Atalanta
2025-05-20 12:25
Glenn Strömberg: “Jag hade aldrig kunnat tro det”
Trots att den egna spelarkarriären tog slut för snart 35 år sedan är Glenn Strömberg fortfarande Il Capitano med hela staden Bergamo. Över en kaffe berättar Glenn om relationen till staden och om klubbens nyfunna framgångar. – Det var aldrig någon som hade kunnat tro det här. Jag hade aldrig kunnat tro det.
Sofia Skarin
2 kommentarer
Mellan 1984 och 1992 gjorde Glenn Strömberg 219 matcher som spelare för Atalanta. Han tillbringade sina fyra sista år i klubben som lagkapten, någonting som gjort honom förtjänt av smeknamnet Il Capitano, Kaptenen. Enligt vissa supportrar, fortfarande den enda sanna kaptenen.
Efter spelarkarriären blev Glenn kvar i Bergamo. Det, i tillägg till hans prestationer på planen, har gjort honom till en stor ikon i staden. Promenerar man längs Bergamos gator bredvid honom blir det ganska snabbt tydligt. Någon stannar honom för en selfie, en annan endast för att få skaka hans hand. Glenn beskriver att han nu inte är “fotbollsspelaren Glenn Strömberg” med stadens folk, han är helt enkelt “Glenn”.
– Det är som att de har adopterat mig här. Folk gillar att hälsa och ibland vill de ta bilder, men det är aldrig påträngande. Det är som att de vill visa att de har uppmärksammat mig men sedan inte störa. Det är fint att ha den relationen, berättar han.
I närheten av huvudgatan Viale Papa Giovanni XXII, i den “nyare” delen av staden, ses vi på en kopp kaffe (nåja, en espresso och en americano). Under de många år som Glenn har bott i Bergamo har mycket av stadskärnan sett likadan ut. Han beskriver en stad som inte smällt upp stora lägenhetskomplex eller höghus i centrala stan, han berättar om en huvudgata som på många sätt ser ut som den alltid har gjort. Förändringen inom Atalanta är desto mer påtaglig. När vi träffas har klubben precis säkrat spel i Champions League för nästa säsong, för femte gången på sju år.
– Det är makalöst vad Gasperini har gjort, att Atalanta har kommit hit. Det var aldrig någon som hade kunnat tro det här. Jag hade aldrig kunnat tro det. Vi spelade också i Europa några gånger på min tid, men det var det bästa som hade hänt i Atalantas historia då. Det var svårt att tro att det skulle bli regelbundet, säger han.
Med sportsliga framgångar har supporterskapet förändrats i Bergamo. Det var många som gick på matcherna även långt innan det var tal om Champions League för Atalantas del, men då hade de också ett annat favoritlag som var mer framgångsrikt. Ofta Milan, Inter eller Juventus.
– Skillnaden idag är att nästan alla ungdomar bara håller på Atalanta. Alla hade ett annat lag förr. De gick alltid på Atalantas matcher, men de hade ett annat lag också. Ungdomarna idag håller på bara Atalanta, för det räcker med Atalanta nu, säger han.
En spelare som likt Glenn har blivit en ikon i staden är nuvarande lagkaptenen Marten de Roon. Att det skulle innebära någon förlorad status för Glenn verkar det dock inte finnas någon risk för.
– Det är en man som har en liten livsmedelsbutik i min lilla by. Nu har De Roon flyttat dit också men då sa han i butiken till De Roon “Du, kom ihåg att vi redan har en capitano här…”, berättar Glenn.
Vi promenerar längre ner längs huvudgatan. Det är inte den varmaste av majdagar men i sann svensk anda bär Glenn ändå shorts. I Atalantas supporterbutik plockar han ihop några presenter till barnbarnen och passar på att signera lite prylar, både till försäljning i butiken och till förbipasserande som sett honom genom butikens stora fönster. Det är den äldre mannen såväl som den unga tjejen, för ikonstatusen överskrider generationerna här. Det är som en lokal sportjournalist beskriver:
– Min mamma gillar inte fotboll men hon brukar säga till min pappa “Du har gett mig två bra saker i livet: din son och Glenn Strömberg”.
Efter spelarkarriären blev Glenn kvar i Bergamo. Det, i tillägg till hans prestationer på planen, har gjort honom till en stor ikon i staden. Promenerar man längs Bergamos gator bredvid honom blir det ganska snabbt tydligt. Någon stannar honom för en selfie, en annan endast för att få skaka hans hand. Glenn beskriver att han nu inte är “fotbollsspelaren Glenn Strömberg” med stadens folk, han är helt enkelt “Glenn”.
– Det är som att de har adopterat mig här. Folk gillar att hälsa och ibland vill de ta bilder, men det är aldrig påträngande. Det är som att de vill visa att de har uppmärksammat mig men sedan inte störa. Det är fint att ha den relationen, berättar han.
I närheten av huvudgatan Viale Papa Giovanni XXII, i den “nyare” delen av staden, ses vi på en kopp kaffe (nåja, en espresso och en americano). Under de många år som Glenn har bott i Bergamo har mycket av stadskärnan sett likadan ut. Han beskriver en stad som inte smällt upp stora lägenhetskomplex eller höghus i centrala stan, han berättar om en huvudgata som på många sätt ser ut som den alltid har gjort. Förändringen inom Atalanta är desto mer påtaglig. När vi träffas har klubben precis säkrat spel i Champions League för nästa säsong, för femte gången på sju år.
– Det är makalöst vad Gasperini har gjort, att Atalanta har kommit hit. Det var aldrig någon som hade kunnat tro det här. Jag hade aldrig kunnat tro det. Vi spelade också i Europa några gånger på min tid, men det var det bästa som hade hänt i Atalantas historia då. Det var svårt att tro att det skulle bli regelbundet, säger han.
Med sportsliga framgångar har supporterskapet förändrats i Bergamo. Det var många som gick på matcherna även långt innan det var tal om Champions League för Atalantas del, men då hade de också ett annat favoritlag som var mer framgångsrikt. Ofta Milan, Inter eller Juventus.
– Skillnaden idag är att nästan alla ungdomar bara håller på Atalanta. Alla hade ett annat lag förr. De gick alltid på Atalantas matcher, men de hade ett annat lag också. Ungdomarna idag håller på bara Atalanta, för det räcker med Atalanta nu, säger han.
En spelare som likt Glenn har blivit en ikon i staden är nuvarande lagkaptenen Marten de Roon. Att det skulle innebära någon förlorad status för Glenn verkar det dock inte finnas någon risk för.
– Det är en man som har en liten livsmedelsbutik i min lilla by. Nu har De Roon flyttat dit också men då sa han i butiken till De Roon “Du, kom ihåg att vi redan har en capitano här…”, berättar Glenn.
Vi promenerar längre ner längs huvudgatan. Det är inte den varmaste av majdagar men i sann svensk anda bär Glenn ändå shorts. I Atalantas supporterbutik plockar han ihop några presenter till barnbarnen och passar på att signera lite prylar, både till försäljning i butiken och till förbipasserande som sett honom genom butikens stora fönster. Det är den äldre mannen såväl som den unga tjejen, för ikonstatusen överskrider generationerna här. Det är som en lokal sportjournalist beskriver:
– Min mamma gillar inte fotboll men hon brukar säga till min pappa “Du har gett mig två bra saker i livet: din son och Glenn Strömberg”.
