Lugn
Vi är blott två omgångar in årets säsong.
Två.
Ändå glömmer man bort detta mitt ibland alla känslosvall som gör att tid och rum försvinner, kvar finns endast känslorna och det har främst varit besvikelse och frustration så här långt. Besvikelse över att premiären blev något av ett anti-klimax och frustration över att vi var så otroligt nära säsongens första poäng, detta medför att man glömmer bort att det återstår 28 omgångar på säsongen. 28 omgångar där vi kan ta poäng, där spelare som gjort misstag kan bli hjältar igen och där besvikelse byts ut mot eufori samtidigt som frustration ger plats för glädje.
Ändå har slutsatser dragits av många, inklusive mig själv, att säsongen kommer bli en mörk sådan, lika söt som memma och lika grå som en Göteborgsk vinter, att spelare som inte övertygat aldrig kommer att övertyga och därför ska dessa petas ur elvan permanent, sätt dig på läktaren!
Sen tar man ett andetag, ett djupt, skälvande sådant, och inser att man kanske var lite väl förhastad.
Två omgångar gör ingen säsong, även om den kan peka i en viss riktning, för en säsong består av 30 omgångar och mycket kan förändras under tiden.
Två omgångar gör ingen spelare, även om det kan tyckas som det, och spelare är människor och deras prestationer går upp och ned.
Andas in, andas ut.

Sitt lugnt ned i båten
Även Helsingborgs IF behöver ta ett djupt andetag.
Deras säsong har inte heller fått den bästa starten, faktum är att deras facit ser ut precis som vårat.
0-2 i premiären borta mot Sundsvall följt av en 1-2 förlust hemma på stopptid mot Sandviken.
1-4 i målskillnad.
0 poäng.
100 krav på avgång.
2 omgångar in.

Till skillnad från supportrarna sitter klubbarna lugna i båten, resan har precis börjat och Helsingborg sitter inte bara lugnt i sin båt, de förlänger med kaptenen som just körde in i en sten, då de för bara några dagar sedan förlängde Klebér Saarenpääs kontrakt över säsongen 2027.
Något förvånande att det sker då Helsingborg de senaste åren inte varit rädda för att göra större förändringar i deras nådlösa jakt på resultat men det vittnar väl om det alla sett, att långsiktighet lönar sig oavsett klubbens storlek. När stora lag som Helsingborg och Örebro har det kämpigt i superettan spelar Värnamo och Mjällby allsvensk fotboll där de senare spöade Häcken på bortaplan med 3-0 igår.
Antingen studsar du tillbaka direkt eller så får du vänta ett tag, det är känslan man har fått efter alla dessa år i superettan och ju snabbare man accepterar att det kan ta ett tag efter en misslyckad "uppstudsarsäsong", desto snabbare blir superettanexistensen en uthärdlig sådan.

Vad som var och vad som komma skall
Nåväl, hur ser det då ut för Helsingborgs mer långsiktiga satsning?
Ja, säsongens inledning har jag gått igenom lite snabbt ovanför därför är det kanske mer intressant att titta på säsongen som var.
Helsingborg inledde förra säsongen dåligt, två segrar, fem kryss och tre förluster där varje vinst och förlust var en uddamålsaffär. Det var små marginaler i matcherna och det var små marginaler mellan dem då de där målen som gick in i fel mål plötsligt började leta sig in i rätt mål, för när sommaren kom började de rödblå vinna. Mellan omgång 11-20 vann Helsingborg åtta matcher, varav en mot oss med 1-0 och när hösten väl var på ingång låg trea. Sedan hände något i toppen av tabellen, alla lag tappade formen, inklusive Helsingborg. Så när säsongen nådde sitt crescendo var det väldigt tajt mellan uppflyttning, kval och den icke-så-ärofyllda fjärdeplatsen. Inför den 29:e omgången hade Helsingborg sitt allsvenska kvalöde i sina egna händer men då stötte de på ett hinder, oss. De tog ledningen genom succémannen Taylor Silverholt men Kalle kvitterade på straff och långt, långt in på stopptid klev Ahmed Yasin fram och skickade in 2-1. Segern för oss innebar att vi klarade kontraktet och att Helsingborg ändå hade häng på kvalplatsen och de hade gott häng ett tag då Landskrona kollapsade i Göteborg mot Utsikten och de tog ledningen hemma på Olympia mot Örgryte. Sedan kollapsade Helsingborg och tappade 1-0 till 1-2 och det blev istället en icke-så-ärofylld fjärdeplats för de rödblå.

Renovering pågår
Efter säsongens slut väntade en stor renovering av truppen och iväg försvann Adam Hellborg, Dennis Olsson, Kalle Joelsson, Taylor Silverholt och Benjamin Acquah för att nämna några av de mer tongivande spelarna och in har man, på långsiktigt sätt, plockat potential. In har man plockat Samuel Asoma, Adam Akimey, Ebrima Bajo och Chisomnazu Chika Chidi, för att nämna några av de yngre. Även äldre spelare som Johan Brattberg, återvändaren Max Svensson, Marcus Gudmann och Oscar Aga har värvats.

En stor omsättning av spelare som ännu inte gett resultat men som vi pratat om i den här artikeln får man tänka långsiktigt, det kanske inte lönar sig efter två omgångar men förhoppningsvis efter trettio.

Här är tre av spelarna i Helsingborg som kan komma att göra stor skillnad redan i omgång tre:
#1 Johan Brattberg
Åkte förvisso ur med VSK men han ska inte klandras för deras uttåg då han är en mycket bra målvakt.

#21 Adrian Svanbäck
Anfallare med bra potential, inte nätat än men det kanske kommer redan imorgon om vi har otur.

#7 Wilhelm Loeper
Fotbollsbohemen var de rödblåa lagets största offensiva hot under förra säsongen och är det alltjämt.

Väntan ger visdom
Att det är mer än en vecka mellan omgångar är både en välsignelse och en förbannelse då det är bra att få lite tid att smälta och analysera omgången som var, samtidigt som man blir väldigt otålig inför omgången som kommer, när den väl kommer, för det verkar ta en evighet. Under denna evighetslånga väntan mellan omgångar får man tid att tänka och reflektera över vad som varit och över vad man gjort och ni som läser mina rapporter vet att jag slängde Malte delvis (eller helt) under bussen efter omgången senast och nu vill jag göra rätt för mig själv och släpa ut honom från under denna metaforiska buss. Borde han ha gjort det bättre vid de två målen? Ja. Är det galet att peta honom efter två omgångar? Återigen, ja.

Därför ber jag Malte om förlåtelse för att jag slängde honom under bussen men kritiken och målen får han allt ta på sig. Med detta sagt är det galenskap att peta honom redan nu till förmån för Buster, inte för att Buster är en dålig målvakt som inte förtjänar en chans, utan för att konsekvenserna av ett misslyckat målvaktsbyte vore katastrofala. Säg att Buster får stå mot Helsingborg och det går åt skogen, att Busters unga ålder skiner igenom och han kommer ut fel på en hörna eller frispark och att det som inte får gå fel går fel. Vad händer då? Då står vi där med en äldre målvakt som blev petad efter två matcher och en ung målvakt vars säsongsdebut slutade i förlust, vad gör detta med de båda målvakternas psyken? Målvakter kallas för den sista utposten och den sista utposten måste få känna sig tryg, med eller utan misstag.

Därför gör jag något så sällsynt (för skribenter) som att ändra min åsikt och säger att vi ger Malte chansen mot Helsingborg och kanske ger honom chansen ett par matcher efter det, oavsett resultat, för att sedan göra ett eventuellt målvaktsbyte, om det behövs.

Däremot finns det andra spelare som jag inte blir klok på, en sådan är Oscar Käck som var involverad i det avgörande målet senast. Inte tillräckligt involverad för att göra Malte sällskap under bussen men tillräckligt för att få tån överkörd. Jag gillar Käck, han är en personlig favorit för att han har en finess i sitt spel som är underhållande att beskåda men han är också ojämn på en position som är sårbar. Det är även hans kamrat Ghasem men jag undrar om inte Ghasem bör vara nummer ett på den positionen, tills vidare. Även längre fram i banan finns frågetecken kring spelare som Erik Andersson, Lucas Shlimon och Hamse Shagaxle som jag inte heller blir klok på. De har höga höjder, det har vi alla sett, men de verkar inte riktigt nå dem just nu och kanske är det som så många säger bara en tidsfråga även om jag vill säga att det också är en tränarfråga. Kenic har roterat en del på dessa positioner och jag vet att det är situationellt, vilket är smart, fast jag undrar om det inte är lite riskabelt att ändra så ofta på startelvan under säsongens begynnelse? Är det inte bättre att sätta en elva först, helst på försäsongens senare del, för att sedan börja ändra lite mer när säsongen går och man vet vart man har sina spelare?

Många frågor, vars var kommer dröja olika länge, har väckts ur denna inledning men som jag påpekat så många gånger i denna artikel är det kanske bäst att inte dra några förhastade slutsatser.
Så oavsett vad som händer mot Helsingborg så ska vi inte ropa hej till varken allsvenskan eller avgrunden då det är blott den tredje omgången som väntar.
De svar vi vill ha nu men helst igår kan komma att dröja och den utveckling vi vill ha kommer inte nödvändigtvis vara linjär och det gäller mellan matcher och i matcher.
Så andas in, andas ut.
Om Helsingborg, av alla lag, kan våga vara långsiktiga, då kan vi vara det också.

Detta tror jag blir startelvan på tisdag:
Antonio Yakoub - Kalle Holmberg
Blessing Asuman - Erik Andersson - Melvin Bajrovic - Linus Alperud 
Samuel Kroon - Erik McCue - Hampus Söderström - Alai Ghasem
Malte Påhlsson

Matchen börjar 19.00.
Var på plats, ät en mazarin, och njut.

Forza Svartvitt!