. Det är där HTFF kan växla: ibland pressar de högt, ibland sjunker de lite, samlar laget och ställer om.
Framåt handlar nästan allt om fart och djupled. Anfallarna får bollen tidigt – ibland på fötter, ibland bakom backlinjen – och direkt fyller laget på runt dem. Deras anfall kommer ofta i fart, med många spelare i boxen. De tar inte en massa skott bara för sakens skull. De vill in nära mål, där chanserna är som farligast.
Bakåt är de ganska raka. I eget straffområde handlar det om att rensa, nicka undan och vinna andrabollen. Ingen onödig risk. Samtidigt är målvakten trygg med bollen, så laget fastnar inte i att bara slå bort den hela tiden. Det är inte finlir för show – men det är heller inte chansboll. Det är ett lag som vet exakt när de ska spela enkelt och när de ska gå fram.
Kort sagt: HTFF spelar som ett lag som vet vad de är bra på – fart, press, djupled och lagjobb – och som kör det fullt ut.
Truppbilden – de som bär HTFF, och jokern som kliver in
Och vilka är det som gjort allt det här möjligt?
Längst fram har HTFF en offensiv som bara producerar. Odera Adindu har gjort 14 mål och 4 assist. Elton Hedström har 12 mål och 3 assist på bara 18 matcher. Keyano Marrah har 9 mål och 2 assist över en hel säsong. Suwaibou Kebbeh har 8 mål och 3 assist på bara 13 matcher. Det är fyra spelare som var och en kan avgöra matcher – här spelar de ihop.
Bakom dem finns spelare som Björn Hedlöf och Wilson Lindberg som fyller på med mål och assist från mittfältet. Benjamin Laturnus har startat 26 av 27 matcher och är en av de där spelarna som nästan alltid är på planen när HTFF är som bäst.
Och så finns kreatören: Oscar Steinke Brånby. Han har noll mål men elva assist på 30 matcher. Det är spelaren som ofta står för sista passningen, hittar ytan på kanten, slår inläggen och sätter fart på anfallen.
Ser man på speltiden syns stommen tydligt. Tre spelare har varit med i alla 30 matcher – längst fram handlar det om Odera Adindu och Keyano Marrah som nästan alltid startar, plus Oscar Steinke Brånby som också är given från början. Flera andra ligger runt 27–29 matcher och startar nästan varje gång, så det är en stadig kärna, inte ett lag som byter elva hela tiden.
Bakifrån är det lika tydligt: målvakten Amar Dzevlan har stått 27 matcher och byts i princip aldrig ut, och i backlinjen återkommer samma namn om och om igen med Jordan Simpson som mittbacksankare och Essayas Lwampindy-Bofua som fast punkt på kanten. HTFF må vara en talangmiljö – men de har en ryggrad som funkar som ett A-lag.
Sen finns de som kommer in från bänken. Spelare med fler inhopp än starter, ofta ytter- och anfallstyper som Milian Öberg och Saah Moses Jr, eller mittfältare som Nicholas Ablido och William Loqvist. Deras uppgift är enkel: komma in, höja tempot och göra livet jobbigt sista 20–30 minuterna – medan någon som Casper Eklund ofta används längre bak när det behövs ny energi eller för att stänga matcherna.
Och så klart: Adrian Lahdo. När han är med går han rakt in i elvan, men de doserar minuterna. En spelare som redan visat nivå högre upp, som nu kliver ner i talangtröjan igen mitt i ett kval där allt är spänt.
Åldern i laget knyter ihop det här. Poängkungen är född 2006. Flera nyckelspelare är födda 2003–2007. Backlinje och målvakt är mestadels 18–22 år. Det är ett lag med massor av framtid – men som redan spelar som ett riktigt elitlag.
Så när någon undrar vad HTFF egentligen har att komma med går det att svara rätt enkelt:
En formkurva som pekar rakt upp, en spelidé som sitter – och en trupp där både siffrorna och åldrarna säger samma sak: de är inte färdiga, men de är redan farliga.
