Att resa till Kenilworth Road, Luton är lite som att resa tillbaka i tiden till 80-talet eller tidigare. I en era där klubbar av Lutons storlek nästan uteslutande har byggt sig en likadan skålformerad arena i utkanten av stan så kändes det märkligt att denna lever vidare - särskilt med tanke på att det var en Premier League arena för bara två år sedan. Luton har förstås ambitioner att flytta ut men det lär dröja några år till.
Staden i sig har fått ett hårt slag i och med att Vauxhall stängde sin fabrik där i mars, efter 120 år av fordonsproduktion i Luton. Hela stället känns i behov av lite kärlek och uppfräschning. Mycket märkligt med tanke på att det ligger bara ett stenkast från London i en i övrigt ganska välmående del av landet.
Arenan har sin charm, trots att den är sliten. För att komma in i bortaläktaren går man längst en helt vanlig gata med radhus, och vid en i raden går man helt enkelt in genom huset, förbi grannarnas trädgårdar och in på läktaren.
Skadesituationen blir bara värre
Det visade sig att ännu en försvarare har fallit för skadeförbannelsen. Ungerska mittbacken Kornél Szűcs har skadat sig i träning och blir borta 4-6 veckor. Dansken Mathias Ross ersatte och gjorde sin ligadebut, antagligen tidigare än planerat. Inga andra ändringar så trebackslinjen med wingbacks som imponerade mot Stockport fortsatte.
Som om inte det var nog blev mittfältaren Caleb Watts tacklad över sidlinjen och landade konstigt på något sätt och fick bytas ut redan efter 4 minuter. Oklart hur illla det är än, men han hoppade runt på kryckor i slutet. Helt osannolikt hur många som skadas just nu.
Ledning i halvtid
Detta var utan tvekan en League One match, men en bra sådan. Det var ganska lite skönlir, men desto mer kamp och det saknades inte dramatik.
Efter en kvart kunde Argyle ta ledningen, något de inte hade mäktat med på bortaplan på 3 matcher innan dess. Nya schweiziska anfallaren Lorent Tolaj visade sin klass igen. Hårt markerad tog han ner en hög boll med högern, vände sig 180 grader och spelade ett perfekt inlägg med vänstern över huvuden på Lutonbackarna. Wingbacksystemet kan ge en extra spelare vid bortre stolpen och här smög Matty Sorinola in perfekt timeat för att slängnicka in 1-0 till Argyle.
Ledningen varade inte särskilt länge. Brendan Wiredu - fortfarande mittback i brist på andra kandidater - utmanade stora norrmannen Lasse Nordås i straffområdet men satte en arm i ansiktet på honom. Straff och gult kort och trots protesterna kändes den ganska solklar och kanske till och med lite tur att det inte blev rött. Nordås reste sig och slog straffen mitt i mål där Luca Ashby-Hammond slängde sig undan.
Spelet blev rätt så jämnt med kanske ett litet övertag för Argyle. Strax innan halvtid slutade en rätt snygg spelsekvens med att Tolaj skarvade bollen vidare i bra position men mitt emellan de två framrusande Argylespelare. Lutons Zach Nelson plockade upp den, men tog för lång tid på sig och Bradley Ibrahim hann sno bollen, ta ett steg framåt och skjuta in 2-1 ledningen otagbart förbi Keeley i Lutonmålet.
Ibrahim rusade rakt emot området när många av spelarnas familjer satt, där jag själv också satt (familjen Wiredu satt bredvid mig). Ovan ser ni stunden efter att han hade kramat om de egna. Det blev en intensiv måljubel precis innan halvtid i den fullsatta bortasektionen.
Katastrofinledning på andra halvleken - men Argyle vann ändå
Andra halvleken var bara några minut gammal när hemmalaget fick en ny straff och kunde kvittera till 2-2. Denna kändes billigt men gick också att förstå. Vid ett inlägg hade Sorinola armarna om sin motståndare Kodua som föll dramatiskt och lyckades dra domarens uppmärksamhet trots att bollen aldrig var i närheten. Känns lite som domarna har fått instruktioner att straffa sådant hårdare. Kommer bli många straffar om detta ska tilllämpas konsekvent är känslan.
Inte nog med det utan lagkaptenen Joe Edwards kastade sig in vårdslöst i en tackling kort därpå och fick direkt rött kort. Inga domarklagomål från mig där heller. Det är sådant man förväntar sig från ungtupparna i laget, inte från den 34-åriga lagkaptenen. Nu är han förstås avstängd i 3 matcher samtidigt med alla skadorna.
Efter det blev det mest försvar och känslan var att Luton skulle segra förr eller senare. De lyckades dock mest bara skapa halvchanser och deras avslut var verkligen under all kritik (jag blev nästan träffad av ett skott trots att jag stod vid långsidan!) Jerry Yates mår ha lång erfarenhet i Championship med Swansea och Derby men har lite rykte om sig som någon som sumpar många chanser. Han fick Lutons bästa chans men sköt den högt över.
Efter 75 minuter växte känslan av att Argyles 10 man kunde greja detta. Och sedan kom en helt galen sekvens. Tolaj tog ner ännu en hög boll (han verkar extremt duktig på det) men omringad av Lutonspelare och utan uppenbar passning bestämde sig för att skjuta från halva plan. Det gjorde han i ärlighetens namn inte särskilt bra och bollen höll på att studsa ut över kortlinjen. Tills Lutonmålvakten Josh Keeley bestämde sig för att fånga den och lyckades tappa den mellan benen och ut till en extremt onödig hörna från Lutonsynvinkel.
Medan vi väntade på hörnan blev Argyletränaren Tom Cleverley också utvisad, antagligen för någonting han sade. Kändes som en mycket märklig situation att börja säga fula saker...
Sorinola slängde in hörnan som orsakade fullständig kalabalik i straffområdet. Den landade så småningom hos Brendan Galloway till vänster, som sköt hårt mot bortre stolpen. Bollen tog på en back som styrde den rakt i bröstet på målvakten som inte hann reagera. Den studsade ut igen där en back lyckades rensa rakt i ryggen på Bradley Ibrahim och in i mål, för vad som visade sig vara segermålet.
Vi fick sedan 10 minuters tilllägg och jag känner mig rätt säker på att det aldrig har skett en längre tio minuter i världshistorien. Men till sist blåste domaren av och säsongens första bortaseger var ett faktum!
3 vinster av 4 nu
Efter den mycket svaga säsonginledningen känns det som om Argyle är på gång, och tre av de senaste fyra matcherna har slutat med seger. Att göra mål är inga problem, vi har dock släppt in fler än något annat lag i League One just nu!
Spelschemat börjar nu se mänskligare ut och många av de kommande motståndarna är lag som förväntas ligga i botten, något man inte kan säga om någon motståndare i de 8 matcherna vi spelat hittills. Det blir kanske en annan typ av utmaning med mycket bollinnehav mot lågt försvar, vi får se.
Man kan dock bara glädjas åt att göra 7 mål mot Stockport och Luton, som båda har tippats för direktuppflyttning av många.
En sista något mörkare 80-tals grej...
Tåget rullade in i London St Pancras och glada grönklädda supportrar vällde ut. Det var mycket sång om dagens seger och hyllningar till Cleverley, Sorinola mm.
Åt andra hållet kom ett gäng skinnskallar insvepta i var sin Union Jack. De sjöng saker om att ta tillbaka landet och skicka hem invandrarna mm. En liten påminnelse om att det finns annat än fotboll man kan samlas och sjunga om en lördag i september.
Körerna passerade varandra utan incident men det verkar som om extremhögern i England vädrar morgonluft. Över 100.000 deltog i deras demonstrationer i London igår och det gick inte att missa detta där men även på tågen. Man hoppades att sådant tillhörde det förflutna men tydligen inte.
