Fiorentina behöver räddas. Klubbens brister i det sportsliga projektet har synliggjorts med all önskvärd tydlighet. Man ligger sist i tabellen med nästan en fjärdedel av säsongen spelad och med en sportchef som lämnade skeppet innan det fullständigt kapsejsade. Vilken röra.
Efter det fullständiga haveriet från Stefano Pioli kommer allt hänga på ytterligare en tidigare Fiorentina-spelare i Paolo Vanoli. En person som dock skiljer sig helt från Pioli, vilket är precis vad Fiorentina behöver i en sån här situation.
Vad gick fel?
Jag vill gå tillbaka till våren 2024. Joe Barone, Commissos högra hand och den som styrde projektet Fiorentina, gick tragiskt bort på ett sjukhus i Bergamo. En person som gjorde allt i sin makt för Fiorentina, men som också var ett symptom av den bristande kompetensen i Fiorentinas ledning under Rocco Commisso. För Barone hade ingen erfarenhet av att arbeta inom fotbollen, men han fick stort ansvar för att Commisso litade på honom. Är det så en fotbollsklubb ska styras? Jag vet inte men jag vet att det krävs fotbollskompetens. Något Barone aldrig hade.
Ersättaren till Barone blev Alessandro Ferrari, tidigare kommunikationschef inom Fiorentina. En intern lösning och ytterligare en person som aldrig arbetat inom en ledande roll i en fotbollsklubb. Eller ens inom fotbollen för den delen. Sportchef Daniele Pradé fick nu mer sportsligt ansvar inom klubben och började forma den mer enligt sin egen önskan. Något som Barone tidigare hade högst mandat att göra. Men förändringen blev tydlig med en revolutionerande transfermarknad sommaren 2024 och ny tränare i Palladino.
Säsongen 2024/25 präglades av en intern konflikt mellan Palladino och Pradé som slutade med att Palladino sa upp sig. En dag efter att Commisso hade kallat honom “sin son” och bara några dagar efter att man avslutat en av de resultatmässigt bästa säsongerna de senaste 10 åren. Detta belyste ytterligare Fiorentinas problem. En president som varit helt ovetande om denna konflikt som pågått under hela säsongen väcker många frågor. Fanns det överhuvudtaget någon ledning eller var det Pradé som totalt styrde klubben?
Till klimaxet av situationen och säsongen 2025/26. Ledningen ger ett tungt kontrakt till Pioli som visar sig vara helt fel person att ta detta lag till nästa nivå. Ett så felaktigt val att klubben fick vänta tills situationen blev ohållbar. Ett så felaktigt val att en sportchef med total makt ändå valde att avgå. Det är inte såhär en stark klubbledning agerar i dessa situationer och det sportsliga förfallet är ett symptom av ett stort problem. För oavsett hur lite erfarenhet Barone hade inom fotbollen var han en viktig person i och runt klubben. Han var där och kunde hantera tuffa lägen. Nu finns det ingen där förutom den svaga före detta kommunikationsansvarige Alessandro Ferrari. En fotbollsklubb behöver starka, fotbollskunniga ledare som vet hur man bygger en vinnande miljö. Rocco Commisso har inte förstått detta, men jag hoppas att han gör det nu.
Den närmsta framtiden
Nu har Paolo Vanoli anlänt och ny sportchef är den tidigare tekniska direktören Roberto Goretti. Om vi börjar med Goretti så är jag försiktigt positiv. Han har ett rykte av sig att ha ett skarpt öga för talang och han har ett fint CV som sportchef i de lägre divisionerna.. Framförallt imponerande är hans jobb med moderklubben Perugia som han tog från Serie C och gjorde till en stabil Serie B-klubb som till och med hade häng på uppflyttning några år i mitten på 2010-talet. Om steget till sportchef i en dysfunktionell klubb som Fiorentina är för stort låter jag vara osagt men jag gillar hur han pratar. En ödmjuk och kompetent framtoning gör att han åtminstone fångar mitt intresse.
Hans första tränarval blev som nämnt Paolo Vanoli. En tränare som trots sin ålder är tidigt in i sin karriär som huvudtränare men som har stor erfarenhet från olika tränarroller både i Italien och nationellt. Han har bland annat jobbat i många av de italienska ungdomslagen men framförallt varit assisterande tränare till Antonio Conte i både Chelsea och Inter.
Hans största jobb som huvudtränare var uppflyttningen från Serie B med Venezia 2023/24 vilket resulterade i ett samtal från Torino som han tränade under hela förra säsongen. Där gjorde han ett gott intryck på mig genom sin förmåga att justera spelet i flera svåra situationer, framförallt under hösten då deras viktiga anfallare Zapata skadade sig. Vanolis starka personlighet var något mer man såg redan i Torino. Han vann Toro-supportrarnas hjärtan genom att öppet kriga mot den illa omtyckta ägaren Cairo som sedan resulterade i att han fick lämna Granata.
Nu kliver Vanoli in i en klubb i kris men också en klubb han känner väl från sin spelarkarriär. På presskonferensen där han presenterades för media pratade nya sportchefen Goretti om hur Vanoli ville komma för att hjälpa Fiorentina. Och jag tycker också han visar varför han är helt rätt man att ta Fiorentina ur denna stora kris. Han menar att hela klubben behöver förstå vilken situation man befinner sig i och alla måste jobba hårt tillammans för att ta sig ur den.
Som jag nämnde är han från Antonio Conte-skolan, han låter nästan som honom när han med sin hesa och raspiga röst förklarar att alla måste glömma Champions League och börja arbeta som ett lag som slåss om nedflyttning. Deppigt men helt rätt och ett bevis på att Vanoli vet om vart han ska börja, i truppens huvuden.
Det är svårt att diskutera framtiden med tanke på situationen Fiorentina befinner sig i men jag vill ändå understryka hur glad jag är att Pioli är borta och Vanoli är här. Vanoli representerar vad jag vill ha på Fiorentinas tränarbänk. En tränare som brinner för fotboll, som har nya idéer och som kan anpassa sig till olika situationer. Vanoli pratar med en passion och aldrig på ett sätt man ser de flesta inom fotbollen prata. Han är rak och ärlig vilket ingjuter ett förtroende hos mig och förmodligen även hos spelarna.
Mitt fulla förtroende ligger främst i Paolo Vanoli men jag lämnar också utrymme för att se vad Goretti kan bli som sportchef. För i de mörkaste stormar finns det alltid en vändning och jag hoppas verkligen att denna djupa kris blir en ögonöppnare för alla inom klubben.
Oavsett hur säsongen slutar vet jag att Paolo Vanoli är en ärlig tränare som gör detta för att han tror på Fiorentina. Inte av egoistiska skäl som varit en för tydlig röd tråd genom Viola allt för länge.
Och med det vill jag avsluta med
In bocca al lupo Mister
e forza il Vanolismo!
