Stevenage har haft en bra höst - men tveksam form
Laget från strax norr om London har överpresterat något den här säsongen. Det är en liten klubb utan långa traditioner som gjorde debut i EFL så sent som 2010. Publikmässigt och budgetmässigt kan de inte konkurrera med Argyle, men de lyckades ändå locka till sig den defensiva mittfältaren Jordan Houghton från Argyle i somras, mest på grund av det geografiska läget - Houghton höll på att starta familj och då vill man kanske inte bo på sydvästra halvön om man inte är därifrån. Han har sedan varit en av Stevenages absolut bästa spelare under hösten och någon som har saknats mycket hos Argyle.
En annan bekant spelare hos motståndarna är vänsterbacken Saxon Earley, en spelare som Argyle värvade från Stevenage för några säsonger sedan och som återvände dit i somras. Till skillnad från Houghton var han aldrig en central figur i truppen hos oss utan var mest skadad och sedan mest utlånad, men det är absolut någon som hade gjort vår trupp bättre denna höst om vi hade lyckats behålla honom.
Stevenage befinner sig nu på 7:e plats strax utanför playoff. Under julperioden har de spelat oavgjort mot bottenlagen Burton och Wimbledon och förlorat borta mot serieledarna Cardiff - dock bara med 1-2 och efter att ha haft ledningen där. Det är ett lag utan större stjärnor som är lite typiskt för mittenlag i League One - välorganiserade, stora och starka, jobbar hårt och gör många av sina mål från fasta situationer.
Högt och lågt från 2025
För exakt ett år sedan hade Argyle äntligen sparkat Wayne Rooney - någonting de flesta fansen hade skrikit efter i månader. Problemet var att laget var avsågade i botten av Championship och att den nya tränaren inte skulle få hela transferfönstret på sig.
Det följde ett par veckor av spekulation och det verkade som om tidigare succétränaren Steven Schumacher skulle skriva på. Klubben gjorde dock en omsvängning i sista minuten och anställde österrikaren Miron Muslic istället med uppdrag att hålla Argyle kvar i Championship.
Det kunde ha gått. Muslic stabiliserade försvaret ordentligt och förenklade spelsystemet från Rooneys tokoffensiv. Argyle hade en makalös FA Cup kampanj där de slog Brentford och Liverpool och tog ledningen borta mot Manchester City! I ligan var det några riktigt otroliga prestationer - man minns särskilt 5-1 segern över Millwall. Men segrarna i sexpoängsmatcherna mot bottenkonkurrenterna uteblev och till sist räckte det inte. Muslics poängsnitt över en hel säsong hade dock placerat Argyle i tabellens övre halva.
Problemet var bara att det kanske inte borde ha varit en överraskning att Muslic inte stannade för League One-kampanjen sedan och att nästan ingen från Argyles Championshiptrupp gjorde det heller. Argyle värvade tidigare Watfordtränaren Tom Cleverley - en omtyckt men oerfaren tränare - men det visade sig ganska snabbt att uppgiften var att bygga en helt ny trupp från noll.
Det kunde också ha gått. Av de 15 nya spelarna från sommarfönstret var det några klockrena nyförvärv, men oundvikligen några misslyckade också. Problemet sedan var att nästan samtliga av de klockrena har varit långtidsskadade under hösten, och de övriga har fått visa upp sina brister lite oftare än man hade önskat.
Resultatet är att Argyle går in i 2026 strax under nedflyttningsstrecket, något som borde vara omöjligt för en klubb där båda budgeten och publikunderlaget ligger i toppen. Med återvändande långtidsskadade och en chans att värva nya igen hoppas man verkligen att Tom Cleverley kan åtminstone se till att laget kan lyfta mot mittens rike och inte riskera en andra raka nedflyttning. Det finns i alla fall 13 lag inom 3 poäng så chansen finns verkligen! Man ska förstås inte ta något för givet dock.
