Old Trafford, 2025-05-11 17:15
Manchester United - West Ham Utd
Manchester U
2025-05-10 17:15
Inför: Manchester United – West Ham
Efter torsdagens urladdning är det tillbaka till vardagen i Premier League igen. West Ham kommer till Old Trafford, näst sista hemmamatchen för säsongen väntar för Manchester United. Även om fokus för typ alla riktas mot Bilbao om några veckor finns det lite saker att ändå hålla koll på. Hur matchas laget och hur ser ungdomarna ut, till exempel. I vilket fall som helst är det söndag, Old Trafford och Manchester United – det ser jag alltid fram emot!
Pontus Berg Nilsson
Manchester United
Trots det ytterst fördelaktiga utgångläget blev torsdagens drabbning på Old Trafford mot Athletic Club dramatiskt. Det kanske inte ser så ut när vi tittar på resultattavlan, 4-1 till Manchester United och 7-1 totalt över dubbelmötet. Men första halvlek övertygade verkligen inte, Athletic Club kände viss vittring. När så Mason Mount klev in på plan förändrades dynamiken, den så skadeförföljde engelsmannen gjorde två mål, Casemiro ett och även Rasmus Højlund hittade nätet.
Ska vi vara ärliga är det ju egentligen bara dessa matcher som betytt något sista tiden, dessförinnan var det matcherna mot Lyon som betydde något.
Nu är det finalen i Europa League mot Tottenham den 21 maj som betyder något. Ändå ska några ligamatcher till klämmas in och spelas av. Den första är söndagens tillställning på Old Trafford mot West Ham.
Vad har vi då att vänta oss på söndagen? Ja, ligaformen är verkligen bedrövlig – där finns inte mycket glädjeämnen att hitta. Egentligen har ligaformen varit bedrövlig ända sedan Ruben Amorim kom till klubben, även innan dess var det långt från toppen.
Senast United vann en match i Premier League var den 16 mars, mot ett svagt och avsågat Leicester. Sedan dess är det sex matcher som gett fyra förluster och två kryss.
Förra helgen gick United på pumpen borta mot Brentford, trots att Mount satte ett tidigt ledningsmål. Sen var det fri hemmagata för fyra mål, först sista minuterna snyggade United till siffrorna och åkte hemåt med en uddamålsförlust.
I höstas blev det United-torsk på London Stadium efter att Jarrod Bowen satt en sen straff, men på hemmaplan har de senaste åren gett en hel del poäng mot West Ham. Förra säsongen fixade Højlund och Garnacho tre poäng – men som denna ligasäsong utspelar sig ska väl alla positiva trender brytas.
Skadeläget och det täta matchandet gör inte heller att Amorim kan mönstra bästa möjliga lag för att se till att det blir seger. Lisandro Martinez, Joshua Zirkzee, Matthijs de Ligt, Jonny Evans, Ayden Heaven, Toby Collyer och Diogo Dalot lär alla saknas. Harry Maguire bör vilas efter en del smällar, Noussair Mazraoui och Alejandro Garnacho är i behov av paus – säkert är det fler som kommer få sparsmakat med minuter.
Vad finns då kvar att välja på?
Min startelva (3-4-2-1): Onana – Fredricson, Lindelöf, Shaw – Amad, Ugarte, Mainoo, Amass – Fernandes, Mount – Obi
Motivering
Prioritet nummer ett, två, tre och så långt vi kan räkna sett till matchning av truppen handlar om Europa League-finalen om några veckor. Det kan alltid finnas en risk att slänga in för många unga spelare i ett icke fungerande lag – de kan liksom bli brännmärkta. Samtidigt är resultaten i ligan mer eller mindre irrelevanta just nu, här finns möjlighet att både vila spelare och samtidigt ge några kids möjlighet att få minuter under vingarna.
André Onana är ett tveeggat svärd, å ena sidan behöver han spela och bygga på självförtroende men samtidigt riskerar självförtroendet att minska genom att han spelar. Altay Bayindir övertygar lite för lite och kommer inte vara en framtida etta i United – då kan Onana lika gärna fortsätta mellan stolparna. Backlinjen handlar mer om vilka som blir kvar när spelare efter spelare plockats bort, Luke Shaw behöver minuter och kanske att Leny Yoro skulle kunna starta på någon av de två andra platserna – men ser gärna honom inleda på bänken.
Amad ska ha en start efter några inhopp, Amorim lär inte använda honom på kanten men när alternativen är få hamnar han ändå där. Egentligen vill jag ha in Christian Eriksen centralt, men då går Kobbie Mainoo före och Manuel Ugarte får ge någon form av defensiv stadga i mitten av en del orutin. Harry Amass får fortsatt förtroende i ligan med regelbundna mellanrum.
Bruno Fernandes vilades förra helgen, och han vilar inte två helger i rad. Sidan om får Mason Mount fortsätta sin stigande formkurva – spännande att se dessa två tillsammans i offensiva roller. Med sina 22 år är Rasmus Højlund enda seniora alternativet längst fram, men nu när dansken börjat hitta målet får inga risker tas – istället blir det den drygt fyra år yngre landsmannen Chidozie Obi som huserar.
West Ham
Den åttonde januari fick Julen Lopetegui sparken och blev därmed den av West Hams alla permanenta managers som överlevt kortast tid – endast 22 matcher. Då låg laget på fjortonde plats i tabellen och hade sju poäng ned till nedflyttning. Femton Graham Potter-matcher senare ligger man på sjuttonde plats i tabellen – men har 15 poäng ned till de redan nedflyttningsklara Ipswich. Efter Potters Brandaõ VM 2014-förvandling i Chelsea var det nog inte detta han såg framför sig när han till slut hoppade på nytt jobb. Med 16 matcher vid rodret finns kanske risken att Lopeteguis bottenrekord slås.
Nej, Potter kan säkert få tid på sig att bygga något i London. Faktum är att West Ham – samma gäller egentligen även Manchester United – mer räddas av att årets nykomlingar varit på tok för svaga snarare än någon egen förmåga och prestation. Tre ynka segrar på de första 16 matcherna gör att man hänger löst, hur man än ser på det.
Formen är verkligen inget att hänga i julgranen, fyra förluster och fyra kryss på de åtta senaste. Utgår vi från att det inte vänder innan säsongen avslutas blir det förlust under söndagen, man varvar nämligen förluster och oavgjorda matcher i ett tydligt mönster. Krysset mot Tottenham senast föranleddes av förlust mot Brighton och dessförinnan var det kryss mot Southampton.
Förlusten mot det rödvita sydkustlaget fick anfallaren Niclas Füllkrug att ta bladet från munnen i intervjun efter matchen: Det är ett inställningsproblem. Jag är väldigt arg, inte besviken, bara arg… Motivationen, jag är ledsen men vi var skit. Jag är riktigt arg.
Det positiva för West Ham är att Manchester United inte är mycket bättre i ligaspelet, och faktum är att en seger på Old Trafford gör att man kliver förbi The Red Devils.
Vilka ska då göra så det blir tre poäng? Jarrod Bowen visar klass och leder interna skytteligan, Aaron Wan-Bissaka vill säkert visa upp sig för gamla arbetsgivaren och Lucas Paqueta har hög nivå i kroppen.
På skadelistan finns bara Michail Antonio efter den hemska bilkraschen och Crysencio Summerville som lär vara tillbaka först under försäsongen. West Ham har också bekräftat att Aaron Cresswell, Lukasz Fabianski, Vladimir Coufal och Danny Ings lämnar klubben i sommar – kanske ger det någon tändvätska till hela laget, ge dessa fyra en snygg avslutning liksom.
Tänkbar startelva (3-4-2-1): Areola – Todibo, Kilman, Cresswell – Wan-Bissaka, Soucek, Paqueta, Emerson – Bowen, Kudus – Füllkrug
Tre snackisar inför matchen
Sista dansen med Bruno?
Senaste tidens rapporter kring eventuella Saudi-bud på Bruno Fernandes har så klart inte undgått någon. Vi vill ha Bruno här, så sa Ruben Amorim om kaptenens vara eller icke vara. Även om vår Portugese magnifico ibland fått en del kritik fortsätter han prestera på en nivå ingen annan når – han gör det också år efter år i ett långt från fungerande Manchester United.
Att ta Premier League-rekordpengar och kickstarta en ombyggnation kan låta lockande, men i ett topputmanande Manchester United vill jag se Bruno Fernandes. Det är han verkligen värd. I matchen mot Athletic Club ekade hans namn på Old Traffords läktare, jag ser framför mig att det kommer fortsätta eka även mot West Ham. Så jag ser absolut inte detta som sista dansen med Bruno, kanske är det istället början på en gemensam Bruno och Mason-dans. Mount har visat gott gry, gjort mål och sett allmänt fin och spelsugen ut sedan han kommit tillbaka från skada. Kanske kan detta äntligen ge Bruno en lekkamrat och lätta lite på kaptenens tryck att alltid leverera – vilket han visserligen alltid gör. Bruno Fernandes ska få höra hur uppskattad han är på Old Trafford, och han ska stanna här i många år till.
Rädda – larma – släck
En finalseger i Europa League kan rädda denna miserabla säsong. Ett tag såg det även ut som att ett nytt kontrakt skulle räddas, det har det nu gjort – tack vare (ur ett United-perspektiv) nykomlingarnas oförmåga att ta poäng. Alla larm ringer också högt, tränarbytet är gjort och det är kanske första steget i släckningsarbetet. I ett släckningsarbete behöver en plan göras för att rädda det som går att rädda – och låta det andra brinna ned.
När det nu i praktiken inte finns något att spela för i ligan handlar det om att göra en tydlig plan för att ha bästa möjliga trupp tillgänglig om några veckor i Bilbao. Här ska minsann inte riskeras några förslitningsskador, här ska alla möjliga värden utvärderas i mikroskop, det ska balanseras mellan matchtempo och vila.
Amorim har säkerligen en klar bild över dagens trupp och hur han ser den till nästa säsong. Dessa kvarvarande matcher ger ändå möjligheter att utvärdera ytterligare, var är Kobbie Mainoo som bäst till exempel. Det tog ett tag att hitta Casemiros rätta roll, nu kan flera roller mejslas ut och några kids får visa om de ska tillhöra truppen eller om andra lösningar ger bättre långsiktiga effekter. När poängen inte spelar så stor roll kan matcherna istället användas till något nyttigt för framtiden.
Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått
Jag vet inte vad det är med mig, när vi kommer till den här delen av säsong kommer alltid något lite vemodigt över mig. Det har inget att göra med att matcherna snart tar slut – det ska helt ärligt bli ganska skönt. Istället är det någon form av separationsångest från det gamla, för även om jag vet att det bästa för alla inblandade är att spelare som Victor Lindelöf och Christian Eriksen skriver nya kapitel i sina karriärer har jag så svårt att se spelare lämna United – finns undantag så klart, host Jadon William Wallace host. Lite blå blues får jag alltid vid den här tidpunkten.
För att daska upp känslorna lägger jag då fokus på det nya, Kobbie Mainoo, Chidozie Obi och Harry Amass till exempel. Hur bra de presterar spelar inte särskilt stor roll, men att se vissa tendenser och få något att hoppas på och drömma om känns fint och värdefullt.
Vad som är lånat i detta fall vet jag inte, kanske rubriken då – och att Uniteds trupp kanske är lite som Håkan Hellströms album från 2005, en uppsamling av lite allt möjligt utan egentlig röd tråd. Men jag har sedan ett tag förlikat mig och slutat bli irriterad över bristerna i ligaspelet, istället ska jag njuta av det gamla dessa sista matcher och ta rygg på det nya.
Tips: 2-1 (Fernandes, Amad – Bowen)
Arena, datum och matchstart: Old Trafford – söndag 11 maj, 15:15
Turnering: Premier League, omgång 36
Stream: Viaplay
Näst sista hemmamatchen för säsongen, vad tänker ni hålla koll på? Dela med er i kommentarsfältet här under!
Trots det ytterst fördelaktiga utgångläget blev torsdagens drabbning på Old Trafford mot Athletic Club dramatiskt. Det kanske inte ser så ut när vi tittar på resultattavlan, 4-1 till Manchester United och 7-1 totalt över dubbelmötet. Men första halvlek övertygade verkligen inte, Athletic Club kände viss vittring. När så Mason Mount klev in på plan förändrades dynamiken, den så skadeförföljde engelsmannen gjorde två mål, Casemiro ett och även Rasmus Højlund hittade nätet.
Ska vi vara ärliga är det ju egentligen bara dessa matcher som betytt något sista tiden, dessförinnan var det matcherna mot Lyon som betydde något.
Nu är det finalen i Europa League mot Tottenham den 21 maj som betyder något. Ändå ska några ligamatcher till klämmas in och spelas av. Den första är söndagens tillställning på Old Trafford mot West Ham.
Vad har vi då att vänta oss på söndagen? Ja, ligaformen är verkligen bedrövlig – där finns inte mycket glädjeämnen att hitta. Egentligen har ligaformen varit bedrövlig ända sedan Ruben Amorim kom till klubben, även innan dess var det långt från toppen.
Senast United vann en match i Premier League var den 16 mars, mot ett svagt och avsågat Leicester. Sedan dess är det sex matcher som gett fyra förluster och två kryss.
Förra helgen gick United på pumpen borta mot Brentford, trots att Mount satte ett tidigt ledningsmål. Sen var det fri hemmagata för fyra mål, först sista minuterna snyggade United till siffrorna och åkte hemåt med en uddamålsförlust.
I höstas blev det United-torsk på London Stadium efter att Jarrod Bowen satt en sen straff, men på hemmaplan har de senaste åren gett en hel del poäng mot West Ham. Förra säsongen fixade Højlund och Garnacho tre poäng – men som denna ligasäsong utspelar sig ska väl alla positiva trender brytas.
Skadeläget och det täta matchandet gör inte heller att Amorim kan mönstra bästa möjliga lag för att se till att det blir seger. Lisandro Martinez, Joshua Zirkzee, Matthijs de Ligt, Jonny Evans, Ayden Heaven, Toby Collyer och Diogo Dalot lär alla saknas. Harry Maguire bör vilas efter en del smällar, Noussair Mazraoui och Alejandro Garnacho är i behov av paus – säkert är det fler som kommer få sparsmakat med minuter.
Vad finns då kvar att välja på?
Min startelva (3-4-2-1): Onana – Fredricson, Lindelöf, Shaw – Amad, Ugarte, Mainoo, Amass – Fernandes, Mount – Obi
Motivering
Prioritet nummer ett, två, tre och så långt vi kan räkna sett till matchning av truppen handlar om Europa League-finalen om några veckor. Det kan alltid finnas en risk att slänga in för många unga spelare i ett icke fungerande lag – de kan liksom bli brännmärkta. Samtidigt är resultaten i ligan mer eller mindre irrelevanta just nu, här finns möjlighet att både vila spelare och samtidigt ge några kids möjlighet att få minuter under vingarna.
André Onana är ett tveeggat svärd, å ena sidan behöver han spela och bygga på självförtroende men samtidigt riskerar självförtroendet att minska genom att han spelar. Altay Bayindir övertygar lite för lite och kommer inte vara en framtida etta i United – då kan Onana lika gärna fortsätta mellan stolparna. Backlinjen handlar mer om vilka som blir kvar när spelare efter spelare plockats bort, Luke Shaw behöver minuter och kanske att Leny Yoro skulle kunna starta på någon av de två andra platserna – men ser gärna honom inleda på bänken.
Amad ska ha en start efter några inhopp, Amorim lär inte använda honom på kanten men när alternativen är få hamnar han ändå där. Egentligen vill jag ha in Christian Eriksen centralt, men då går Kobbie Mainoo före och Manuel Ugarte får ge någon form av defensiv stadga i mitten av en del orutin. Harry Amass får fortsatt förtroende i ligan med regelbundna mellanrum.
Bruno Fernandes vilades förra helgen, och han vilar inte två helger i rad. Sidan om får Mason Mount fortsätta sin stigande formkurva – spännande att se dessa två tillsammans i offensiva roller. Med sina 22 år är Rasmus Højlund enda seniora alternativet längst fram, men nu när dansken börjat hitta målet får inga risker tas – istället blir det den drygt fyra år yngre landsmannen Chidozie Obi som huserar.
West Ham
Den åttonde januari fick Julen Lopetegui sparken och blev därmed den av West Hams alla permanenta managers som överlevt kortast tid – endast 22 matcher. Då låg laget på fjortonde plats i tabellen och hade sju poäng ned till nedflyttning. Femton Graham Potter-matcher senare ligger man på sjuttonde plats i tabellen – men har 15 poäng ned till de redan nedflyttningsklara Ipswich. Efter Potters Brandaõ VM 2014-förvandling i Chelsea var det nog inte detta han såg framför sig när han till slut hoppade på nytt jobb. Med 16 matcher vid rodret finns kanske risken att Lopeteguis bottenrekord slås.
Nej, Potter kan säkert få tid på sig att bygga något i London. Faktum är att West Ham – samma gäller egentligen även Manchester United – mer räddas av att årets nykomlingar varit på tok för svaga snarare än någon egen förmåga och prestation. Tre ynka segrar på de första 16 matcherna gör att man hänger löst, hur man än ser på det.
Formen är verkligen inget att hänga i julgranen, fyra förluster och fyra kryss på de åtta senaste. Utgår vi från att det inte vänder innan säsongen avslutas blir det förlust under söndagen, man varvar nämligen förluster och oavgjorda matcher i ett tydligt mönster. Krysset mot Tottenham senast föranleddes av förlust mot Brighton och dessförinnan var det kryss mot Southampton.
Förlusten mot det rödvita sydkustlaget fick anfallaren Niclas Füllkrug att ta bladet från munnen i intervjun efter matchen: Det är ett inställningsproblem. Jag är väldigt arg, inte besviken, bara arg… Motivationen, jag är ledsen men vi var skit. Jag är riktigt arg.
Det positiva för West Ham är att Manchester United inte är mycket bättre i ligaspelet, och faktum är att en seger på Old Trafford gör att man kliver förbi The Red Devils.
Vilka ska då göra så det blir tre poäng? Jarrod Bowen visar klass och leder interna skytteligan, Aaron Wan-Bissaka vill säkert visa upp sig för gamla arbetsgivaren och Lucas Paqueta har hög nivå i kroppen.
På skadelistan finns bara Michail Antonio efter den hemska bilkraschen och Crysencio Summerville som lär vara tillbaka först under försäsongen. West Ham har också bekräftat att Aaron Cresswell, Lukasz Fabianski, Vladimir Coufal och Danny Ings lämnar klubben i sommar – kanske ger det någon tändvätska till hela laget, ge dessa fyra en snygg avslutning liksom.
Tänkbar startelva (3-4-2-1): Areola – Todibo, Kilman, Cresswell – Wan-Bissaka, Soucek, Paqueta, Emerson – Bowen, Kudus – Füllkrug
Tre snackisar inför matchen
Sista dansen med Bruno?
Senaste tidens rapporter kring eventuella Saudi-bud på Bruno Fernandes har så klart inte undgått någon. Vi vill ha Bruno här, så sa Ruben Amorim om kaptenens vara eller icke vara. Även om vår Portugese magnifico ibland fått en del kritik fortsätter han prestera på en nivå ingen annan når – han gör det också år efter år i ett långt från fungerande Manchester United.
Att ta Premier League-rekordpengar och kickstarta en ombyggnation kan låta lockande, men i ett topputmanande Manchester United vill jag se Bruno Fernandes. Det är han verkligen värd. I matchen mot Athletic Club ekade hans namn på Old Traffords läktare, jag ser framför mig att det kommer fortsätta eka även mot West Ham. Så jag ser absolut inte detta som sista dansen med Bruno, kanske är det istället början på en gemensam Bruno och Mason-dans. Mount har visat gott gry, gjort mål och sett allmänt fin och spelsugen ut sedan han kommit tillbaka från skada. Kanske kan detta äntligen ge Bruno en lekkamrat och lätta lite på kaptenens tryck att alltid leverera – vilket han visserligen alltid gör. Bruno Fernandes ska få höra hur uppskattad han är på Old Trafford, och han ska stanna här i många år till.
Rädda – larma – släck
En finalseger i Europa League kan rädda denna miserabla säsong. Ett tag såg det även ut som att ett nytt kontrakt skulle räddas, det har det nu gjort – tack vare (ur ett United-perspektiv) nykomlingarnas oförmåga att ta poäng. Alla larm ringer också högt, tränarbytet är gjort och det är kanske första steget i släckningsarbetet. I ett släckningsarbete behöver en plan göras för att rädda det som går att rädda – och låta det andra brinna ned.
När det nu i praktiken inte finns något att spela för i ligan handlar det om att göra en tydlig plan för att ha bästa möjliga trupp tillgänglig om några veckor i Bilbao. Här ska minsann inte riskeras några förslitningsskador, här ska alla möjliga värden utvärderas i mikroskop, det ska balanseras mellan matchtempo och vila.
Amorim har säkerligen en klar bild över dagens trupp och hur han ser den till nästa säsong. Dessa kvarvarande matcher ger ändå möjligheter att utvärdera ytterligare, var är Kobbie Mainoo som bäst till exempel. Det tog ett tag att hitta Casemiros rätta roll, nu kan flera roller mejslas ut och några kids får visa om de ska tillhöra truppen eller om andra lösningar ger bättre långsiktiga effekter. När poängen inte spelar så stor roll kan matcherna istället användas till något nyttigt för framtiden.
Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått
Jag vet inte vad det är med mig, när vi kommer till den här delen av säsong kommer alltid något lite vemodigt över mig. Det har inget att göra med att matcherna snart tar slut – det ska helt ärligt bli ganska skönt. Istället är det någon form av separationsångest från det gamla, för även om jag vet att det bästa för alla inblandade är att spelare som Victor Lindelöf och Christian Eriksen skriver nya kapitel i sina karriärer har jag så svårt att se spelare lämna United – finns undantag så klart, host Jadon William Wallace host. Lite blå blues får jag alltid vid den här tidpunkten.
För att daska upp känslorna lägger jag då fokus på det nya, Kobbie Mainoo, Chidozie Obi och Harry Amass till exempel. Hur bra de presterar spelar inte särskilt stor roll, men att se vissa tendenser och få något att hoppas på och drömma om känns fint och värdefullt.
Vad som är lånat i detta fall vet jag inte, kanske rubriken då – och att Uniteds trupp kanske är lite som Håkan Hellströms album från 2005, en uppsamling av lite allt möjligt utan egentlig röd tråd. Men jag har sedan ett tag förlikat mig och slutat bli irriterad över bristerna i ligaspelet, istället ska jag njuta av det gamla dessa sista matcher och ta rygg på det nya.
Tips: 2-1 (Fernandes, Amad – Bowen)
Arena, datum och matchstart: Old Trafford – söndag 11 maj, 15:15
Turnering: Premier League, omgång 36
Stream: Viaplay
Näst sista hemmamatchen för säsongen, vad tänker ni hålla koll på? Dela med er i kommentarsfältet här under!
