Läs också:
Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt
Historien om Ajax del 5: 1957 - 1964 – Från succéår till krisår i den nya eran
Historien om Ajax del 6: 1965 - 1967 – Något stort börjar byggas
Dags att nästa steg
Rinus Michels och Ajax hade alltså efter triumfen mot Liverpool och fiaskot mot Dukla Prag 1966/67 börjat växla upp. Mittlåset uppgraderades från Frits Soetekouw och Tonny Pronk till Velibor Vasovic och Barry Hulshoff.
Även utanför planen gjordes viktiga rekryteringar. Ordförande Jaap van Praag fick sin vän, fastighetsmagnaten Maup Carensa, en av landets rikaste män, att stötta Ajax ekonomiskt, något i skymundan. Carensa tog aldrig en officiell roll i klubben men syntes ofta på Ajax anläggning och reste ibland med laget.
Men ännu viktigare än Carensa var en annan rekrytering, som Rinus Michels stod för 1967. Han anställde då sin gamla lagkamrat Bobby Haarms som assisterande tränare. Bobby Haarms må vara tämligen okänd för den breda massan, men i Ajax är han en av de allra, allra främsta legenderna genom alla tider.
Få om ens någon knöt nämligen så täta band till Ajax under så lång tid som Bobby Haarms. Han föddes i Amsterdam i mars 1934 och växte upp i ett hus längs Middenweg, rakt över gatan från De Meer Stadion som stod färdig i december 1934. Han började spela i Ajax pojklag som 13-åring och debuterade i a-laget som 18-åring 1952.
Haarms var en hårt arbetande mittfältare, men han fick ingen stor spelarkarriär. Ständiga skadeproblem hämmade honom. Han vann två ligaguld med Ajax under 50-talet men efter det andra, 1959/60, tvingades han lägga av på grund av en knäskada. Ajax dåvarande tränare Vic Buckingham uppmuntrade Haarms att ta tränardiplom och det gjorde han, och var efter det verksam i olika amatörföreningar i Amsterdam.
Tills Michels, som spelat ihop med Haarms på 50-talet, tog hem honom till Ajax 1967. Haarms blev Michels högra hand i a-laget, men involverade sig också i ungdomslagen och amatörlagen. Haarms blev snart omistlig inom klubben. Han saknade egentligen rätt tränardiplom för att jobba med proffslag som Ajax, men det kringgicks genom att Michels helt enkelt skrev ett intyg: ”Bobby har inte kunnat ta sitt A-diplom då han varit för upptagen med sitt arbete i klubben” vilket räckte.
”De goede beul” – ”Den gode bödeln” blev Bobby Haarms smeknamn. Det kom sig av att samtidigt som han var älskad för sitt sätt att vara: han var social, trevlig, underfundigt rolig och ett ständigt bollpllank för spelarna; så var han också en sträng rehabtränare. Då hans egen spelarkarriär förstörts av skador var spelarnas hälsa och form det viktigaste för honom, han ville inte att deras karriärer skulle gå samma öde som hans. En god grundfysik var a och o, och när en spelare blev skadad tog Haarms fram ett personligt rehabschema för honom och tog själv ansvar för att få spelaren tillbaka i topptrim. Om en spelare klarat av Haarms rigorösa rehab så var det 100 procent säkert att han var redo för match igen.
Bobby Haarms blev kvar som assisterande tränare från 1967 till 1981. Då den nye tränaren Kurt Linder ville ha andra assistenter fick han då en ny roll som scout, men han saknade att stå på träningsplanen och lämnade Ajax 1982 för jobb i amatörlaget Aalsmeer och FC Volendam. När Johan Cruijff 1986 var tillbaka i Ajax som tränare ville han genast ha tillbaka Bobby Haarms som assisterande.
Haarms stannade i Ajax långt efter att Cruijff försvunnit igen, han assisterade Leo Beenhakker och sen Louis van Gaal och flera andra tills han 2000 gick i pension. Inräknat ungdomsåren och spelarkarriären hade han då verkat inom Ajax i totalt 42 år. Bobby Haarms blev i och med det den ende som var en del av alla Ajax framgångseror under andra halvan av 1900-talet och har en meritlista ingen annan är i närheten av: 4 Europacup/Champions League-titlar, 1 UEFA-Cup, 1 Cupvinnarcup, 2 VM för klubblag-titlar, 3 Europeiska Supercuper, 14 Eredivisie-titlar och 8 nationella cuptitlar.
Efter sin död 2009 begravdes Bobby Haarms i en Ajax-kista, en ceremoni hölls på dåvarande Amsterdam Arena där Louis van Gaal och Edgar Davids talade och likfärden gick från arenan, längs Middenweg förbi platsen De Meer stått och Haarms levt, till kyrkogården. Huvudläktaren på De Toekomsts a-plan, Ajax träningsanläggning där också Jong Ajax, damlaget och ungdomslag spelar matcher, heter sen dess Bob Haarms Tribune. Han står också staty utanför Johan Cruijff Arena.
Bobby Haarms nästlängst till höger på Ajax-bänken 1980. Till vänster Johan Cruijff, som kommit ner från läktaren för att ge råd till huvudtränaren Leo Beenhakker (mitten).
Golvläggaren från Bromölla blir anfallsstjärna i Amsterdam
Men tillbaka till det sena 1960-talet. En spännande tid för Ajax. Med Bobby Haarms vid sin sida som assistent och Soetekouw (såld) och Pronk (bänkad) utbytta mot yngre och bättre Velibor Vasovic och Barry Hulshoff var Rinus Michels redo att växla upp in i säsongen 1967/68. Triumfen mot Liverpool hade visat att Ajax kunde mäta sig med världens bästa – nu var målet att kunna göra det kontinuerligt.
Därför var det förstås en besvikelse när Ajax åkte ut direkt i första rundan av Europacupen – även om lottningen man fick kanske var tuffast möjliga, Real Madrid. 1-1 på Olympiastadion följdes av 1-1 efter ordinarie tid på Santiago Bernabeu, i förlängningen vann Real Madrid. Men i ligan gick det bra, Ajax försvarade sin titel och höll Ernst Happels Feyenoord, som också var på väg att bygga något stort, bakom sig. Men en plump i protokollet var att man oväntat förlorade cupfinalen mot ADO Den Haag med 2-1 och gick miste om att försvara även den titeln.
I december 1967 gjorde Ajax sin andra stora internationella värvning efter Vasovic. Efter Belgrad riktades blickarna nu någon helt annanstans – Helsingborg. Inge Danielsson gjorde kometkarriär. Hans målspottande i Ifö/Bromölla tog honom till HIF och landslaget våren 1967. Han snittade ett mål varannan match i Allsvenskan och Ajax fick upp ögonen för honom. Så blev golvläggaren från Bromölla den förste svensken någonsin i Ajax.
Danielsson gjorde mål i sin Eredivisie-debut mot PSV i mars 1968 och målen fortsatte trilla in resten av våren då han hjälpte Ajax till ligatiteln. Danielssons ankomst gav Ajax anfallskedja en fantastisk bredd. Med Cruijff, Keizer, Swart, Nuninga och nu Danielsson hade Michels fem spelare alla goda nog att vara anfallsstjärnor att välja på för fyra startplatser. Swart och Keizer var givna på ytterplatserna så länge de var hela, och Cruijff förstås given däremellan så oftast var det Nuninga och Danielsson som gjorde upp om den sista platsen, om inte Nuninga vikarierade för en åldrande Henk Groot på mittfältet.
Inge Danielsson skjuter mot Fortuna Sittard i september 1968. Till vänster Piet Keizer.
Säsongen 1968/69 var Michels mål tydligt: Nu jäklar skulle Ajax till toppen av Europa. Man var bevisligen landets bästa lag, och han visste att man kunde bli ett av kontinentens bästa. Europacupen inleddes med att Nürnberg enkelt förbipasserades med 5-1 i dubbelmötet. 4-0 mot Fenerbahce följde. I februari 1969 var det dags för kvartsfinal. Cruijffs Ajax mot Eusebios Benfica, som varit i final året innan men förlorat mot Matt Busbys Manchester United.
Det blev en av de bästa och mest dramatiska kvartsfinalerna någonsin i Europacupen. Första matchen i Amsterdam. Stor missräkning för Ajax som förlorade med 1-3. Inge Danielsson blir inbytt till andra halvlek och gör Ajax mål. Returen i Lissabon en vecka senare – Ajax tar revansch. Danielsson nickar in ett mål, Cruijff gör två och även den matchen slutar 1-3, men till Ajax favör.
Vad händer då? Förlängning? Nej, istället utlyses att en tredje och avgörande match ska spelas på neutral plan. Horder av Ajax-supportrar sig till Stade Yves-du-Manoir, en rugbyarena i Colombes utanför Paris som fick tjänstgöra som spelplats. 63 000 åskådare fick se en tät match i 90 minuter. Fortfarande 0-0 på klockan då innebar förlängning. I den ryckte Ajax ifrån. Inge Danielsson spelade fram Cruijff till 1-0, sen gjorde Danielsson själv 2-0 och 3-0 för att ta Ajax till semifinal.
I semifinalen väntade tjeckiska Spartak Trnava. 3-0 i första matchen hemma i Amsterdam gjorde att Ajax kanske underskattade motståndet, i returen i Tjeckien visade pragmatiska Spartak att de kunde gneta fram mål och gav Ajax lite skrämmande flashbacks till debaclet mot Dukla Prag två år tidigare. Ajax hamnade i 2-0-underläge men höll ut och säkrade finalplatsen.
Kanske tog Europacupresan för mycket fokus, för Ajax gick nu miste om ligatiteln. Ernst Happels Feyenoord, anförda av Ove Kindvall på topp, gick om och vann Eredivisie. De vann också cupen och säkrade alltså dubbeln. Strunt i den – Ajax skulle som första holländska klubb någonsin spela Europacupfinal.
Piet Keizer på Schiphol för avresa till Madrid för Europacupfinalen. Notera ”Hup Ajax” (”Heja Ajax”) på flygvärdinnans hatt.
En tuff men viktig lektion
I finalen på Santiago Bernabeu väntade AC Milan. Den italienska jätten tränades av Nereo Rocco, en av catenaccions tidiga förespråkare. Rocco hade redan lett Milan till Europacuppokalen en gång, fem år tidigare. Nu var man tillbaka efter att längs vägen slagit ut Malmö FF och de två föregående årens mästare: Celtic och Manchester United.
Milan anfördes av legendariske vänsterinnern Gianni Rivera. I laget märktes även framtide stortränaren Giovanni Trapattoni som vänsterhalv, legendariske målvakten Fabio Cudicini (far till Carlo som spelade i Chelsea bland annat) och på högeryttern Kurre Hamrin. Inge Danielsson startade i Ajax kedja, och det skulle dröja ända till 2006 innan två svenskar möttes i finalen av Europacupen/Champions League igen. Den gången hoppade förstås Henrik Larsson in och spelade fram till Barcelonas två mål mot Fredrik Ljungbergs Arsenal – ett inhopp alltså, vilket gör att finalen 1969 är enda gången svenskarna i finalen båda startat matchen.
Ett ungdomligt arrogant Ajax med offensivlusta mot ett äldre, slugare, defensivt inriktat Milan. Det skulle komma fler historiska bataljer av just detta slag framöver. Den första, denna junidag 1969, slutade på ett inte helt oväntat vis. Milan med all sin rutin, vana av finaler och stora matcher, med spelare som varit där förr, visade Ajax hur man gör i sådana lägen.
Målspottaren Pierino Prati gav Milan en 2-0-ledning i första halvlek. I andra halvlek reducerade Vasovic till 2-1 från straffpunkten, men snart ökade Milan på till 3-1 och Prati fullbordade sen sitt hattrick och fastställde slutresultatet 4-1. Prati förblir än idag den senaste spelaren att göra hattrick i en Europacup/Champions League-final.
En tung förlust, men kanske främst en viktig läxa att lära sig. Nästa steg på vägen mot det som komma skulle. Så här i efterhand går det att se en klar successiv utveckling från att Rinus Michels tog över i januari 1965. Första månaderna fick han ägna åt att rädda Ajax kvar i Eredivisie. 1965/66 blev man landets bästa lag. 1966/67 visade man med triumfen mot Liverpool att man kunde slå de allra bästa, men förlusten mot Dukla Prag att man ännu inte var stabila nog att på allvar hota i den absoluta toppen. Resan till Europacupfinalen 1968/69 visade att Ajax nu verkligen var ett av Europas bästa lag. Men finalförlusten visade att man ännu inte var vinnare på den yttersta nivån.
Det var nu Michels nästa mål.
Johan Cruijff dribblar mot Milan-backar i Europacupfinalen 1969.
Läs också:
Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt
Historien om Ajax del 5: 1957 - 1964 – Från succéår till krisår i den nya eran
Historien om Ajax del 6: 1965 - 1967 – Något stort börjar byggas
