Malmö tog tre raka segrar i gruppspelet av årets Svenska Cupen och spelar imorgon kvartsfinal mot Mjällby. Det borde egentligen vara tillräckligt för att supportrarna i allmänhet ska vara nöjda och glada, men så har inte tongångarna varit. Spelet har väl inte sett jätteövertygande ut och det faktum att vi har haft svårt att döda matcherna mot såväl Varberg som Halmstad har gjort många bekymrade.
Och visst, jag förstår oron på ett sätt – det har inte sett fantastiskt ut – men samtidigt har vi vunnit och det finns rätt många positiva tendenser i spelet också. Enligt mig var insatsen mot Halmstad avsevärt bättre än den mot Varberg och kan vi bara få lite mer effektivitet framåt bör målen snart också börja trilla in.
På en individuell basis har också de inledande matcherna gett en hel del intressanta besked. Sigurdsson börjar mer och mer hitta sin plats i laget, Busuladzic är stundtals otroligt duktig på det centrala mittfältet och Botheim är glödhet i anfallet med fyra mål på tre matcher. Lägg därtill att AC verkar närma sig gammalt gott slag, att Ali alltid skapar oreda och samspelet mellan spelarna blir bättre för varje match som spelas.
Visst hade man inte tackat nej till större segermarginaler och några ordentliga håll-käften-segrar, men om sanningen ska fram nöjer jag mig med segrar så här års. Dessutom tror jag någonstans att vinster är det allra viktigaste just nu för laget, som helhet, efter fjolårets många nesliga nederlag.
Det spelar nog inte så där jättestor roll hur spelet ser ut i mars månad, utan det allra viktigaste är att vi tar oss till cupfinalen. Känslan är att spelet kommer bli bättre framöver. Det behövs nog bara lite tålamod ifrån oss supportrar.
Imorgon tar vi ytterligare ett steg närmare den där titeln och spel i Europa även i år. Låt oss se till att detta blir möjligt. Tillsammans mot cuppaguldet!
***
Veckans låt: Gas Panic med Oasis.
