Ett trauma vi för allt i världen bara måste undvika, men det svajar just nu för David Moyes lagbygge. Spelare som startade bra har tappat lite i form, vi börjar "tappa" matcher påminner ett sätt som får gamla trauman att återkomma och det börjar bli ett allt större problem med en centerforward som inte kan ta emot bollen eller ens sätta de mest givna chanser.
Barry och Betos ideliga misslyckanden
Thierno Barry missade i princip öppet mål senast, efter framspelning av Jack Grealish och i ett läge vi hade kunnat ta en betryggande tvåmålsledning för tre - vad som kändes under matchens första halvtimme - säkra poäng. Sekvensen är symptomatisk för våra centrar och orosmolnen just nu. Barry såg besviken ut när han fick gå av, men i ärlighetens namn hade han inte gjort något vettigt. Däremot blev det inte mycket bättre när Beto kom in. Ingen av dem lyckas få något gjort. I match efter match. Det är nästan synd om dem, för de försöker nog.
Dags att pröva något nytt?
Det blir lite av en gisslan för hela Everton, eftersom det inte har så stor betydelse med goda framspelare om ingen av avsluta eller agera target player. Moyes har alltid gillat att spela med en lite större center på topp, men kanske han behöver ompröva detta i det korta perspektivet. Kanske slänga in någon som Charly Alcaraz som har andra förmågor som kan bli användbara längst fram. Vad har Moyes att förlora? Som det är nu så är det ändå som om vi inte har någon center på plats.
Bra första halvtimme räcker inte
Vi såg riktigt bra ut - spelmässigt - under första halvtimmen mot ett formstarkt Sunderland, men så tappar vi helt plötsligt allt och kommer ifrån med en poäng och andan i halsen. Mot Fulham hemma på Hill Dickinson duger inte det!
Är Fulham på väg uppåt?
Det är ett Fulham som gått tungt, men även om de fortfarande ser rätt formsvaga ut så är de på väg uppåt. Ja, eller det finns små tecken på det. Tecken vi inte vill ska bli tydligare mot oss. Att vinna över Wycombe på straffa i Carabao Cup samt besegra ett Wolves som är helt under isen, visar inte nödvändigtvis på bättre form, om man förlorar de flesta andra matcher. Men just dessa två senaste matcherna har ändå gett avancemang och en tydlig vinst. Bara det kan ge råg i ryggen.
Tre poäng krävs - trots orosmoln
Ett annat orosmoment är givetvis Iliman Ndiayes skada. Vi behöver hans förmåga att skapa magi på egen hand.
Men allt annat är tre poäng - och vi är åter i ett träsk som vi kanske inte orkar vandra så mycket mer i. Seger - och vi kanske rätar upp säsongen igen. Den som lever får se. Ja, eller den som orkar för se.
Everton:
Pickford - O´Brien, Tarkowsky, Keane, Mykolenko - Garner, Gana Guaye - Alcaraz (Ndiaye, Dibbling), Dewsbury-Hall, Grealish - Beto (Alcaraz)
