Så, efter drygt två månader utan Bundesligafotboll var det dags för Hertha att återuppta sin minst sagt kaotiska säsong. Denna gång med Bruno Labbadia vid rodret – klubbens fjärde tränare detta spelår.
 
Nämnde Labbadia satte sin prägel på startelvan genom att förlita sig på tidigare utsorterade trotjänare, som Pekarik och Ibisevic. Av den utlovade 4-3-3 uppställningen såg vi dock inte mycket av. Snarare såg det ut som ett ganska offensivt balanserat 4-4-2 som långa stunder fungerade förvånansvärt väl.
 
Hoffenheim hade en bra period under första halvlek, där man också hade chans att ta ledningen ett par gånger. Hemmalaget saknade dock kompetens på forwardspositionerna matchen igenom, vilket kom att bli deras fall.
 
För i andra halvlek växlade Hertha upp ett hack och avgjorde matchen med två snabba mål. 0-1 kom turligt efter att Pekariks tämligen mediokra skottförsök styrdes in i eget mål av Hoffenheims Akpoguma. 0-2 prickade Ibisevic in, efter underbart förarbete av Mittelstädt.
 
Ibisevic tackade därmed för visat förtroende och stod för en riktigt bra insats matchen igenom. Bosniern må inte längre springa snabbast men bevisade att hans fotbollshjärna är mer utvecklad än de flestas. Rekordförvärvet Piatek, på bänken igår, kommer få slita för en startplats denna säsongsavslutning.
 
För Ibisevics anfallspartner Matheus Cunha ville inte vara sämre. Med kvarten kvar snurrade han upp halva hemmalaget innan han distinkt satte spiken i Hoffenheim-kistan. Ren och skär klass av den nyinköpte ynglingen!
 
Efterspelet kom däremot mest att handla om att Hertha-spelarna firade sina mål väl närgånget, och alla som i affekt förfasades över detta klara regelbrott skulle säkert smälla av ifall de sett hur nära spelarna stod varandra under matchens tolv hörnor.
 
Oavsett – Hertha bjöd äntligen sina supportrar på lite goda nyheter och förhoppningar om en lyckad avslutning på detta, i alla bemärkelser, skitår. Fredagens Berlinderby mot Union kan nog därför komma ganska lägligt för Hertha.