Manchester U
2025-05-05 10:00
MUWomen’s Barmy Army: Gåsaboll i Portugal
Manchester United kommer ge sig in i Champions League nästa säsong. Efter poängen på Old Trafford mot Manchester City är avståndet för stadsrivalen ointagligt, målsättning nummer ett är uppnådd. Målsättning nummer två, att försvara FA-cuptiteln, hägrar några veckor fram. Efter det, när säsongen är färdigspelad, ska allting avrundas med gammal hederlig gåsaboll i Portugal.
Pontus Berg Nilsson
1 kommentarer
När hösten kommer till Sverige och fotbollsserierna avgjorts är det dags för gåsaboll. Åtminstone är det tradition i det lägre serierna och åtminstone är det tradition i Skåne. Själva utformningen av gåsaboll kan se olika ut, inte sällan kombineras det med lagfest – öl är en självklar ingrediens. Höstvädret ska gärna ha gjort åverkan på fotbollsplanen, det ska vara lerigt och stökigt – givetvis spelas det på naturgräs. Även om det är en plojturnering finns det prestige, vinnarna går nämligen enligt traditionen därifrån med en gås.
Vad har gåsen med det här att göra, undrar ni. En inte alltför vågad gissning är väl att gåsabollen spelas i anknytning till Mårtensafton – gåsamiddagen är djupt rotad i Skåne.
Gås plus fotboll är lika med gåsaboll.
Under min tid i de lägre fotbollsserierna i Skåne var gåsabollen alltid en given höjdpunkt. Som ett firande av en framgångsrik säsong, eller som ett sätt att skaka av sig en säsong man helst vill glömma.
När jag var liten fanns inte nio mot nio, då gick man raka vägen från sjumanna till elvamanna. Jag minns inte, kan vi ha varit typ 13 år när skiftet genomfördes. Helt plötsligt var det helt andra parametrar att ta hänsyn till. Mycket större plan, offside, taktik – ja, det mesta var nytt.
Därefter var egentligen enda gångerna jag spela sjumanna under gåsabollen. Truppen – adderad med gamla spelare och ledare – delades upp i olika lag och gruppspel med utslagsmatcher ritades upp.
Nu var det visserligen ett gäng år sedan jag senast deltog i en sådan turnering, men jag minns det som fantastiskt. Ett roligt jippo, men också kittlandet av att vara tillbaka på en sjumannaplan. Och det fanns prestige.
Allt detta utspelar sig på hösten när trädens gröna blad växlat till allehanda andra färger, så varför sitter jag och tänker på det när trädens tomma grenar fylls med grönska?
Manchester United vandrar ut på ett kokande Old Trafford inför derbyt mot Manchester City.
Tre dagar efter att Manchester Uniteds damlag spelat final i FA-cupen på Wembley tar man pick och pack och far till Portugal för några dagars gåsaboll – en mer sofistikerad form av gåsaboll, kanske.
World Sevens Football är en nystartad turnering där åtta olika lag kommer ställa upp och under tre dagar tävlar om segern i en sjumanna-turnering. Det säljs in som ett sätt att sprida och lyfta damfotbollen, och det kan det säkert göra. Samtidigt är det ju en form av ploj och jippo. Turneringen spelas efter att den riktiga säsongen avslutats, och spelas i ett format som spelarna lämnade i tidiga tonåren.
Inte helt olikt gåsaboll.
Några betydande skillnader finns ändå. Detta är ingen internturnering, här ställer lag som Manchester United, Ajax, Bayern München och Benfica upp. Det delas inte ut någon gås till vinnande lag, istället ligger en prispott på nätta två miljoner pund och hägrar.
Det borde ändå antyda att lagen kommer ta det på ett visst allvar.
Manchester United har bedyrat att man kommer skicka ett starkt lag till Estoril och Estádio António Coimbra da Mota – samtidigt kommer landslagsturneringar i sommar och en FA-cupfinal avverkades bara dagar innan. Vi får väl helt enkelt se vilket lag United ställer på benen.
Ett roligt tankeexperiment är det ändå; hur skulle Marc Skinner kunna formera Uniteds lag för största möjlighet att vinna?
Marc Skinner hyllar supportrarna efter att Champions League-platsen säkrats.
First thing first: vi behöver sätta formation. Vad jag kan minnas användes en 2-2-2-uppställning oftast i mina ungdomsår, vid några tillfällen en 2-3-1-uppställning. Det kan tänkas att man väljer 3-2-1 eller 3-1-2 beroende på om ytterbackarna ska slicka kant eller flyta in och förstärka centralt.
Alternativen är flera, mitt val är följande; 2-3-1.
Målvakt
En mindre plan fordrar eventuellt andra kvaliteter än en större, till exempel lär spelet i luften inte bli särskilt framträdande – däremot kommer spelet med fötterna utgöra en viktig pusselbit. Oaktat detta är valet inte särskilt svårt, Phallon Tullis-Joyce tar plats mellan stolparna. Fötterna fungerar helt okej men är inte hennes största styrka, till sist och slut handlar det ändå om att rädda bollar och där är hon ohotad i förhållande till Safia Middleton-Patel och Kayla Rendell.
Backar
Eftersom vi nu bara gjort plats till två backar hamnar vi omgående i en knivig situation. En handfull spelare gör upp, när vi kokar ned det står vi kvar med Maya Le Tissier, Millie Turner och Jayde Riviere. Argument kan föras för att Riviere kan ta plats ett steg upp i plan och därmed bereda plats för de två mittbackarna – men då hamnar vi i samma dilemma när vi kommer till nästa position, och någonstans kan vi inte skjuta problemet framför oss.
Tre ska alltså bli två. Riviere har en fart som ingen av de övriga besitter, samtidigt som hon är trygg med bollen vid fötterna. En plats är hennes. Den andra platsen landar hos Maya Le Tissier – trygghet med boll, stark i duellspelet och inte minst en otroligt fin ledare med kaptensbindeln runt armen. Mycket av detta kan också passa in på Millie Turner som förmodligen är snäppet vassare med boll på små ytor, men Le Tissiers passningsspel håller jag högre.
Mittfältare
Leah Galtons fart, styrka och genombrottsförmåga hade kunnat göra sig fint här, likaså Celin Bizets kvickhet och finurlighet. Dominique Janssen hade kunnat agera ankare och Lisa Naalsund har både löpstyrka och kraft. Kanske att jag här går på en allt för homogen linje, men de tre mittfältarna blir Ella Toone, Grace Clinton och Hinata Miyazawa.
Vad som kan sägas saknas här är fart, den där naturliga snabbheten – att liksom flyga förbi motståndare. Det som istället finns i överflöd är teknik, bollskicklighet och möjlighet till kombinationsspel. Miyazawa har förmågan att ständigt flytta boll med korta passningar och vridningar, hon besitter ett lugn som smittar hela laget. Ella Toone kan dribbla, passa, skjuta och dyka upp från ingenstans – dessutom finns en arbetsinsats som sällan går att klaga på. I fallet Grace Clinton finns många likheter, men hon har mer duellspel i sig (flest tacklingar och brytningar i truppen denna säsong) och kan hjälpa till att behålla balans samtidigt som hon kan vara tungan på vågen offensivt.
Anfallare
När vi riktar in oss på en ensam spets står det mellan Elisabeth Terland, Rachel Williams och Melvine Malard. Visst behöver tankarna ta några vändor i huvudet, men likväl känns Terland självklar till denna position. Williams är en något bättre duellspelare och Malard bättre på att driva boll med fart – men Terland är bäst i avslutslägen, hittar effektivare kombinationer och har en stark förmåga att hålla upp boll trots tuff bevakning.
Min startelva (2-3-1): Tullis-Joyce – Riviere, Le Tissier – Clinton, Miyazawa, Toone – Terland
Avbytare: Rendell, Turner, Galton, Bizet, Malard
Kanske att man skulle vilja ha in mer snabbhet, men vi ska komma ihåg att planen på ett ungefär är hälften så stor som en elvamanna-plan samtidigt som vi ju inte riktigt halverat antal spelare. Rimligt då att anta att ytorna krymper och just bollskicklighet och kombinationsspel blir avgörande.
Löpstyrka över stora ytor prioriteras ned, istället hamnar fokus på vad som kan göras med boll vid fötterna och förmågan att vända bort sin motståndare – något detta lag har alla möjligheter till.
Melvine Malard klappas om efter att ha kvitterat mot Manchester City.
Åtta lag kommer delta i denna World Sevens Football-turnering, och även om det finns en rejäl pengapåse att hämta hem är det lite av en avslutningsfest. United, Bayern, Ajax och Benfica är fyra starka lag, och fyra lag till ska annonseras. Hur det kommer gå är bara spekulationer, vi vet inte vilka spelare som är tillgängliga. Gissningsvis skickas en trupp med några bärande pjäser, några som haft tunt med speltid och kanske någon junior.
Om ovan lag ställts på benen kan två miljoner pund hamna i Manchester.
Precis som gåsabollen är avslutningen blir detta också en avslutning, men det finns ju ingen gås och inga två miljoner pund som väger upp mot en Champions League-plats eller en försvarad FA-cuptitel. Tack vare en upphämtning och krigarinsats värd Manchester United bärgades poäng mot Manchester City, därmed sköt United sig själva till Champions League och på samma gång grusade man stadsrivalens Europa-drömmar.
Nu återstår två matcher, den första för att bygga momentum inför den andra – FA-cupfinalen mot Chelsea. Så, även om detta med sjumanna var ett roligt tankeexperiment lägger vi det åt sidan några veckor och fokuserar på det som verkligen betyder något – nu avslutar vi med flaggan i topp och går på sommarsemester med lätta steg.
Till sist…
… på bortaplan mot Manchester City i semifinalen i FA-cupen kom United ut med full kraft och tog snabbt ledningen genom Celin Bizet, och utökade densamma när Grace Clinton satte 2-0. Resultatet stod sig – rättvist – matchen ut och skickade United till final. Det visade sig dock svårt att följa upp den prestationen, 0-0 borta mot West Ham var ett rejält snedsteg i CL-racet. När det sedan blev förlust mot Chelsea hade avståndet till City på fjärdeplatsen krympt från sju till fyra poäng. Allt kunde sedan komma att avgöras på Old Trafford, United mot City – en poäng och United skulle säkra Champions League-plats. Två snabba City-mål såg ut att punktera United-eftermiddagen. Men Grace Clinton reducerade innan paus och inhopparen Melvine Malard rullade in kvitteringen. När Aofie Mannion fick syna det röda kortet med halvtimmen kvar satt hjärtat i halsgropen – ett heroiskt försvarsarbete räckte ändå hela vägen och United fick med sig den så otroligt värdefulla poängen.
… Manchester United kommer ge sig in i Champions League till hösten!
… defensiven har verkligen varit Uniteds adelsmärke, minst antal insläppta mål i ligan. Kikar vi på de underliggande siffrorna ser vi att fler bollar borde hamnat i målet bakom Tullis-Joyce, kanske är det inte hållbart över längre tid – samtidigt har det varit hållbart sett över hela denna säsong. Alldeles oavsett har en stolthet och en vilja att försvara ingjutits i laget, defensiva aktioner firas på samma vis som ett mål åt andra hållet. Kanske är betydelsen av denna form av kroppsspråk skenbar, men jag vill tro att det verkligen betyder något. I vilket fall som helst skickar det tydliga signaler som bygger samhörighet och styrka.
… efter många sorger och bedrövelser är Evie Rabjohn äntligen tillbaka i träning. Den unga försvararen har varit kraftigt skadeförföljd sedan hon kom till United, men nu är det trasiga korsbandet lagat och till nästa säsong kan hon till slut utmana om speltid på riktigt.
… Marc Skinner har fått ny kontraktsförlängning, och denna säsong lyckats vrida riktningen i ligan uppåt efter förra säsongens bakåtsteg. Han får fortsatt mycket kritik, och det finns utrymme för utveckling och han behöver fortsatt få laget att hitta en större konsekvens i prestationerna. Något som dock nu är en rutin, tradition och något han verkligen satt i system är att ta United till final i FA-cupen. För tredje säsongen i rad blir det besök på Wembley. Första gången gav uddamålsförlust mot Chelsea och förra säsongen storseger mot Tottenham. Nu ska titeln försvaras och på andra sidan står Chelsea. Enda gången United lyckats vinna mot Chelsea var i förra säsongens semifinal av FA-cupen, och jag tror på magin i FA-cupen och har bokat biljett.
… rykten – med oklar tillförlitlighet – säger att Beth Mead kan lämna Arsenal i sommar och landa i Manchester United. Den typen av offensiv spets kan göra susen för Uniteds kommande titeldrömmar.
… på Leigh Sports Village säkrade Chelsea WSL-titeln tack vare 1-0-segern mot United. Chelseas sjätte raka ligatitel. Efter en tillbakalutad och avvaktande inledning visade United ändå att det går att störa Chelsea, United var det bättre laget fram till gästernas segermål med kvarten kvar. En svag passning och dåligt försvarad hörna gav förlusten, tillsammans med att offensiven måste sätta dit de stora chanser som skapas. Tung förlust, den 13:e förlusten mot Chelsea på 15 matcher. Sju av dessa har varit uddamålsförluster, United har bara fått med sig en oavgjord och en seger under sex säsonger. Verkligt tungt facit, men i FA-cupfinalen ska trenden brytas.
… sedan damlaget startades 2018 har United nu spelat på pricken 200 tävlingsmatcher. 129 vinster, 30 kryss och 41 förluster – 489 gjorda mål och 175 insläppta. Championship-seger, FA-cupseger, en finalförlust i FA-cupen och två gånger topp tre i WSL med Champions League-plats som belöning. Match 201 är ligaavslutning borta mot Arsenal och match 202 ny final i FA-cupen.
… under säsongen har vi fått några viktiga kontraktsförlängningar, både Millie Turner och Jayde Riviere har förlängt till 2028 och Maya Le Tissier har kontrakt lika länge. Nu är det Phallon Tullis-Joyce som satt pennan på papper och stannar tre år till. United har här säkrat upp målvakt och mer eller mindre hela försvarslinjen som denna säsong släppt in minst antal mål i ligan. Efter förra sommarens föryngring av truppen byggs nu kontinuitet med målet att stå som ligamästare innan dessa kontrakt löpt ut.
… efter säsongen lämnar målvaktstränaren Ian Willcock United och flyttar till det kanadensiska damlandslaget för att återförenas med Casey Stoney. Willcock har varit oerhört uppskattad och bland annat hjälpt Mary Earps att utses till världens bästa målvakt och nu kan Phallon Tullis-Joyce nämnas bland de bästa i världen. Nya kandidater intervjuas och Tullis-Joyce är med i processen för att hitta bästa möjliga lösning.
… bara två matcher kvar av säsongen. Först Arsenal på Emirates i ligaavslutningen, en match utan (förmodligen) betydelse då Arsenal säkrat andraplatsen (förmodligen, den säkras vid vinst mot Brighton) och United säkrat tredjeplatsen. Därefter – 18 maj – är det final i FA-cupen på Wembley mot Chelsea, en match man inte vill missa.
Månadens spelare: Grace Clinton
Månadens mål: Melvine Malards 2-2 mot Manchester City i WSL. För det första är det målet som skjuter United till Champions League, för det andra går bollen som på ett snöre från eget straffområdet till att landa i nätmaskorna nedanför Stretford End.
Månadens räddning: Phallon Tullis-Joyce dubbellräddning mot Manchester City i FA-cupen. Detta är en kategori som vanligtvis inte finns med i denna artikelserie, men ibland måste – ja, faktiskt måste – man göra undantag. Vid ställning 2-0 till United i FA-cupsemin mot Manchester City räddade Tullis-Joyce först Hazegawas frispark via ribban och fick sedan ut benet på ett otroligt sätt för att även mota bort returen. En räddningssekvens man inte ser allt för ofta, en sekvens som bidrog till Uniteds avancemang precis lika mycket som något av målen.
Manchester United kommer spela i Europa nästa säsong, hur skön var inte poängen mot City?! Nu laddar vi för final i FA-cupen, tror ni United kan knäcka Chelsea-koden? Dela med er av tankar kring damlagets senaste månad och kommande veckor i kommentarsfältet här under!
Vad har gåsen med det här att göra, undrar ni. En inte alltför vågad gissning är väl att gåsabollen spelas i anknytning till Mårtensafton – gåsamiddagen är djupt rotad i Skåne.
Gås plus fotboll är lika med gåsaboll.
Under min tid i de lägre fotbollsserierna i Skåne var gåsabollen alltid en given höjdpunkt. Som ett firande av en framgångsrik säsong, eller som ett sätt att skaka av sig en säsong man helst vill glömma.
När jag var liten fanns inte nio mot nio, då gick man raka vägen från sjumanna till elvamanna. Jag minns inte, kan vi ha varit typ 13 år när skiftet genomfördes. Helt plötsligt var det helt andra parametrar att ta hänsyn till. Mycket större plan, offside, taktik – ja, det mesta var nytt.
Därefter var egentligen enda gångerna jag spela sjumanna under gåsabollen. Truppen – adderad med gamla spelare och ledare – delades upp i olika lag och gruppspel med utslagsmatcher ritades upp.
Nu var det visserligen ett gäng år sedan jag senast deltog i en sådan turnering, men jag minns det som fantastiskt. Ett roligt jippo, men också kittlandet av att vara tillbaka på en sjumannaplan. Och det fanns prestige.
Allt detta utspelar sig på hösten när trädens gröna blad växlat till allehanda andra färger, så varför sitter jag och tänker på det när trädens tomma grenar fylls med grönska?
Manchester United vandrar ut på ett kokande Old Trafford inför derbyt mot Manchester City.
Tre dagar efter att Manchester Uniteds damlag spelat final i FA-cupen på Wembley tar man pick och pack och far till Portugal för några dagars gåsaboll – en mer sofistikerad form av gåsaboll, kanske.
World Sevens Football är en nystartad turnering där åtta olika lag kommer ställa upp och under tre dagar tävlar om segern i en sjumanna-turnering. Det säljs in som ett sätt att sprida och lyfta damfotbollen, och det kan det säkert göra. Samtidigt är det ju en form av ploj och jippo. Turneringen spelas efter att den riktiga säsongen avslutats, och spelas i ett format som spelarna lämnade i tidiga tonåren.
Inte helt olikt gåsaboll.
Några betydande skillnader finns ändå. Detta är ingen internturnering, här ställer lag som Manchester United, Ajax, Bayern München och Benfica upp. Det delas inte ut någon gås till vinnande lag, istället ligger en prispott på nätta två miljoner pund och hägrar.
Det borde ändå antyda att lagen kommer ta det på ett visst allvar.
Manchester United har bedyrat att man kommer skicka ett starkt lag till Estoril och Estádio António Coimbra da Mota – samtidigt kommer landslagsturneringar i sommar och en FA-cupfinal avverkades bara dagar innan. Vi får väl helt enkelt se vilket lag United ställer på benen.
Ett roligt tankeexperiment är det ändå; hur skulle Marc Skinner kunna formera Uniteds lag för största möjlighet att vinna?
Marc Skinner hyllar supportrarna efter att Champions League-platsen säkrats.
First thing first: vi behöver sätta formation. Vad jag kan minnas användes en 2-2-2-uppställning oftast i mina ungdomsår, vid några tillfällen en 2-3-1-uppställning. Det kan tänkas att man väljer 3-2-1 eller 3-1-2 beroende på om ytterbackarna ska slicka kant eller flyta in och förstärka centralt.
Alternativen är flera, mitt val är följande; 2-3-1.
Målvakt
En mindre plan fordrar eventuellt andra kvaliteter än en större, till exempel lär spelet i luften inte bli särskilt framträdande – däremot kommer spelet med fötterna utgöra en viktig pusselbit. Oaktat detta är valet inte särskilt svårt, Phallon Tullis-Joyce tar plats mellan stolparna. Fötterna fungerar helt okej men är inte hennes största styrka, till sist och slut handlar det ändå om att rädda bollar och där är hon ohotad i förhållande till Safia Middleton-Patel och Kayla Rendell.
Backar
Eftersom vi nu bara gjort plats till två backar hamnar vi omgående i en knivig situation. En handfull spelare gör upp, när vi kokar ned det står vi kvar med Maya Le Tissier, Millie Turner och Jayde Riviere. Argument kan föras för att Riviere kan ta plats ett steg upp i plan och därmed bereda plats för de två mittbackarna – men då hamnar vi i samma dilemma när vi kommer till nästa position, och någonstans kan vi inte skjuta problemet framför oss.
Tre ska alltså bli två. Riviere har en fart som ingen av de övriga besitter, samtidigt som hon är trygg med bollen vid fötterna. En plats är hennes. Den andra platsen landar hos Maya Le Tissier – trygghet med boll, stark i duellspelet och inte minst en otroligt fin ledare med kaptensbindeln runt armen. Mycket av detta kan också passa in på Millie Turner som förmodligen är snäppet vassare med boll på små ytor, men Le Tissiers passningsspel håller jag högre.
Mittfältare
Leah Galtons fart, styrka och genombrottsförmåga hade kunnat göra sig fint här, likaså Celin Bizets kvickhet och finurlighet. Dominique Janssen hade kunnat agera ankare och Lisa Naalsund har både löpstyrka och kraft. Kanske att jag här går på en allt för homogen linje, men de tre mittfältarna blir Ella Toone, Grace Clinton och Hinata Miyazawa.
Vad som kan sägas saknas här är fart, den där naturliga snabbheten – att liksom flyga förbi motståndare. Det som istället finns i överflöd är teknik, bollskicklighet och möjlighet till kombinationsspel. Miyazawa har förmågan att ständigt flytta boll med korta passningar och vridningar, hon besitter ett lugn som smittar hela laget. Ella Toone kan dribbla, passa, skjuta och dyka upp från ingenstans – dessutom finns en arbetsinsats som sällan går att klaga på. I fallet Grace Clinton finns många likheter, men hon har mer duellspel i sig (flest tacklingar och brytningar i truppen denna säsong) och kan hjälpa till att behålla balans samtidigt som hon kan vara tungan på vågen offensivt.
Anfallare
När vi riktar in oss på en ensam spets står det mellan Elisabeth Terland, Rachel Williams och Melvine Malard. Visst behöver tankarna ta några vändor i huvudet, men likväl känns Terland självklar till denna position. Williams är en något bättre duellspelare och Malard bättre på att driva boll med fart – men Terland är bäst i avslutslägen, hittar effektivare kombinationer och har en stark förmåga att hålla upp boll trots tuff bevakning.
Min startelva (2-3-1): Tullis-Joyce – Riviere, Le Tissier – Clinton, Miyazawa, Toone – Terland
Avbytare: Rendell, Turner, Galton, Bizet, Malard
Kanske att man skulle vilja ha in mer snabbhet, men vi ska komma ihåg att planen på ett ungefär är hälften så stor som en elvamanna-plan samtidigt som vi ju inte riktigt halverat antal spelare. Rimligt då att anta att ytorna krymper och just bollskicklighet och kombinationsspel blir avgörande.
Löpstyrka över stora ytor prioriteras ned, istället hamnar fokus på vad som kan göras med boll vid fötterna och förmågan att vända bort sin motståndare – något detta lag har alla möjligheter till.
Melvine Malard klappas om efter att ha kvitterat mot Manchester City.
Åtta lag kommer delta i denna World Sevens Football-turnering, och även om det finns en rejäl pengapåse att hämta hem är det lite av en avslutningsfest. United, Bayern, Ajax och Benfica är fyra starka lag, och fyra lag till ska annonseras. Hur det kommer gå är bara spekulationer, vi vet inte vilka spelare som är tillgängliga. Gissningsvis skickas en trupp med några bärande pjäser, några som haft tunt med speltid och kanske någon junior.
Om ovan lag ställts på benen kan två miljoner pund hamna i Manchester.
Precis som gåsabollen är avslutningen blir detta också en avslutning, men det finns ju ingen gås och inga två miljoner pund som väger upp mot en Champions League-plats eller en försvarad FA-cuptitel. Tack vare en upphämtning och krigarinsats värd Manchester United bärgades poäng mot Manchester City, därmed sköt United sig själva till Champions League och på samma gång grusade man stadsrivalens Europa-drömmar.
Nu återstår två matcher, den första för att bygga momentum inför den andra – FA-cupfinalen mot Chelsea. Så, även om detta med sjumanna var ett roligt tankeexperiment lägger vi det åt sidan några veckor och fokuserar på det som verkligen betyder något – nu avslutar vi med flaggan i topp och går på sommarsemester med lätta steg.
Till sist…
… på bortaplan mot Manchester City i semifinalen i FA-cupen kom United ut med full kraft och tog snabbt ledningen genom Celin Bizet, och utökade densamma när Grace Clinton satte 2-0. Resultatet stod sig – rättvist – matchen ut och skickade United till final. Det visade sig dock svårt att följa upp den prestationen, 0-0 borta mot West Ham var ett rejält snedsteg i CL-racet. När det sedan blev förlust mot Chelsea hade avståndet till City på fjärdeplatsen krympt från sju till fyra poäng. Allt kunde sedan komma att avgöras på Old Trafford, United mot City – en poäng och United skulle säkra Champions League-plats. Två snabba City-mål såg ut att punktera United-eftermiddagen. Men Grace Clinton reducerade innan paus och inhopparen Melvine Malard rullade in kvitteringen. När Aofie Mannion fick syna det röda kortet med halvtimmen kvar satt hjärtat i halsgropen – ett heroiskt försvarsarbete räckte ändå hela vägen och United fick med sig den så otroligt värdefulla poängen.
… Manchester United kommer ge sig in i Champions League till hösten!
… defensiven har verkligen varit Uniteds adelsmärke, minst antal insläppta mål i ligan. Kikar vi på de underliggande siffrorna ser vi att fler bollar borde hamnat i målet bakom Tullis-Joyce, kanske är det inte hållbart över längre tid – samtidigt har det varit hållbart sett över hela denna säsong. Alldeles oavsett har en stolthet och en vilja att försvara ingjutits i laget, defensiva aktioner firas på samma vis som ett mål åt andra hållet. Kanske är betydelsen av denna form av kroppsspråk skenbar, men jag vill tro att det verkligen betyder något. I vilket fall som helst skickar det tydliga signaler som bygger samhörighet och styrka.
… efter många sorger och bedrövelser är Evie Rabjohn äntligen tillbaka i träning. Den unga försvararen har varit kraftigt skadeförföljd sedan hon kom till United, men nu är det trasiga korsbandet lagat och till nästa säsong kan hon till slut utmana om speltid på riktigt.
… Marc Skinner har fått ny kontraktsförlängning, och denna säsong lyckats vrida riktningen i ligan uppåt efter förra säsongens bakåtsteg. Han får fortsatt mycket kritik, och det finns utrymme för utveckling och han behöver fortsatt få laget att hitta en större konsekvens i prestationerna. Något som dock nu är en rutin, tradition och något han verkligen satt i system är att ta United till final i FA-cupen. För tredje säsongen i rad blir det besök på Wembley. Första gången gav uddamålsförlust mot Chelsea och förra säsongen storseger mot Tottenham. Nu ska titeln försvaras och på andra sidan står Chelsea. Enda gången United lyckats vinna mot Chelsea var i förra säsongens semifinal av FA-cupen, och jag tror på magin i FA-cupen och har bokat biljett.
… rykten – med oklar tillförlitlighet – säger att Beth Mead kan lämna Arsenal i sommar och landa i Manchester United. Den typen av offensiv spets kan göra susen för Uniteds kommande titeldrömmar.
… på Leigh Sports Village säkrade Chelsea WSL-titeln tack vare 1-0-segern mot United. Chelseas sjätte raka ligatitel. Efter en tillbakalutad och avvaktande inledning visade United ändå att det går att störa Chelsea, United var det bättre laget fram till gästernas segermål med kvarten kvar. En svag passning och dåligt försvarad hörna gav förlusten, tillsammans med att offensiven måste sätta dit de stora chanser som skapas. Tung förlust, den 13:e förlusten mot Chelsea på 15 matcher. Sju av dessa har varit uddamålsförluster, United har bara fått med sig en oavgjord och en seger under sex säsonger. Verkligt tungt facit, men i FA-cupfinalen ska trenden brytas.
… sedan damlaget startades 2018 har United nu spelat på pricken 200 tävlingsmatcher. 129 vinster, 30 kryss och 41 förluster – 489 gjorda mål och 175 insläppta. Championship-seger, FA-cupseger, en finalförlust i FA-cupen och två gånger topp tre i WSL med Champions League-plats som belöning. Match 201 är ligaavslutning borta mot Arsenal och match 202 ny final i FA-cupen.
… under säsongen har vi fått några viktiga kontraktsförlängningar, både Millie Turner och Jayde Riviere har förlängt till 2028 och Maya Le Tissier har kontrakt lika länge. Nu är det Phallon Tullis-Joyce som satt pennan på papper och stannar tre år till. United har här säkrat upp målvakt och mer eller mindre hela försvarslinjen som denna säsong släppt in minst antal mål i ligan. Efter förra sommarens föryngring av truppen byggs nu kontinuitet med målet att stå som ligamästare innan dessa kontrakt löpt ut.
… efter säsongen lämnar målvaktstränaren Ian Willcock United och flyttar till det kanadensiska damlandslaget för att återförenas med Casey Stoney. Willcock har varit oerhört uppskattad och bland annat hjälpt Mary Earps att utses till världens bästa målvakt och nu kan Phallon Tullis-Joyce nämnas bland de bästa i världen. Nya kandidater intervjuas och Tullis-Joyce är med i processen för att hitta bästa möjliga lösning.
… bara två matcher kvar av säsongen. Först Arsenal på Emirates i ligaavslutningen, en match utan (förmodligen) betydelse då Arsenal säkrat andraplatsen (förmodligen, den säkras vid vinst mot Brighton) och United säkrat tredjeplatsen. Därefter – 18 maj – är det final i FA-cupen på Wembley mot Chelsea, en match man inte vill missa.
Månadens spelare: Grace Clinton
Månadens mål: Melvine Malards 2-2 mot Manchester City i WSL. För det första är det målet som skjuter United till Champions League, för det andra går bollen som på ett snöre från eget straffområdet till att landa i nätmaskorna nedanför Stretford End.
Månadens räddning: Phallon Tullis-Joyce dubbellräddning mot Manchester City i FA-cupen. Detta är en kategori som vanligtvis inte finns med i denna artikelserie, men ibland måste – ja, faktiskt måste – man göra undantag. Vid ställning 2-0 till United i FA-cupsemin mot Manchester City räddade Tullis-Joyce först Hazegawas frispark via ribban och fick sedan ut benet på ett otroligt sätt för att även mota bort returen. En räddningssekvens man inte ser allt för ofta, en sekvens som bidrog till Uniteds avancemang precis lika mycket som något av målen.
Manchester United kommer spela i Europa nästa säsong, hur skön var inte poängen mot City?! Nu laddar vi för final i FA-cupen, tror ni United kan knäcka Chelsea-koden? Dela med er av tankar kring damlagets senaste månad och kommande veckor i kommentarsfältet här under!
