Vincent. Kompany. Legend.

Ett normalt år hade ligatiteln redan varit utdelat med tanke på de poängskörder City och Liverpool hunnit skrapa ihop men i år är inget normalt år. Liverpool vann i helgen och satte återigen press på City att vinna, och det mot ett Leicester med vanan att ställa till det för topplag. Med Vardy på topp i Leicester går ingen säker och ikväll dröjde det länge innan City fick hål på rävarna så nerverna håller fortfarande på att skaka.

Mållöst efter 70 minuter i en måste-vinna-match innebär att man känner sig febrig, illamående och ifrågasätter varför man bryr sig så mycket. 20 minuter när man måste göra mål går så sjukt fort. Fram kliver Vincent Kompany. Kompany har varit långt ifrån en given startspelare i år men Pep startar ofta med honom i de viktigaste matcherna. Ett, typiskt, onödigt kort tidigt för en klumpig tackling gjorde Kompany förbannad men det gick knappast att klaga. Inte gick det heller att klaga på det han gör i sjuttionde minuten.

Matchen har fram till dess i stort sett handlat om en ganska konstant Citypress med korta sekvenser där Leicester visat att det faktiskt är ett fullt kapabelt lag. Aguero hade nästan en bolle inne i första och tvingade fram en ruggig räddning av Schmeichel i andra och Sterling hade gjort sina räder, ropat efter straff medan Bernardo hade skjutit både lite här och där men inte i mål.

Med  tjugo minuter kvar kliver Kompany fram, känner att bästa alternativet är att skjuta, måttar, väljer att kliva fram lite till och sätter bollen i krysset med en vilja som får hela Eastlands att explodera. Underbart, fantastiskt, klassiskt (om vi vinner ligan) och så oerhört välförtjänt, både för City och Kompany. Leicesterbackarna agerar så där naivt "skjut då om du vill därifrån" som Keith Curle gjorde en gång och resultatet blir detsamma, men till Citys favör. Nu ändrar tiden hastighet. 20 minter med 1-0 i en måste-vinna-match är väldigt väldigt långt. City rider dock ut den lilla lilla storm som ett baktungt Leicester lyckas förmå och det går inte att ta fel på den lättnad som omger Pep, laget och alla City efter slutsignalen.

En match kvar. Brighton borta. Inget är klart. Förutom att Vincent Kompany är en Legend. Igen.