Efter uttåget ur Europa League väntar nu en säsongsavgörande drabbning när man tar emot Hellas Verona hemma i Bergamo. Debaclet mot energidryckslaget i torsdags är vad det är och bör för tillfället hanteras genom att läggas därhän. Till trots kan jag inte desto mindre notera den de facto bleka insats som man från Atalantas sida stod för. Visst skulle man ha givits chansen att kvittera från elva meter, men på det stora hela tycker jag inte att man hade gjort sig förtjänta av ett avancemang i vilket fall. Nog om den matchen, riktar istället en skarp blick mot det som komma skall under måndagskvällen. Atalanta ställs mot ett lurigt Hellas där läget är minst sagt kritiskt för La Dea. Ska europaspel kunna ses som en rimlig möjlighet nästa säsong är tre poäng ett måste. 



Det är ett Hellas Verona med Igor Tudor vid rodret som under säsongens gång visat att man kan hävda sig oavsett motstånd och det är således ingen självklarhet att jobbet kommer att bli gjort. Toloi är fortsatt inte tillgänglig pågrund av skada tillsammans med Maehle som opererats för blindtarmsinflammation och Ilicic som förhoppningsvis hittar tillbaka snart. Freuler ser i nuläget ut att vilas efter att ha kommit tillbaka från sin skada och spelat i torsdags. Kroppen ska vara sliten och man vill därmed inte chansa för att åka på ett bakslag. Djimsiti ska däremot nu vara spelklar efter sin axelskada men oklart om han kommer att starta med tanke på konkurrensen från Scalvini. Resten av backlinjen kommer förmodligen att utgöras av Demiral och Palomino med De Roon och Koopmeiners framför sig som de centrala fältarna med Hateboer och Zappacosta på respektive kant. Frontrion ser ut att bestå av Zapata vilket är en självklarhet, Malinovskyi och Muriel. Ett enligt min mening slagkraftigt lag som på pappret ska slå Hellas alla dagar i veckan. 

För att kunna studsa tillbaka och avsluta säsongen på bästa sätt krävs det att Zapata levererar. Bara hans närvaro har en oerhört stor inverkan på laget men ska man nå den där femteplatsen gäller det att han så fort som möjligt hittar tillbaka till den galna form han befann sig i före skadan. Jag sätter mitt hopp till Duvan när Gasperinis mannar kliver ut på Atleti Azzurri för att göra det som krävs medan Pagliuca fortsatt inte är någon favorit. Det sistnämnda kommer jag sannerligen att återkomma till.