Hertha reste till Mainz med förhoppningar om att surfa vidare på den framgångsvåg som segern mot FC Bayern innebar. Men de höga förhoppningarna kom på skam under den första halvleken, där Hertha hade svårt att få till någon kvalité i sitt eget spel.
 
Trots få målchanser visade Ibisevic att hans fina form håller i sig, då han så när nickade in ledningsmålet i mitten av första halvlek. Bollen tog retfullt i stolpen och kunde rensas undan innan bosniern hann hugga på returen.
 
Hemmalaget hade i vanlig ordning svårt att göra mål och när chanserna väl kom, som för exempelvis Gbamin, stod comebackande Jarstein i vägen i bortamålet.
 
Niklas Stark tvingades stanna kvar inne i omklädningsrummet när resten av Hertha sprang ut till den andra halvleken – mittbacken diagnostiserades med befarad vristskada och ersattes därför av Lustenberger. Spelmässigt hade detta byte föga påverkan, då matchen fortsatte vara kampbetonad, utan några större målchanser.
 
Selke kom in efter en timmes spel och vaskade fram bortalagets bästa chans att ta ledningen via nick. Ett par centimeter skiljde från att Selke skulle få måljubla den gången.
 
Den gänglige anfallaren skulle komma få ännu en chans att via huvudet skänka tre poäng till Berlin, denna gång på övertid. Dessvärre råkade Kalou stå i vägen och på så vis agera Mainzförsvarare. Lite småbittert, men på det hela taget ett rättvist resultat i en match som aldrig lyfte till någon högre nivå. Nya tag mot Freiburg om två veckor.