När Hammarby ställs mot Häcken i Europa Cup-finalen borde det vara en självklar höjdpunkt för svensk damfotboll. Istället är det en final som omges av fler frågetecken än förväntan.
Upplägget skaver direkt. Två matcher i en final är svårt att förstå. Finaler ska avgöras här och nu, inte dras ut över tid som ett dubbelmöte i ett tidigare slutspel. Det tar bort en del av nerven som annars definierar en final.
Och vad spelar lagen egentligen för? Visst, en plats i kvalet till UEFA Women's Champions League står på spel, men varför inte en direktplats? Om turneringen ska tas på allvar borde också belöningen spegla det.
Här blir kontrasten tydlig. Prispengarna är på en nivå som knappt går att jämföra med herrsidan. I UEFA Europa League handlar det om tiotals miljoner, här om betydligt mindre summor. Det skickar en signal, oavsett ambitioner om utveckling. Frågan är om UEFA själva tycker att det här är en final som speglar turneringens status.
Samtidigt hörs röster om att bevakningen blivit för negativ. Men att peka på brister är inte att trycka ner sporten, det är att ta den på allvar. Om damfotbollen ska fortsätta växa räcker det inte med applåder. Det som inte håller måttet måste också få synas.
Och kanske märks det tydligast på läktarna. Intresset har inte riktigt lyft. Det är svårt att komma ifrån frågan, om det här verkligen är en så stor final som det borde vara, varför syns det inte tydligare?
Det sportsliga, spets mot frågetecken
Men när bollen väl rullar är bilden tydligare.
Häcken har en offensiv spets som sticker ut, och den kan mycket väl avgöra hela finalen. Felicia Schröder är ett av namnen som gör skillnad, samtidigt som hon påminner om hur snabbt den typen av kvalitet kan försvinna vidare till större scener.
Hammarby kommer in med fler frågetecken. Avsaknaden av Nyhagen och Lia märks tydligt, både i kreativitet och i skärpa framåt. Det blir uddlöst. Beslutet att inte starta Vilde Hasund väcker också funderingar.
Samtidigt finns en oro bakåt. Bajens backlinje har sett sårbar ut, och mot ett lag som Häcken är det svårt att komma undan sådant.
En final som säger något större
Att två svenska lag står i final säger en del. Det visar att Damallsvenskan håller en hög nivå. Samtidigt går det inte att blunda för att motståndet på vägen hit inte alltid varit det tuffaste.
Det leder till en större tanke. Svenska lag hör hemma på en större scen. I UEFA Women's Champions League, inte i en turnering som fortfarande söker sin plats och identitet.
Nära och nu hela vägen
För Häcken finns också en extra dimension. Klubben var tidigare så nära UWCL, och den här chansen att skriva historia är fortfarande levande.
Och det är svårt att se att de släpper det här läget. På hemmaplan, med den spets de har, talar mycket för att de håller undan.
Kanske blir det också så finalen ska minnas. Inte för formatet, inte för diskussionerna runt den, utan för att ett lag faktiskt tog chansen när den fanns.
Men frågorna kring turneringen lär inte försvinna. Och kanske är det just därför den här finalen ändå betyder något.
