På söndag klockan 16:50 lokal tid kan staden Manchester äntligen få fira ett ligaguld för första gången på 44 år. Förutsättningarna är (ganska) enkla, vinner vi tar vi hem ligan fullt rättvist. Jag tror visserligen United tar Sunderland på motivation, men att de skulle ta igen målskillnaden är ändå uteslutet nu när Steve Bruce slutat. Tappar vi poäng kan vi givetvis vinna ändå, men att förlita sig på United vore lika korkat som att värva Tevez. Inläggen i guldbloggen har sammanfattat läget bra. Vi är City och kan lika gärna fucka upp igen. Men om vi inte kan vara optimistiska idag så kan vi aldrig vara det. QPR är seriens sämsta bortalag, vi är seriens bästa hemmalag. Vi slog dom borta med 3-2 i november (första bortamatchen i ligan efter 1-6, var bara tvungen att få med resultatet 1-6 ett par gånger i artikeln, det är ju tack vare kollapsen med 1-6 som vi leder på målskillnad) då Yaya gjorde det viktiga segermålet med femton minuter kvar. Den matchen missade jag, men den allmänna meningen tycks vara att Savic var orsaken till det usla försvarsspelet och han sitter nog inte ens på bänken imorgon. För QPRs del räcker en poäng i praktiken för att klara sig kvar. De klarar sig också om Bolton inte slår Stoke på bortaplan, så chanserna får ändå anses goda och jag ger dem 75 % chans att klara sig kvar. Deras fans verkar tro på 100 % eftersom de invaderade planen i glädje efter förra helgens seger. QPR får gärna klara sig kvar för min del eftersom Springbok var ett trevligt ställe på 90-talet. Tyvärr verkar det ha förfallit till en hemmapub och är säkert hipsterrenoverat och serverar cocktails.

Vår egen uppställning är enkel att tippa, det blir nämligen nästan samma som de två senaste matcherna. Enda ändringen jag tror på är att Richards släpps lös på kanten istället för Zabaleta för att ge en extra dimension framåt. QPR kommer mönstra en del gamla bekantingar förutom sopan Hughes på bänken. Enligt mina QPR-vänner har SWP varit kass och fick bara ett inhopp sista tio mot Stoke senast. Onouha har tydligen varit helt OK, men utan att glänsa. Cigarr-Barton vågade jag inte fråga om, för den mannen får gärna åka ur serien. Av de fyra nämnda är det dessutom bara han och Hughes som skulle vara nöjda med att ta poäng av oss. Vinner vi ligan hoppas jag att SWP och Nedum gör en Sören Cratz och hänger med i firandet vilket de är väl värda. Matchen har tyvärr blivit extra tuff på förhand då Rio ringt Anton och bett honom göra sitt jobb. Så länge han inte fick baddräktstips så kan det alltså sluta illa för oss. Men, hur slutar det då? Jag tänker vara positiv för en gångs skull och jinxa matchen som slutar 2-0 efter mål av Yaya och Dzeko (på Mancinitid). Redaktionen firar hela natten på plats i Manchester, förutom guvenören som tar en powernap och missar Oasis och flyget hem.

Gissad elva:
Hart
Richards, Kompany, Lescott, Clichy
Barry, Yaya
Nasri, Herman, Silva
Kun

CTID