Ajax
2025-05-15 01:13
Groningen 2 - 2 Ajax: Jag hatar fotboll
I den nästsista omgången av Eredivisie tappade Ajax serieledningen efter ett sanslöst stopptidsdrama i Groningen.
William Edström
4 kommentarer
Reguljär matchrapport utgår för undertecknad har inte mått så här dåligt av fotboll sen 2019.
Ajax har på de senaste veckorna darrat och snubblat och närmast fullkomligt rasat ihop. Den 9 poängs serieledning som man skaffade sig genom att slå PSV borta den 30 mars, har försvunnit bit för bit efter en rad plattmatcher. Som kulminerade i 0-3 på hemmaplan mot NEC i söndags.
Likväl hade Ajax fortfarande allt i egna händer. 1 poängs serieledning återstod in i Eredivisies nästsista omgång som gick av stapeln ikväll. Svår bortamatch i Groningen på schemat.
I Eindhoven gjordee PSV som väntat processen kort med Heracles Almelo, inom 40 minuter stod det 4-0. Det skulle inte bli någon titel för Ajax ikväll, som istället bara hade pressen på sig att också vinna för att hålla förstaplatsen.
Ajax började nervigt, stelt och stolpigt. Men mitt i den första halvleken kom plötsligt det förlösande ledningsmålet. Brian Brobbey tog emot bollen, höll starkt ifrån sig backar och la upp för Anton Gaaei som med ett kanonskott pangade in 0-1 ur ingen vinkel alls. Ännu en gång klev den förra säsongen så misstrodde unge dansken fram med ett viktigt mål den här säsongen.
Men uddamålsledningar för Ajax har varit extremt sköra den här säsongen. Det var knappast någon överraskning när Groningen kvitterade tidigt i andra halvleken genom Thom van Bergen.
Ajax återigen trubbigt och skakigt. Spelarna som tidigare visat på stark mentalitet som lett till urstarka segrar i alla fyra möten med PSV och Feyenoord den här säsongen, såg återigen veka ut mot ett betydligt mer mediokert motstånd.
Men så, fick extremt formsvage Steven Berghuis plötsligt till en fin träff på ett inlägg och Wout Weghorst gjorde än en gång ett förlösande mål mot Groningen, precis som i höstmötet.
Då återstod bara 22 minuter plus stopptid att må helt fruktansvärt på.
Sex jävla minuter. När fjärdedomarens skylt kom upp kändes det som att sex timmar aviserades.
Halvvägs igenom den kastade sig Groningens unge talangfulle tia Luciano Valente in i en huvudlös tackling bakifrån på Jordan Henderson vid sidlinjen. Fullt palaver uppstod då alla spelare rusade dit och stökade och knuffades. Groningens målvakt Etienne Vaessen rusade 50 meter för att grabba tag om Kenneth Taylor och kasta runt honom. På något sätt klarade sig han och alla andra förutom Valente sig undan kort. Valente fick givetvis rött kort för säsongens dummaste tackling. Men att inte Vaessen och flera (t.ex. även Davy KlaASSEn i Ajax) inte fick minst gult kort är helt bisarrt.
I förlängningen blev utvisningen, eller åtminstone palavret efteråt, till Groningens fördel. Domare Jeroen Manschot la till ytterligare minuter på stopptid på grund av det.
I den åttonde av sex stopptidsminuter fick Groningen sen frispark i bra inläggsläge. Vaessen sprang upp från eget straffområde för att vara med på den, väl framme i Ajax straffområde stångade han Owen Wijndal till marken och då fick han gult kort.
Att den frisparken skulle leda till mål stod skrivet i stjärnorna. Ajax rensade först på mållinjen men returen stötte unge mittbacken Thijmen Blokzijl in. 2-2. Ridå.
Ajax fick gå till anfall en sista gång och en hörna. Det ledde till ett sista avslut från Wijndal som flög utanför krysset.
Sen blåste Jeroen Manschot av och Wout Weghorst rusade med tårar i ögonen direkt ner för spelartunneln och ja ungefär så mådde vi alla Ajacieden då.
Som nämnt i början, så här dåligt har fotboll inte fått mig att må sen 2019. Även fast förra säsongen var den värsta sportsliga krisen Ajax genomgått någonsin mådde man inte så här då. Det var ju en annan typ av lidande, ett mer utdraget. Oftast var man ju då arg och frustrerad. Allt var skit, spelet på planen, allt runtom på ledningsnivå. Läget var hopplöst.
Den här säsongen har Francesco Farioli gett hoppet tillbaka till oss, därför mår man så mycket sämre nu.
Ligatiteln var ju inte ens något man siktade på inför säsongen, för en gångs skull. Ajax uttalade ambition var att göra så bra ifrån sig om möjligt och sikta på topp 3. Jag gick för första gången nånsin inte in med ens någon förhoppning om att Ajax vinna, normalt tippar Ajax som mästare varje säsong, för så ska det vara. Men den resan denna säsong varit, så som det såg ut den 30 mars när man kört över PSV borta och ledde med 9 poäng.... ont gör det nu.
I februari skrev jag en krönika med rubriken Den bästa tiden är nu. Det var när Ajax hade sju raka segrar, bland dem en gastkramande 2-1-triumf i De Klassieker mot Feyenoord. Jag citerar min egen slutkläm därifrån:
Den bästa tiden är nu. Precis nu, när allt är möjligt. När Ajax dansar fram och man osannolikt nog kan drömma om en ligatitel igen, när målet bara var tredjeplatsen. Det kan fortfarande svänga åt andra hållet, laget kan tappa formen, PSV kan segla förbi igen. I slutet av säsongen kan man stå titellösa igen. Men det skulle inte göra så mycket. Efter de värsta åren i klubbens strax 125-åriga historia har Francesco Farioli denna säsong gett Ajax sin tro och stil tillbaka, och oss våra drömmar.
Jag har ett tillägg: Jag hade rätt, den bästa tiden var då. Jag hade fel: Just nu gör det väldigt mycket att Ajax kastar bort det.
På söndag 14:30 spelas den sista omgången. Nu leder PSV. De möter Sparta Rotterdam borta. Ajax möter Twente hemma. Ajax måste vinna samtidigt som PSV förlorar, annars hamnar ligatiteln i Eindhoven.
Ajax har på de senaste veckorna darrat och snubblat och närmast fullkomligt rasat ihop. Den 9 poängs serieledning som man skaffade sig genom att slå PSV borta den 30 mars, har försvunnit bit för bit efter en rad plattmatcher. Som kulminerade i 0-3 på hemmaplan mot NEC i söndags.
Likväl hade Ajax fortfarande allt i egna händer. 1 poängs serieledning återstod in i Eredivisies nästsista omgång som gick av stapeln ikväll. Svår bortamatch i Groningen på schemat.
I Eindhoven gjordee PSV som väntat processen kort med Heracles Almelo, inom 40 minuter stod det 4-0. Det skulle inte bli någon titel för Ajax ikväll, som istället bara hade pressen på sig att också vinna för att hålla förstaplatsen.
Ajax började nervigt, stelt och stolpigt. Men mitt i den första halvleken kom plötsligt det förlösande ledningsmålet. Brian Brobbey tog emot bollen, höll starkt ifrån sig backar och la upp för Anton Gaaei som med ett kanonskott pangade in 0-1 ur ingen vinkel alls. Ännu en gång klev den förra säsongen så misstrodde unge dansken fram med ett viktigt mål den här säsongen.
Men uddamålsledningar för Ajax har varit extremt sköra den här säsongen. Det var knappast någon överraskning när Groningen kvitterade tidigt i andra halvleken genom Thom van Bergen.
Ajax återigen trubbigt och skakigt. Spelarna som tidigare visat på stark mentalitet som lett till urstarka segrar i alla fyra möten med PSV och Feyenoord den här säsongen, såg återigen veka ut mot ett betydligt mer mediokert motstånd.
Men så, fick extremt formsvage Steven Berghuis plötsligt till en fin träff på ett inlägg och Wout Weghorst gjorde än en gång ett förlösande mål mot Groningen, precis som i höstmötet.
Då återstod bara 22 minuter plus stopptid att må helt fruktansvärt på.
Sex jävla minuter. När fjärdedomarens skylt kom upp kändes det som att sex timmar aviserades.
Halvvägs igenom den kastade sig Groningens unge talangfulle tia Luciano Valente in i en huvudlös tackling bakifrån på Jordan Henderson vid sidlinjen. Fullt palaver uppstod då alla spelare rusade dit och stökade och knuffades. Groningens målvakt Etienne Vaessen rusade 50 meter för att grabba tag om Kenneth Taylor och kasta runt honom. På något sätt klarade sig han och alla andra förutom Valente sig undan kort. Valente fick givetvis rött kort för säsongens dummaste tackling. Men att inte Vaessen och flera (t.ex. även Davy KlaASSEn i Ajax) inte fick minst gult kort är helt bisarrt.
I förlängningen blev utvisningen, eller åtminstone palavret efteråt, till Groningens fördel. Domare Jeroen Manschot la till ytterligare minuter på stopptid på grund av det.
I den åttonde av sex stopptidsminuter fick Groningen sen frispark i bra inläggsläge. Vaessen sprang upp från eget straffområde för att vara med på den, väl framme i Ajax straffområde stångade han Owen Wijndal till marken och då fick han gult kort.
Att den frisparken skulle leda till mål stod skrivet i stjärnorna. Ajax rensade först på mållinjen men returen stötte unge mittbacken Thijmen Blokzijl in. 2-2. Ridå.
Ajax fick gå till anfall en sista gång och en hörna. Det ledde till ett sista avslut från Wijndal som flög utanför krysset.
Sen blåste Jeroen Manschot av och Wout Weghorst rusade med tårar i ögonen direkt ner för spelartunneln och ja ungefär så mådde vi alla Ajacieden då.
Som nämnt i början, så här dåligt har fotboll inte fått mig att må sen 2019. Även fast förra säsongen var den värsta sportsliga krisen Ajax genomgått någonsin mådde man inte så här då. Det var ju en annan typ av lidande, ett mer utdraget. Oftast var man ju då arg och frustrerad. Allt var skit, spelet på planen, allt runtom på ledningsnivå. Läget var hopplöst.
Den här säsongen har Francesco Farioli gett hoppet tillbaka till oss, därför mår man så mycket sämre nu.
Ligatiteln var ju inte ens något man siktade på inför säsongen, för en gångs skull. Ajax uttalade ambition var att göra så bra ifrån sig om möjligt och sikta på topp 3. Jag gick för första gången nånsin inte in med ens någon förhoppning om att Ajax vinna, normalt tippar Ajax som mästare varje säsong, för så ska det vara. Men den resan denna säsong varit, så som det såg ut den 30 mars när man kört över PSV borta och ledde med 9 poäng.... ont gör det nu.
I februari skrev jag en krönika med rubriken Den bästa tiden är nu. Det var när Ajax hade sju raka segrar, bland dem en gastkramande 2-1-triumf i De Klassieker mot Feyenoord. Jag citerar min egen slutkläm därifrån:
Den bästa tiden är nu. Precis nu, när allt är möjligt. När Ajax dansar fram och man osannolikt nog kan drömma om en ligatitel igen, när målet bara var tredjeplatsen. Det kan fortfarande svänga åt andra hållet, laget kan tappa formen, PSV kan segla förbi igen. I slutet av säsongen kan man stå titellösa igen. Men det skulle inte göra så mycket. Efter de värsta åren i klubbens strax 125-åriga historia har Francesco Farioli denna säsong gett Ajax sin tro och stil tillbaka, och oss våra drömmar.
Jag har ett tillägg: Jag hade rätt, den bästa tiden var då. Jag hade fel: Just nu gör det väldigt mycket att Ajax kastar bort det.
På söndag 14:30 spelas den sista omgången. Nu leder PSV. De möter Sparta Rotterdam borta. Ajax möter Twente hemma. Ajax måste vinna samtidigt som PSV förlorar, annars hamnar ligatiteln i Eindhoven.
