För många KFF-supportrar slutade förra året med en klump i magen. Kalmar FF föll ur Allsvenskan. När årets upptaktsträff kom och spelschemat släpptes letade många automatiskt efter Kalmar i högsta serien. Inget namn. Tomt. En klubb som i nästan tjugo år funnits där, och till och med slutat fyra året före fallet, saknades plötsligt. Det kändes konstigt. Nu väntade spel i Superettan 2025 och frågan var: går det att resa sig snabbt i Superettan — och kan Kalmar resa sig direkt?
Man vaknade plötsligt till en ny vardag. I det tysta blev allt stramare: mindre pengar in, svårare att värva, fler samtal som slutade med ”vi får se”. Mindre attraktion runt klubben och ligan. Samtidigt gick man ner till en serie där varje motståndare såg Kalmar som årets skalp och gärna ville trycka ner det ¨allsvenska¨ laget. Men här valde Kalmar att agera i stället för att vänta. Första draget var tydligt: ta in rätt tränare.
Klubben lyckades värva Toni Koskela. Han hade gott rykte och intresse från högre nivå, men fick ett klart uppdrag direkt: laget skulle vara bra nu — och spelidén skulle hålla när man väl var uppe igen. Samma vinter såldes Osuji. Det gav viktiga pengar, men inga genvägar. Samtidigt lämnade flera spelare, bland dem målskytten Dino Islamovic. Men mitt i allt valde också flera att stanna, trots att många kanske är i ärlighetens namn är för bra för att spela Superettan. Det betydde mycket i omklädningsrummet.
Sedan kom beslutet som kanske sved mest: Romario fick inget nytt kontrakt. En ikon och trotjänare. Många blev ledsna. Men beslutet visade att klubben tänkte framåt, även när det var jobbigt. Varje krona, varje plats i truppen, varje roll skulle användas för att nå målet: tillbaka upp så snabbt det bara går.
Vintern gav direkt ett första test. Den första officiella tävlingsmatchen spelades i Svenska cupen mot FC Stockholm Internazionale på ett snöigt Kanalplan. Förlust, 2-0. Ett bakslag. Inte ett domedagsbesked, men tillräckligt för att väcka oro: blir resan hem till Allsvenskan verkligen kort, och håller planen? Eller riskerar man att bli ett nytt Helsingborg, ett nytt Örebro?
Efter det började arbetet ge effekt. Inte med stora ord, utan med tydliga mönster varje vecka.
Enkel idé, hårt jobb
Koskela satte sin 4–2–3–1 i rullning . Det låter enkelt, men kräver disciplin.
Fyrback där ytterbackarna gärna går högt bara när restförsvaret är på plats.
Dubbel mittfälts duo : Robert Gojani och Melker Hallberg . En stannar , en stöter . De styr tempo och risk.
Tiorollen växlar: ibland kreativ bakom anfallaren, ibland som en andre anfallare .
Yttrar håller bredd för att dra isär motståndarna samtidigt kliver in centralt när man vill överlappa med sina offensiva ytterbackar.
Nian lever i boxen och är där när bollen ska över linjen.
Med bollen: använd den som verktyg . Flytta motståndaren i sidled. Vänta på luckan. Slå diagonalen när ytan öppnas. Sök snett-inåt-bakåt i straffområdet i stället för blinda inlägg.
Utan boll: styr utåt . Hellre inlägg att nicka bort än passningar in i fickan framför backlinjen.
Det här gav trygghet. Det gav också siffror som visar varför det fungerar vecka in och vecka ut.
Målskyttet är delat – och det är bra och viktigt. Framför allt eftersom Kalmar, trots dominans, under en period har haft svårt att få sina anfallare att producera. Anthony Olusanya har, i ärlighetens namn, kanske ridit på en våg av att Kalmar som lag har varit lyckosamt och ligger i toppen – i ett annat lag hade han sannolikt fått betydligt mer kritik.
Lars Sætra 6, Anthony Olusanya 6, Malcolm Stolt 6. Att Sætra gör sex mål som mittback visar att fasta inte är tur, utan plan. Längre fram bär Camil Jebara den sista tredjedelen med sina 7 assist
Dessutom har lånet Tomas Kalinauskas från Burton ifrån England bidragit med 5 mål och 3 assist , vilket breddar hotbilden och avlastar anfallarna. Han drar på sig extra bevakning, släpper bollen i tid och gör andra farliga och har lyft offensiven i Kalmar FF på ett imponerande sätt .
Kalmar bygger ofta sitt spel bakifrån och där börjar mycket med Lars Sætra . Med flest lyckade passningar per match (48,6 på 91 %) och flest precisa längre uppspel (3,6 lyckade långbollar/90) sätter han både rytm och riktning. När Kalmar behöver lyfta ur press hittar ofta Sætras fot nästa gubbe, och hans 2,6 rensningar/90 visar att han samtidigt stänger igen bakom. Bredvid honom ger Aboubacar Keita trygg volym (46,9 pass/88 %) och mest rensningar i laget (2,8/90) – en städande garanti som gör att andra kan ta mer risk högre upp.
Genom mittfältet är Melker Hallberg länken: 45,8 lyckade pass/87 % och 2,5 långbollar/90 gör att bollen fortsätter röra sig framåt i fart. I sista tredjedelen tar Camil Jebara över dirigentpinnen: flest nyckelpass (2,1/90) och flest lyckade dribblingar (5,1/90 på 79 %) – han både öppnar dörren och går igenom den själv. Motståndet tvingas välja: kliva ut och lämna yta – eller stå kvar och ge honom tid på bollen. Hallberg fyller på som sekundär kreatör med 1,6 nyckelpass/90 och diagonaler i rätt ögonblick.
I avslutsfasen står Anthony Olusanya med flest avslut (1,9/90) och flest skott på mål (0,9/90) . Bakom honom skjuter Hallberg mycket för en mittfältare (1,7 skott/90, 0,6 på mål) , medan Malcolm Stolt står för tredjevolymen (1,5/90, 0,5 på mål) och hotar i djupled. Tillsammans ger de ett avslutsspektrum där både centrala löpningar och skott utifrån måste respekteras – därför är Kalmar svåra att försvara sig mot .
Att laget dessutom har 16 nollor på 28 matcher är ingen slump. Kalmar håller tätt för att helheten sitter. Kalmar är svåra att bryta ned eftersom första linjen nästan alltid sitter rätt.
Backlinjen kliver i rätt ögonblick och laget läser spelet tidigt – det syns i 37,6 brytningar per match och 85,2 återvunna bollar . När bollen tappas kommer återerövringen direkt, och ytorna bakom är stängda.
Resultatet blir stabila matcher: 0,7 insläppta mål per match och 16 hållna nollor . Målvakten behöver sällan storspela men är där när det gäller – runt 2,4 räddningar per match räcker när skotten ofta kommer från sämre lägen.
Det finns såklart misstag – totalt 125 som lett till skott under säsongen – men strukturen runtom minskar skadan. Först press på bollhållaren, sedan understöd och rensning. Med Sætra–Keita som trygg bas, Hallbergs positionsspel framför dem och tydliga roller på fasta blir små fel sällan stora chanser. Det är därför nollorna staplas.
En oväntat tät topp – tre Superettanlag som redan känns som allsvenska?
Ingen räknade med en så jämn topp, men här står Kalmar, Västerås och Örgryte och ser ut som färdiga allsvenska lag. Det handlar inte bara om poäng utan om helhet: en klar idé, en trygg organisation och planer som håller när matchen skakar.
Västerås , som likt Kalmar åkte ur Allsvenskan förra året, har behållit tränaren Kalle Karlsson som är ett av Sveriges mest spännande tränarnamn och sett farliga ut. VSK, precis som Kalmar, kom ned med stark ekonomi, har sålt för rekordbelopp och värvat spelare som under hösten kört över motståndet. Man visar dessutom kontroll, bra balans mellan tålamod och tempo och en trupp som tål rotation utan att tappa nivå.
Örgryte har fortsatt på den modiga fotbollen från förra hösten och tagit poäng. Man har hittat fortsatt med sitt offensivt målglada spel och rider på publiktryck, disciplin i press även om de just nu känns lite tyngre och är inne i en mini-formsvacka.
Krossar Kalmar FF Örgrytes 16-åriga längtan till Allsvenskan?
Kalmar åkte ur Allsvenskan och blev laget alla ville slå. Varje bortamatch kändes som en liten final för andra lagen och dessutom ibland på tunga planer, ofta mot lag som mest ville störa rytmen. Ändå höll Kalmar fast vid vardagen: träna rätt, våga spela, stå ihop när det blåste. De byggde om utan ursäkter och tog poängen som fanns, även när spelet inte alltid glödde.
Nu åker Kalmar till Göteborg med allt i egna händer. Ett poäng räcker för att gå upp. Samtidigt svider det: Örgryte är enda laget som har slagit Kalmar i år . Matchen blir kvittot på jobbet sedan nedflyttningen. Tar de poängen är resan komplett – projektet “resan hem” är på riktigt inom räckhåll. Tar de tre gör de det med eftertryck, mot laget som satte enda märket i förlust kolumnen i tabellen.
För ÖIS handlar det om att hålla drömmen vid liv. Klubben har väntat i 16 år på en direktplats. Utan poäng väntar kval – något ingen vill hamna i.
