Inför matchen saknades, förutom sedan tidigare indisponibla Chester och Koren, den nyopererade Robbie Brady. Quinn ersatte honom. I övrigt ställde man upp på samma sätt som mot West Ham.

Matchen var inte direkt tillknäppt utan bjöd på ett ganska böljande spel. Båda lagen saknade emellertid den spetskvalitet längst fram (Benteke respektive... ja, vem?) som kunde ha tippat matchen över till något lags fördel. Hull började försiktigt och lät Aston Villa ha bollen; efter en halvtimmes spel stod bollinnehavet i 30-70 till gästernas favör. Hull kom förvisso i attacker, men leveransen och/eller understödet var ofta bristande. Agbonlahor hade första halvleks bästa chans, men McGregor styrde avslutet till hörna.

Hull inledde sedan andra halvlek med frenesi och bolltempo och lyckades övermanna Villa under en kortare period. Anfallsvågorna åt båda håll fortsatte emellertid att sakna kraft; varken Bruce eller Lambert ville piska upp vinden allt för mycket och riskera landgång på egen del av sund. Med tjugo minuter kvar samlade dock Bruce mod till sig och bytte in två potentiellt övertippande faktorer, Boyd och Sagbo, varav den senare något förvånande ersatte Aluko. Och visst fortsatte matchen att svänga, men förutom Agbonlahors skruvade skott utanför stolpen är det svårt att minnas en endaste målchans. Elmohamady fick mycket boll ute till höger, och även om jag tycker att den engelska kommentatorn var väl hård, kan jag förstå varför han nämnde honom i ordalagen "the worst crosser of the ball that I've ever seen in the Barclays Premier League". 

Jo, ett skott på mål hade väl ändå Hull. Huddlestone tryckte iväg ett stenhårt skott från fri skottsektor utanför straffområdet i första halvlek, men rakt i famnen på Brad Guzan. Danny Graham hade mycket väl kunnat hinna först på ett par inspel från kanten, men beslutsamma backben han alltid före.

0-0 och Hull har bara släppt in ett mål på hemmaplan den här säsongen.

Efter landslagsuppehållet väntar två svåra bortamatcher mot Everton respektive Tottenham. Kan vi hålla tätt då också? Curtis Davies talar iallafall för det.