Man trodde att torsken i cupfinalen mot City innan landslagsuppehållet var både tillräckligt mycket av en väckarklocka och motivation för att se till att ta denna säsongen i mål på bästa möjliga vis. Ett landslagsuppehåll som kallades för bra tajmad paus för våran del och ett gäng ''skador'' som nog gick att ifrågasättas senare var det dags igen. Drömlottning även i FA-cupen. Southampton borta i en kvartsfinal. En trupp som hela världen tycker är den överlägset bästa i landet. Det händer att man åker ut mot ett taggat lag från Championship pga rotation och det kan jag köpa. Men när vi startar med 11 spelare som går in i de flesta PL-lag och byter in ytterligare spelare av samma kaliber är det inte lika lätt.
När Ben White totalt missbedömer en boll på ett vis som ser så nonchalant ut att ingen annan i världen kan efterlikna det och Southampton sätter 1-0 efter 35 minuter var jag inte särskilt orolig. Det var den klassiska ''vad fan'' känslan, men detta vänder vi ju, det är gott om tid och vårt lag är mycket bättre. Att jag sitter hemma och tänker så en lördagskväll gör inte så mycket, men när spelarna beter sig som att deras tankar är likadana blir det genast mycket svårare att vinna. Vi krigade på, försökte och försökte men det hände inte så mycket. Gyökeres, Madueke och Calafiori in i minut 61 och i minut 68 sätter Gyökeres 1-1. Då kom den andra känslan ''vad skönt att detta löste sig'' och återigen verkade det som att 11 man i Arsenal tänkte likadant. En skada på Gabriel som förhoppningsvis inte är särskilt allvarlig senare var det istället Southampton som avgjorde matchen. 1 lång boll från målvakt, en vunnen duell på mittplan och en passning senare kunde Charles avgöra mötet alldeles för enkelt.
På nytt är det mål pga att vi är slappa och inte gör jobbet till 100% i alla situationer som fäller oss och hade någon sagt till mig innan årsskiftet att jag skulle behöva skriva det i april hade jag nog bara skratta. Det går såklart alltid att luta sig tillbaka mot ursäkten att det bara är cupen och inte de viktigaste titlarna men det är fortfarande två titlar bortspelade på två matcher nu. Det är inte de viktigaste titlarna att vinna och ''bara'' en PL-titel kommer alla såklart vara nöjda med. Men för oss betyder ändå dessa cupmatcher mer än för de flesta andra lagen och det måste vi erkänna. Längtan att bara få lyfta en pokal är så otroligt stor runt hela klubben och det hade varit både skönt och kul för alla och bättre läge än vi haft nu för att bekvämt ta oss till de titlarna får man inte särskilt ofta.
Återigen så är det bara att försöka skaka av sig och hoppas på positiva reaktioner. Skadade spelare behöver komma tillbaka och alla behöver höja sig om inte nästa fiasko i ordningen ska påbörjas redan mot Sporting i veckan.
