Inför: Fulham – Manchester United

Manchester United
Inför helgen slänger jag ett snabbt getöga på tabellen, så ser jag Manchester United på plats femton och får lite lätt andnöd och känner mig alldeles kallsvettig – sen minns jag att det är en ny säsong och att det faktiskt bara spelats en enda match. För även om tabellen säger femton och det blev förlust i premiären är det mycket som är nytt och mycket som ger en tillförsikt som överhuvudtaget inte fanns förra säsongen.
Fart, det var fart i anfallsspelet. Hallelujah.
Kanske är det inte läge att vara allt för lyrisk när det trots allt blev förlust på hemmaplan i ligapremiären, det handlar om att vinna matcher. Kan man ändå skjuta den lilla grejen åt sidan en stund fanns hoppingivande tendenser på flera håll och kanter – både individuellt och kollektivt. Matheus Cunha transporterade boll och gick på avslut, Bryan Mbeumo gjorde samma sak och var till och med snäppet vassare, Mason Mount hittade sin roll och Casemiro hade koll – framförallt i första halvlek – och försvarslinjen var robust och Patrick Dorgu forsade fram på kanten.

Nyförvärven Cunha och Mbeumo har redan avhandlats här på redaktionen, likaså värvningen av Benjamin Šeško – nu fick vi för första gången se dem i skarpt läge. Ingen gjorde bort sig, tvärt om, även om Šeško inte hann uträtta särskilt mycket på sitt inhopp – det var ändå tydligt att han som dedikerad nia kommer behövas. Slovenen är värvad för att ta den rollen, för om vi ska ge någon kritik utifrån matchen mot Arsenal är det väl att närvaron i straffområdet ofta saknades. Runtikring var det fint och bra, men så skickades inlägg in till typ ingen.
Ja, och så ska väl målvaktspositionen in i kritik-kategorin, om det skreks efter målvaktsvärvning innan säsongspremiären är det inget mot hur det skrikits nu. Men vi kommer till det längre ned.

Precis som för en vecka sedan är det BARA Lisandro Martinez och Noussair Mazraoui som befinner sig på skadelistan, i övrigt har Ruben Amorim en full trupp att välja bland. Sen finns det ju spelare som är del av truppen, men som ändå inte är en del av truppen – ni vet alla vilka de är. Ett gäng som vill bort och någon som inte verkar vara lika sugen på att lämna men där klubben gärna ser skilsmässa.

Min startelva (3-4-2-1): Bayindir – Yoro, de Ligt, Shaw – Mbeumo, Casemiro, Fernandes, Dorgu – Mount, Cunha – Šeško

Motivering
Ni har ju redan sett mitt val, men vi får väl ta en sväng kring målvaktspositionen – detta är ju ändå motiveringsdelen. Var André Onana petad och trycks bort på samma vis som Rasmus Højlund, eller var det så enkelt som att han inte var matchredo efter en skadeperiod… i vilket fall som helst är det nog inte många som ser en förestående Onana-återkomst som någon frälsning. Tom Heatons namn lyfts upp, borde han spelat – det borde han så klart inte. I mina ögon är platsen Onanas tills någon ny slips eventuellt kommer in, men han har inte spelat på länge och kan få säsongsdebutera mot Grimsby. Klart Altay Bayindir inte håller som etta och klart han ska göra det bättre på Arsenals mål, men var han verkligen så klappusel sett över hela matchen som de flesta vill få det till? Tycker nog inte det, och han var rätt fin med fötterna. Jag behöver inte få bort honom till vilket pris som helst – åtminstone inte utifrån förutsättningarna kring Uniteds målvaktsposition just nu. Plus att jag inte vågar argumentera emot Amorim, jag slipper gärna den blicken.
Det som också kan hjälpa honom mot Fulham är en försvarslinje som ser tung – i positiv bemärkelse – och stark och alert ut. Leny Yoro fortsätter växa, Luke Shaw ser nästan ut att vara Luke Shaw igen och Matthijs de Ligt är en klippa.

Diogo Dalot får ge plats åt Amad Diallo, tänkte jag skriva, eftersom vi ser en lite mer offensiv betoning… men så inser jag att Amad och Bryan Mbeumo kommer operera och vilja göra lite samma saker på samma ytor. Då flyttas Mbeumo istället ned i någon falsk wingback-position med fri lejd framåt – bakåt hjälper Mason Mount till att täcka upp, samtidigt som det går att vrida lite på den defensiva fördelningen där ett sådant ansvar landar lite mer på Patrick Dorgu.
Offensivt har Mount en viktig roll att spela, dels i hans rörelsemönster som skapar ytor men också genom hans kombinationsspel och förmåga att sätta fart på bollen. Som en kontrast till de offensiva nyförvärven som visat prov på starka kunskaper i att driva boll.
Benjamin Šeško får debutera från start efter ytterligare en veckas träning med laget. En utpräglad nia behövs, och med all fart och fläkt kommer han få bollar att arbeta med – så får vi igång honom direkt och kan fortsätta titta framåt.

Fulham
Av någon anledning har Craven Cottage alltid varit en favoritarena att se United spela på – om vi bortser från Old Trafford – det är något med platsen vid floden, läktarna och fasaden mot gatan, det lilla huset i ena hörnet och att spelaren kommer in på plan från samma hörn. Kopplar vi till United tänker jag på spelare som Edwin van der Sar, Louis Saha och Dimitar Berbatov – nu är det Andreas Pereira som finns i London.
United har ju också några fina segrar på den klassiska arenan, med både överkörningar och sena avgöranden. Kanske är det också därför jag uppskattar arenan så mycket…

Precis som för United blir detta Fulhams första match på Craven Cottage för säsongen, premiären spelades i Brighton och gav en poäng efter kvittering i sjunde övertidsminuten av inhopparen Rodrigo Muniz. En helt okej inledning får man väl säga, och Marco Silva har – lite under radarn – gjort ett fint jobb med att ta upp Fulham till Premier League och sedan etablera dem stabilt i mitten av tabellen. En gång i tiden var portugisen det nya heta när han kom till Hull City och sedan gick vidare till Watford och Everton, frågan är om han nu är lite underskattad.
Ett bra arbeta har han hur som helst gjort.
Och inte har han så särskilt mycket nytt att arbeta med efter denna sommar. In har endast målvakten Benjamin Lecomte kommit, men han är nog ändå tänkt som tvåa bakom Bernd Leno. Bland de mer etablerade har Carlos Vinicius och Willian försvunnit. För mycket omsättning brukar inte vara ett vinnande koncept, men frågan är om för lite omsättning också kan vara negativt. Vi får väl se, fönstret är ju öppet någon vecka till. I truppen finns ändå offensiv skicklighet i spelare som Harry Wilson och Alex Iwobi, bakåt håller Joachim Andersen och Calvin Bassey fortet.

Något klart positivt är skadelistan, där befinner sig bara Antonee Robinson och Ryan Sessegnon. Båda verkar vara ganska nära spel, så får vi se om de är så nära spel att de faktiskt kan spela redan denna helgen.
Nog kan det behövas en full trupp för att Fulham ska kunna ta alla tre poäng, vi får faktiskt gå tillbaka hela vägen till 2009 för att hitta senaste Fulham-segern mot United i London. Lisandro Martinez distansskott gav United segern i januari, vilket gjorde att United nu har åtta raka på Craven Cottage. Senaste mötet lagen emellan blev ändå Fulham-seger, ni minns kanske straffläggningen i FA-cupen. Nu kommer det inte bli någon straffläggning, men båda lagen kan titta bakåt och hitta styrka för att plocka alla tre poäng.

Tänkbar startelva (4-2-3-1): Leno – Tete, Andersen, Bassey, Cuenca – Berge, Lukic – Wilson, Smith-Rowe, Iwobi – Jimenez

Tre snackisar inför matchen

Flygande anfall utan anfallare
Om vi bortser från de sekunder där Arsenal gjorde mål kan vi utvärdera en kollektiv försvarsinsats som vann dueller och höll tippade topplagets anfallsförsök till ett minimum. Inför säsongen kändes försvaret som Uniteds minsta bekymmer – skönt att direkt få någon form av bekräftelse för den tesen. Vi kan alltså lämna försvaret, och istället fokusera framåt.
Nyförvärvens intåg gav liv, tillsammans med rörelsen från mittfältet och farten på kanterna visade Amorims United upp en direkthet och attackvilja som allt för ofta saknades förra säsongen. Även om både Cunha och Mbeumo kom till några lägen var det ofta avslut från distans eller efter en längre löpning där mjölksyran hittat in i benen. Tydligt var också att de båda är som bäst när de inte förväntas vara någon spjutspets, när de kan droppa av och fånga upp ett inspel snett-inåt-bakåt. Då saknades närvaron i straffområdet. Den lilla stund vi fick se Benjamin Šeško fanns tecken på att åtgärda dessa problem – som första instinkt riktades hans blick och löpningar mot straffområdet och målet. Med tanke på situationen med andra anfallare i laget blir Šeškos position av högsta vikt, något jag förväntar mig få se och utvärdera redan nu.

Ett Kobbie-problem
Med alla offensiva förstärkningar blir balansen på mittfältet en brinnande fråga. Bruno Fernandes har en självskriven plats i startelvan, det är nog alla överens om – att han också är som allra bäst som tia kan ni nog ta rygg på. Problemet – i eventuell positiv bemärkelse – är att det finns flera andra som behöver operera i de ytorna; Mount, Cunha, Mbeumo, Amad… i alla fall utifrån hur Ruben Amorim vill ställa upp laget. Då hamnar Bruno liksom i kläm, och får ta platsen lite lägre – men portugisens signum är inte direkt ger laget balans. Så det ska någon annan göra, typ Casemiro. Eller Manuel Ugarte, som fått enorm kritik efter inhoppet mot Arsenal. Jag står också stadigt i Ugarte-frågan: han är inte tillräckligt bra för United, men ändå är han väl den – efter Casemiro – som är tänkt att ge balans. Sammantaget blir allt detta skit för Kobbie Mainoo. Amorim hittade aldrig plats till honom under förra säsongen, och med en match som bevisföring denna säsong är den platsen ännu inte funnen – mer än på bänken. Därför kommer jag ha hökögon på situationen mot Fulham, tyvärr riskerar detta att växa ut till ett stort problem där Mainoo slarvas bort.

Manchester United behöver vinna
Nora Strandbergs nio poäng på nio matcher-intervju med Magnus Haglund är en klassiker, och lika rolig varje gång. Haglund är ett levande frågetecken när han får siffrorna upprepade – det som gör honom så konfunderad är att av dessa nio matcher med nio poäng kommer åtta från hösten 2007, och Haglund får frågan inför Elfsborgs möte med AIK i omgång två av Allsvenskan 2008. Haglund konstaterar till slut att det var längesedan det var höst och att Elfsborg bara spelat en match denna säsong – visserligen blev det oavgjort, så snittet håller ju.
Efter Manchester Uniteds förlust mot Arsenal har jag på flera håll noterat att Ruben Amorims facit i United dragits upp, och att det är intressant och roligt att prata om att han nu har si-och-så många ligaförluster. Det är ju fakta, inget påhitt och vi United-supportrar kan krasst konstatera att det är för dåligt. Samtidigt är det en ny säsong, spelet såg många gånger bättre ut i premiären och vi får väl ändå låta det gå några omgångar innan vi börjar lägga förra säsongens ok på ryggen.
Med det sagt, nu är det Fulham, sedan väntar Burnley. Därefter är det Manchester City och Chelsea. Kanske är det ingen måstematch i London på söndagseftermiddagen, men nog behöver Manchester United vinna. Förlust eller poängtapp och några tuffa matcher senare kan denna säsongsinledning ackumuleras mångfalt med förra – nu finns ju dessutom handplockade värvningar – och en rygg håller bara för en viss tyngd. Då kommer andnöden och kallsvettningarna. MEN, Magnus Haglunds Elfsborg vann med 3-0 mot AIK och bröt sitt snitt, jag är övertygad om att Manchester United gör samma sak.

Tips: 1-3 (Iwobi – Fernandes, Mbeumo, Casemiro)

Arena – datum, matchstart: Craven Cottage – söndag 24 augusti, 17:30
Turnering: Premier League, omgång 2
Stream: Viaplay

Manchester United jagar säsongens första seger, så hur kommer det gå? Och hur ska Ruben Amorim ställa upp sitt lag?
Dela med er av tankar i kommentarsfältet här under!