Här blir det framåtblickar, spaningar och spåningar. Några saker jag tänkt på.
Ligaplacering
Fyra
Sedan Manchester United tog klivet upp i Women’s Super League har ligan bestått av en big four. Chelsea, Arsenal, Manchester City och Manchester United. De tre första säsongerna kom United fyra, sedan har man blivit tvåa, femma och senast blev det en tredjeplats. Värt att komma ihåg kring den här big four, det är bara de tre första lagen som får möjlighet till Europa-spel.
I denna kvartett går det utan problem även att se en ensam big one. Chelsea har nämligen vunnit ligan sex säsonger i rad, och stalltipset är att det blir samma visa även denna säsong. Men, tillbaka till Manchester United, som senaste säsongerna lyckats peta ned något topplag och ge sig själva Europa-möjligheter – på förhand måste en upprepning av det vara målbilden. Chelsea och Arsenal har förstärk mer – bättre (?) – och Manchester City utan Europa-spel ser starkare ut, med någorlunda hela trupper säger slagstyrkan att United är fyra. En fjärdeplats skulle vara en besvikelse, och jag utesluter inte att United kan ro åt sig en bättre placering.
Skyttedrottning
Elisabeth Terland
Visst finns det några spelare som kan göra mål; Ella Toone, Melvine Malard och en frisk Fridolina Rolfö till exempel. Men det finns bara en enda utpräglad nia (Rachel Williams är som bäst back-up), Elisabeth Terland. Förra säsongen gjorde hon tio mål i ligan och tolv i alla turneringar – intern skyttedrottning. Den 24-åriga norskan kommer starta som spjutspets i merparten av matcherna, och med den kvalitet som finns runt henne kommer lägen uppstå. Eventuellt att det fortfarande finns en nivå till i effektivitet, men vid inläggslägen är hon som allra giftigast – Rolfö, Galton, Bizet, Toone, Park och Riviere kommer förse henne med bollar. Det givna valet är Elisabeth Terland. Efter hennes fyra mål i Stockholm är frågan snarare om hon lyckas slå Jess Sigsworths klubbrekord på 18 mål.
Värvning
Julia Zigiotti Olme
Klart det lockar att skriva Fridolina Rolfö här, status- och meritmässigt är det en värvning av högsta kaliber. Fridolina kommer – så länge hon är skadefri – vara en stor positiv faktor för detta lag. Dels besitter hon förmågor på planen som kommer väl till användning – arbetskapaciteten, kvalitet i sista tredjedelen samtidigt som det finns en defensiv stabilitet. En ärlig spelare som spelar ett ärligt spel, helt enkelt. Minst lika inflytelserik kommer hon vara utanför plan, i gruppen och truppen. I SVT:s dokumentärserie Vägen till EM fick vi följa det svenska damlandslaget bakom kulisserna genom kvalspelet som ledde fram till sommarens EM-slutspel i Schweiz. Tydlig där var att Rolfö allt som oftast tog en ledande roll och var högst involverad i taktiska dispositioner, var drivande i samtal i truppen och bidrog med all sin erfarenhet. En egenskap United kommer ha massvis av användning för.
Trots allt detta väljer jag Julia Zigiotti Olme som sommarens värvning. Dels för att hon hamnar i Rolfös skugga och lite under radarn kommer med kvaliteter laget sakar – särskilt som Grace Clinton nu försvunnit. Zigiotti ger både balans och agera motor på mittfältet, med sitt duellspel och sin förmåga att läsa situationer frigör hon ytor för spelare som Ella Toone, Celin Bizet och Fridolina Rolfö. På samma gång skyddar hon försvarslinjen. Utöver detta har hon en offensiv uppsida, dels i passningsspelet men också i förmågan att dyka upp i straffområdet. Tillsammans med Hinata Miyazawa skapas en klockren mittfältsduo.
Elisabeth Terland och Julia Zigiotti Olme firar mål i Stockholm.
Inga som helst problem
Målvaktspositionen
Även om jag skulle komma på och kunna räkna upp 99 problem som Manchester United har, är målvaktspositionen inte ett av dem. Phallon Tullis-Joyce var Uniteds viktigaste och bästa spelare förra säsongen, prisades också för sina insatser som bästa målvakt i ligan. Det har bara hunnit spelas två kvalmatcher till Champions League än så länge, men Tullis-Joyce visar direkt att det är lugna gatan längst bak. Bakom henne finns Safia Middleton-Patel och Kayla Rendell, båda unga med potential. Här kan vi vara lugna, detta är inga som helst problem.
Orosmoln #1
INEOS ambitionsnivån – nu och på sikt
Bevisföringen för att INEOS och Uniteds högsta klubbledning på riktigt bryr sig om klubbens damlag är svag… det finns det gott om bevis för. Samtidigt finns en ambition om att göra damlaget ekonomiskt hållbart och till ligavinnare senast 2028. Det är något både fint och nobelt i att inte kastas med i budgivningar och överpriser, samtidigt stiger summorna överallt och motståndare rustar med värvningar som United – ekonomiskt – inte kan, läs vill, konkurrera med. Under en sommar där transferrekord slagits tre gånger om räcker det inte att bara leta spelare utan kontrakt och hitta öppningar i vad som liknar bytesaffärer. Att få in Zigiotti, Rolfö och Park visar att klubben besitter dragningskraft – frågan är bara om det räcker. Efter de två svenskornas intåg pratade Marc Skinner om att han gärna såg två ytterligare värvningar, något till offensiven och något till defensiven. Han fick åtminstone en, som kvittades mot en som lämnade, alltså fick han inget.
Med de tre nyförvärven är truppen faktiskt starkare än förra säsongen. Men nu väntar fler matcher, och även om det finns viss täckning skulle några skador snabbt ställa till bekymmer – i realiteten har numerären blivit plus två, när den hade behövt vara minst plus fyra. Truppen kryllar av mångsidiga spelare som kan täcka hål, men när ett hål täcks uppstår ett nytt någon annanstans.
På presskonferensen inför CL-kvalet fick lagkapten Maya Le Tissier frågan om huruvida kvalmatcherna skulle definiera Uniteds säsong. Det ville hon inte gå med på att de skulle göra, United ville så klart vinna – men utgången skulle inte definiera säsongen. Till viss del håller jag med, vi var i augusti och det finns massor av matcher som ska spelas, massor av matcher som alla på sitt sätt definierar säsongen.
Men, att slåss om ligatitlar och spela i Champions League ska vara en självklarhet för United, inte bara en överprestation och något gästspel då och då bland de andra topplagen. Sommaren har varit trög, United har haft svårt att få in de spelare man gått efter – trots fina nyförvärv är truppen fortfarande tunn. INEOS hade chansen att på riktigt sätta ned foten och visa avsikt och ambition med damlaget. En Olivia-Smith-till-Arsenal-värvning, typ, att ta det där sista klivet för att ge laget status som legitim titelutmanare. En chans man valde att inte ta. Tills jag blivit motbevisad ställer jag mig starkt frågande till både deras ambition och avsikt, you gotta break some eggs to make an omelette.
Comeback kid
Ella Toone
Förväntningarna på Ella Toone är alltid höga, och med ett andra raka EM-guld kommer hon in i säsongen fullproppad med självförtroende. Förra säsongen blev – trots en del poäng – inte särskilt lyckad i United-tröjan. Ljusglimtar fick vi, men för första gången fick vi också se Toone på bänken i vissa stormatcher. Säsongen kantades av tragedi och skador, nu är hon frisk och tillbaka i full sving – med ytterligare stabilitet i laget bakom henne finns alla möjligheter att vi får se Toones absolut högsta nivå igen.
United på Europaturné
Första gången i Champions League
Vinsterna mot PSV och Hammarby gör att Manchester United nu är två matcher från att för första gången gå in i Champions League. Dubbelmöte mot SK Brann väntar – klart mest överkomliga lottningen, hade kunnat vara Real Madrid eller Paris FC – och United är favoriter att ta sig till ligafasen av turneringen. Det var på inget vis perfekta matcher i Stockholm, däremot gjordes det som behövdes. Med många skador och ett spel som inte klaffade som man önskar lyckades United ändå slå PSV med 4-0 och sedan Hammarby med 1-0.
Mot Hammarby fick vi se ett nytt United, ett United som gjorde precis det som krävdes för seger. Det tog tid vid fasta situationer, det lågs kvar vid spelavbrott – United lyckades få stopp i spelet och irritera både publik och motståndare. Å ena sidan kan tyckas att den typen av cynism inte ska behövas, men jag väljer att omfamna cynismen. De bästa lagen är experter på detta – titta till exempel på Chelsea, så fort laget är under press har målvakten ont och det blir avbrott – om United ska ta nästa kliv är detta en del av spelet, tycka vad man vill om det, som behöver behärskas. Skulle det inte bli Champions League blir det Women’s Europa Cup, men allt är upplagt för den största av europeiska klubblagsturneringar – United slår Brann och skriver historia.
Orosmoln #2
Marc Skinners roterande
De två mest framgångsrika ligasäsongerna för Manchester United har varit säsonger där skadesituationen varit relativt gynnsam – särskilt i relation till övriga topplag. Det är också två säsonger där Marc Skinner varken behövt eller valt att rotera i någon större utsträckning, siffrorna säger att han gjort det minst av alla i ligan. Med tanke på att United nu går in i ett Europa-spel med förhoppning om många matcher kommer skickligheten i att rotera och att använda hela truppen vara nödvändig för framgång, ja, avgörande. Truppen är varken starkast eller bredast, det är inte ett buffébord som står uppdukat, men med smarta val och smarta avvägningar kan en del övervinnas. Någonstans är det utifrån hanteringen av de befintliga förutsättningarna Skinner ska bedömas, han kommer behöva vara on point i sin hantering av truppen för att slåss i fyra turneringar. Hittills har vi dock inte mycket till bevisföring för att detta skulle vara ett Skinner-adelsmärke. Kontinuitet är ofta vinnande, men det går ju att ha kontinuitet även i rotation.
Ligavinnare
Arsenal
Med sex raka ligatitlar finns egentligen inte mycket som säger att Chelsea inte vinner en sjunde raka. Men för varje seger kommer förlusten närmre, och någon gång ska ett annat lag kliva fram. Efter ett decennium med Emma Hayes på tränarbänken blev övergången förvånande sömnlös till Sonia Bompastor. Även om det blev inhemsk bulls-eye förra säsongen såg det inte alltid helt övertygande ut, samtidigt genomgick både Arsenal och Manchester City skadekriser och tränarbyten.
Efter att Renée Slegers tog över Arsenal när Jonas Eidevall lämnade gick London-laget som tåget – och vann Champions League när Stina Blackstenius avgjorde finalen mot Barcelona. Nu har man dessutom fått Chloe Kelly att stanna och förstärkt offensiven med Olivia Smith och defensiven med Taylor Hinds. Det är på tiden att någon annan än Chelsea vinner, dessvärre lär United inte kunna hota hela vägen – istället är det Arsenal.
Bäst i världen
It’s a Hinata Miyazawa world…
… and we are all just living in it. Om Julia Zigiotti Olme är en spelare som gör medspelarna bättre, en spelare som ser till att laget flyter, är japanskan Hinata Miyazawa verkligen likadan. Hon har inte det fysiska duellspelet som Zigiotti, däremot har hon en högklassig spelförståelse som gör att hon ständigt fångar upp och vinner boll och lurar motståndare. Dessutom har hon en lenhet, en förmåga att alltid vända och vrida rätt – hon ser till att spelet flyter istället för att stanna upp. Oljan i en motor, en fröjd att se. Hon kommer inte göra målen, kommer inte stå för dribblingarna, hon kommer inte smällas upp på omslag – men om man fokuserar på henne, verkligen tittar på vad hon gör centralt i plan, lovar jag att ni kommer fastna. Alltid på rätt plats, vet alltid vad nästa steg är. I förra MUWomen’s Barmy Army-artikeln gav jag inte henne plats i startelvan, något jag själv hade svårt att acceptera. Efter de två Stockholms-matcherna är det ingen tvekan – hon ska starta, och så formeras mittfältet utifrån henne. Den finns ingen jag hellre skulle ha, ingen jag hellre skulle vilja se göra det hon gör – jag kan inte få det till något annat, hon är bäst i världen.
Utropstecken
Simi Awujos genombrott
World Sevens Football var visserligen bara en sjumanna-turnering på kul när säsongen var slut, men om det var någon som stack ut var det kanadensiskan Simi Awujo. Redan inför förra säsongen hade jag henne som ett utropstecken – då satte skador käppar i hjulet. Nu har 21-åringen gjort en första seniorsäsong och kliver in med betydlig mer erfarenhet. Hon har snabbhet, kraft och styrka, och ett bra tillslag. Egentligen kan hon spela på alla centrala mittfältspositioner – hon skulle kunna utvecklas till en sköld men användas hellre längre fram i en aktiv press, samtidigt som hon kan löpa från straffområde till straffområde. Det finns konkurrens på positionerna, men med mångsidigheten kommer minuter på plan komma och här finns en spelare som har alla möjligheter att slå igenom och ta betydande steg. Oroande är att hon under slutet av försäsongen gått skadad…
Jess Park lurar United-försvaret och gör mål, nu ska hon göra mål för United istället.
Parklife
Jess Park mot Grace Clinton
Historiskt kan vi titta mot spelare som Mary Earps, Alessia Russo och Ona Batlle, klart bärande spelare med stjärnstatus som Manchester United byggt kring. Alla tre tilläts gå in i nya säsonger med utgående kontrakt, och trots nya kontraktserbjudanden slutade det med Manchester-exit och inga pengar in på kontot.
Nu var det Grace Clinton som gick in i en säsong med utgående kontrakt. Clinton var en given pusselbit för Uniteds framgångar denna säsong, samtidigt fanns en balansgång att gå – United kan inte vara ett lag som låter sina bästa spelare spela ut kontrakt för att sedan skriva på för direkta rivaler. Vad United erbjudit kontraktsmässigt vet jag inte, men indikationerna var tydliga – Clinton hade inte för avsikt att skriva nytt avtal. Och United verkar ha lärt sin läxa, Clinton säljs och pengar kommer in. Att hon säljs till City är så klart bedrövligt, men United kan väl acceptera det när man på samma gång snor åt sig Jess Park från stadsrivalen.
23-åriga Park kan spela på de centrala – lite mer offensiva – mittfältspositionerna och kan även användas på kanten. Samtidigt som jag är bedrövad över att tappa Clinton försöker jag hitta positiviteten i detta – Park passar nästan in lite bättre i detta United än Clinton gjort. Stora skor ska fyllas, men mittfältet var redan förstärkt, om vi tänker Zigiotti som en Clinton-ersättare, och då fyller – rent positionsmässigt – Park platser som desperat behövde fyllas. Park har landslagserfarenhet, presterat i stormatcher och besitter en aggressivitet i presspelet som kommer väl till användning. Vi lämnar Amazing Grace och väljer Parklife, när den initiala besvikelsen lagt sig är jag faktiskt exalterad över det som kommer in.
Frågan om varför ännu en etablerad spelare inte vill förlänga sitt kontrakt kvarstår, något klubben behöver se sig i spegeln kring – I feel the future of the club and I aren’t on the same page, som Clinton själv beskriver det. Men utifrån situationen man till slut stod inför har man lyckats sno ihop, kanske, bästa möjliga lösning – det ska man ha beröm för.
Håll ögonen på #1
London City Lionesses
Nykomlingen hade redan hämtat in 16 (!) nya spelare när man på transferfönstrets sista dag gjorde en av de dyraste värvningarna genom tiderna, Grace Geyoro från PSG för runt en miljon pund (vissa uppgifter säger att det till och med är den dyraste övergången någonsin) – på tal om att investera i truppen. Bland de 16 andra spelarna finns tidigare United-kaptenen Katie Zelem och tidigare United-anfallaren Nikita Parris, även Danielle van de Donk, Alanna Kennedy och Jana Fernandez. I truppen finns också de svenska landslagsspelarna Kosovare Asslani och Sofia Jakobsson. Ägaren Michele Kang – finns att läsa om i magasinet Offside – håller på att bygga ett fotbollskonsortium, nu går hon all in för att inte bara etablera ett lag i WSL – här ska det vinnas. Truppen ser stark ut, nog kommer de övriga lagen få bekymmer. Samtidigt är det enorm spelaromsättning, det kan gå åt både ena och andra hållet. Ett projekt värt att följa – redan i andra omgången åker Manchester United till London för att ta sig an London City Lionesses. Min gissning, de kommer sexa.
Pirr i magen
Melvine Malards oförutsägbarhet
Fransyskan Melvine Malard har varit i Manchester United under två säsonger, och hon gör mig inte riktigt klok. Hon blandar offensiv och teknisk briljans med obegripligt enkla misstag. Här finns något som gör att det pirrar i magen, med lite större jämnhet finns en giftig anfallare i henne. Någon lyxspelare vill jag inte kalla henne, hon kan lika gärna spela på en kant och gör där alltid ett gediget arbete åt båda håll. Som utgångspunkt är hon kanske inte given i en startelva, men med den brist på offensiva alternativ som finns och antalet matcher som väntar kommer speltiden bli stor. Något säger mig att detta kan vara säsongen där Malard tar plats på allvar, och då kommer det vara roligt att se United i offensiv väg – allt kan hända.
Håll ögonen på #2
Iron Man streak
Maya Le Tissier har spelat varenda minut av tävlingsfotboll för Manchester United sedan december 2022. Helt otroligt. Nu väntar ett tufft Europa-spel och högre arbetsbelastning. Det som talar för att denna streak fortsätter är att hon aldrig verkar bli skadad, och att konkurrensen och alternativen på mittbackspositionen inte direkt är mördande. En skada är egentligen det enda som kan stoppa, för Uniteds del bes det till högre makter om att vi kan summera även denna säsong med Le Tissier på plan precis hela tiden. Det säger mycket om Uniteds lagkapten, på samma gång blottar det håligheterna i truppbygget.
WSL i Sverige
Tom tablå på tv – men full på Youtube, kanske
Tidigare har det gått att följa WSL på Viaplay och WSL:s Youtube-kanal, nu finns inte längre något svenskt TV-bolag med rättigheter – vilket är för dåligt, med tanke på alla pengar man spenderar varje månad. Eftersom Sverige inte har något sändningsavtal ska det gå att se alla matcher via Youtube, eller bara vissa? Högst oklart. Håll utkik på Youtube så får vi se – ligapremiären mellan Chelsea och Manchester City gick i alla fall att se.
Till sist…
… 4-0 mot PSV inför lite drygt 300 personer (jag en av dem) på 3Arena mitt på dagen en onsdag, nästan lite pandemirestriktionskänsla. Ungefär 5500 (jag en av dem) såg sedan United stöka och böka och kontrollera sig vidare i Champions League via en 1-0-seger mot Hammarby.
… tack vare avancemanget hoppar United över gruppspelet i säsongens ligacup, istället kommer man – tillsammans med Chelsea och Arsenal, som också har Europa-spel – kliva raka vägen in i kvartsfinal. Väl där är en titel inte så långt bort, men det här upplägget med att kliva in så sent i en turnering gillar jag inte alls – mer än tre matcher ska krävas för en cuptitel. Vi är och nafsar på supercuper och likande annars.
… med knappt två veckor kvar på transferfönstret var Marc Skinner tydlig med att han önskade värvningar. Sen hände ingenting, förutom att Emma Watson lånades ut till Crystal Palace och Keira Barry och Evie Rabjohn båda gick på lån till Sunderland. Truppen skulle alltså bli ännu tunnare. Givetvis fina utvecklingsmöjligheter för alla tre, men jag förstår faktiskt inte varför man medvetet tunnar ut truppen när avsaknaden av värvningar varit tydlig.
… det har visserligen varit lugnt även på utkontot, av de etablerade har bara Aoife Mannion och Grace Clinton lämnat. Den kontinuitet det innebär skapar trygghet och stabilitet. Vi kan se sommarfönstret på det viset, om vi vill...
… Hinata Miyazawa, Elisabeth Terland, Dominique Janssen, Julia Zigiotti Olme och Celin Bizets arbetskapacitet – mina utropstecken efter empiriska studier i Stockholm.
… under transferfönstrets sista skälvande minuter kom bekräftelsen på att Grace Clinton säljs till Manchester City och att Jess Park går åt andra hållet. Park och lite pengar gör inte att numerären förstärks, men det gör i alla fall att vi slipper en Clinton-följetång.
… med truppen satt är det detta Marc Skinner har att laborera med. En stark elva kommer mönstras (Jess Park lär starta) – flexibilitet finns, men bristen på bredd oroar. En anfallare och en mittback hade fått ned blodtrycket. Många och tunga minuter lär vänta flera av spelarna.
… den 7 september klockan 13:00 inleder Manchester United den nya WSL-säsongen hemma på Leigh Sports Village, mot Leicester. Därefter väntar Brann på bortaplan i CL-kvalet, och sedan är det London City Lionesses på bortaplan i ligan. Returen i CL-kvalet följer på hemmaplan innan stormatcher radas upp – Arsenal, Liverpool och Chelsea. Där har ni Uniteds första månad av säsongen 2025/26.
Månadens spelare: Hinata Miyazawa
Månadens mål: Elisabeth Terlands 1-0 mot Hammarby. Något av hennes tre mål mot PSV var kanske snyggare, men detta är målet som sköt United vidare i Champions League. Lugnt uppbyggnadsspel, Celin Bizet visar klass på kanten och Melvine Malard får fram bollen till Terland med viss finurlighet – norskan är på rätt plats och rakar in segermålet.
Ligapremiär och avgörande CL-kval, säsongen rivstartar onekligen för Manchester Uniteds damlag. Hur har sommaren varit, och hur kommer det gå - vad har du funderat på? Dela med dig i kommentarsfältet här under!
