Försvarsspelets briljans-
Det är vad årets upplaga av Atalanta har förlitat sig på; ett briljant försvarsspel. Det har varit ogenomträngligt och stabilt i klass med den femhundra år gamla mur som omger Citta Alta. Jag måste dock tillstå att det känns lite ovanligt, även om det blivit och kommer bli alltmer vanligt, att nämna Atalanta i samband med en sådan företeelse som ett briljant försvarsspel. Det är till och med på det viset att man är bäst i ligan gällande att inte släppa in mål. Endast tre insläppta efter åtta spelade matcher och då ska det sägas att det också har skiftats en del, både spelar- och systemmässigt. Ibland har det exempelvis varit en trebackslinje som letts av mittbacksgeneralen Demiral, andra gånger har det varit en fyrbackslinje i olika konstellationer och senast startade båda ungtupparna Scalvini och Okoli. Detta till trots fortsätter försvarsspelet att hägra och vara den störst bidragande faktorn till att man är obesegrade. Försvarsspelet kommer återigen att vara det som leder Atalanta till tre poäng, denna gång på Stadio Friuli.

Skadesituationen-
Zapata är dessvärre fortfarande inte tillgänglig men siktar mot att vara tillbaka mot Sassuolo nästa vecka, något jag ser som mycket orimligt. Även Zappacosta är fortsatt borta pågrund av skada och i hans frånvaro förenas han tillsammans med kapten Toloi, Djimsiti och Musso. Extra tungt att Toloi inte är spelklar med tanke på hans oerhört viktiga roll och de fantastiska prestationer han har stått för. Till trots att det är givna kuggar i Atalanta-maskinen som inte är tillgängliga kan jag ändå känna en trygghet i att bortfallen faktiskt varit en konstant under säsongens gång och ändå inte påverkat resultaten. Självklart hade det varit mer betryggande att ha dessa lirare med men de som har fått chansen har gjort det bra, och av allt att döma kan Gasperini lyckas med det mesta.
In bocca al lupo!!