Manchester U
2025-05-31 10:00
MUWomen’s Barmy Army: Säsongsavslutning, del 2
Så är vi här igen, för sista gången denna säsong dyker vi ned i Manchester Uniteds damlag. Vi har avhandlat säsongen och resultaten, nu är det full fokus på spelarna. Vem var bäst? Vem gjorde årets mål? Dessutom betygsätts hela truppen. Som om inte det vore nog tar vi en titt mot nästa säsong – vi kan ju inte avsluta utan att blicka framåt. Fyll på glaset så går vi den sista biten in i mål.
Pontus Berg Nilsson
Årets spelare: Phallon Tullis-Joyce
När supportrarna fick utse årets spelare tog Ella Toone hem priset. Hon kan summera säsongen med åtta mål och fyra assist, vilket så klart är helt okej. Men tre av fem ligamål kom i en och samma match – visserligen mot Manchester City – men om vi ska vara ärliga har detta absolut inte varit Toones bästa säsong. Med hennes pappas bortgång och en längre skadeperiod finns åtminstone en handfull spelare som går före – denna typ av priser handlar ofta lika mycket om popularitet som något annat.
En handfull säger jag, då får jag väl räkna upp dem då. Phallon Tullis-Joyce, Maya Le Tissier, Jayde Riviere, Hinata Miyazawa och Grace Clinton. Även om jag kan argumentera för alla fem landar jag hos Phallon Tullis-Joyce, precis som Unitedspelarna själva gjorde.
Mary Earps försvann inför säsongen och en av världens bästa målvakter skulle ersättas. Marinbiologen Tullis-Joyce hade kommit till United redan sommaren innan och nu gjort sig hemmastadd för att växla upp till förstamålvakt. Hon värvades för en världsrekordsumma för målvakter, och som hon levt upp till den prislappen. Ser vi till statistiken borde United släppt in fler mål än man gjorde, mycket av detta kommer ned till Tullis-Joyce prestationer. Stabil och trygg, kryddat med en mängd enorma räddningar – flest hållna nollor i WSL. Både Le Tissier och Riviere – tillsammans med resterande delar av lagets defensiva spel – har så klart hjälpt till, men det går inte att komma ifrån att amerikanskan faktiskt räddat poäng åt United. Med henne i målet har laget alltid haft en chans, alltid en möjlighet att hänga kvar i matcher och alltid en bra chans att försvara en ledning.
Efter fotbollskarriären är det marinbiologi för hela slanten, men det får dröja ett tag till – under säsongen förlängde hon sitt kontrakt till 2028. I en optimal värld kanske ett lag som Manchester United inte vill att årets spelare ska vara en målvakt, tänk herrarna och David de Gea. Men samtidigt, målvakten är en del av laget och när man har en av de bästa i världen på sin position skapar det förutsättningar för att bygga i andra delar. Här kan vi vara trygga.
Årets unga spelare: Grace Clinton
Detta är en form av u23-kategori, det är så priset delas ut i WSL om jag förstått korrekt. Så vi sätter gränsen vid att spelaren ska ha varit under 23 år gammal när säsongen drog igång. Då har vi egentligen fem namn att bolla kring; Anna Sandberg, Maya Le Tissier, Grace Clinton, Simi Awujo och Celin Bizet. Sandberg och Awujo väljs bort på grund av den begränsade speltiden.
Maya Le Tissier blev årets unga spelare förra säsongen, och hade mycket väl kunnat ta hem priset även i år. För mig står den främsta kampen mellan henne och Grace Clinton, Celin Bizet finns där i utkanten men trots en finfin säsong räcker hon inte hela vägen fram.
Le Tissier har kaptensskapet till sin fördel, plus att hon spelat varenda minut tävlingsfotboll United deltagit i denna säsong – och varit riktigt bra. Ändå väljer jag Grace Clinton. Kanske är det nyhetens behag, efter sin lånesväng i Tottenham kom hon in i United och var självskriven och självklar – hon var Amazing Grace Clinton. Att hon skulle ge United en dimension i spelet med boll, med passningar och förmåga att hålla bort och vrida sig förbi motspelare var absolut på tapeten. Några mål skulle hon väl också kunna pricka in, åtta i ligan och nio totalt får man säga är en fin utdelning. Det som ändå imponerar mest är att hon visar upp en stor bredd i sitt spel, inför säsongen talade hon om att vara delaktig i båda ändar av planen. Det har hon verkligen varit, hon är den spelare som vunnit mest boll och varit flitigast i tacklingsspelet. Även om den absoluta spetsen ändå är offensiv har det blivit tydligt hur viktig hon varit i duellsspel för att ge United omställningar och inte alltid tvingas backa. Tillsammans med Hinata Miyazawa på mittfältet har de format en dynamisk duo som gjort United vägvinnande. Med sina 22 år finns mer att ta av, men kan hon bara hålla den nivå hon visat denna säsong bör motståndarna vara bekymrade – ska så klart starta för England i sommarens EM.
Årets mål
Rubriken årets mål är aningen vag, och det med flit. För vad är årets mål, egentligen? Är det det snyggaste, det rent estetiskt vackraste – men vem avgör det… eller är det kanske betydelsen av målet som är avgörande. Genom att hålla rubriken tillräckligt vag kan var och en lägga in sina egna preferenser – nu får ni mina val.
Plats 3: Grace Clintons eleganta lyftning mot Aston Villa. Egentligen är denna typ av mål inte alltid min favorit, men här ska målet lyftas – både för själva utförandet och för Clintons förmåga att uppfatta situationen. På många vis är detta ett mål som belyser just vilken typ av spelare den unga engelskan är. Hon vinner en duell och snor åt sig bollen på mittplan, har sinnesnärvaro och teknisk förmåga att från distans lyfta bollen över målvakten och in i mål.
Plats 2: Maya Le Tissiers volley mot Everton. I sig har målet ingen jättebetydelse, borta mot Everton i ligacupen – men herregud vad snyggt det är. Ni minns säkert Paul Scholes drömvolley mot Aston Villa, Le Tissiers volley är inte riktigt av samma kaliber – och tar då bara andraplatsen. Hörna från höger, bollen kommer ut till straffområdeskanten, Le Tissier tar emot och skickar en volley rakt upp i krysset – hon är inte bara en stöttepelare defensivt, även offensivt finns briljans.
Plats 1: Melvine Malards kvittering på Old Trafford mot Manchester City. Här har vi en sån där gyllene kombination, dels betydde målet hur mycket som helst och på samma gång är det tekniskt av högsta klass från en rad spelare. Le Tissiers långa boll, Malards skarvning, Mannions lyftning och Terlands vinst i luften – fri med målvakten rullar Malard retfullt enkelt in kvitteringen. Som på ett snöre, tick-tack-toe – briljant. United till Champions League och City borta.
Bubblare: Ella Toones skruvade distansskott mot West Brom, Celin Bizets ledningsmål mot Manchester City i FA-cupen och Elisabeth Terlands volleyavslut mot Tottenham.
Spelarbetyg: Manchester United Women 2024/2025
Då kommer vi till spelarna, alla spelare – nu ska det utvärderas och delas ut betyg. Samma skala som används av Unitedredaktionen på SvenskaFans efter varje herrlagsmatch. Minst 90 minuter ska spelaren ha spelat under säsongen för att betygsättas – jag är både jury och enväldig domare.
1 – Sälj!
2 – Usel
3 – Underkänd
4 – Godkänd
5 – Bra
6 – Mycket bra
7 – Best
Målvakter
Phallon Tullis-Joyce: 7
Matcher: 30 Hållna nollor: 18 Insläppta mål: 22
Ska vi vara kritiska kom något misstag i någon stormatch på slutet, men sett över hela säsongen är hon förmodligen den enskilt största anledningen till att United nu ska kvala till Champions League. Fyllde Earps skor med besked och måste ses som en av de bästa målvakterna i världen, bättre än mycket bra.
Safia Middleton-Patel: 3
Matcher: 1 Hållna nollor: 0 Insläppta mål: 3
Den 20-åriga walesiskan har redan gjort landslagsdebut, nu fick hon även United-debutera. Tre insläppta mot Newcastle i ligacupen är inte kanon. Underkänt är hårt – svårt att bedöma utifrån den enda match hon spelade, men statistiken ger betyget. Finns absolut potential till en bra målvakt här.
Kayla Rendell:
Matcher: 0 Hållna nollor: 0 Insläppta mål: 0
Värvades från Southampton i januari men det blev ingen United-debut under våren, därav inget betyg. Med Tullis-Joyce framför sig blir det svårt att ta förstaspaden, men nog ska hon kunna utmana om lite speltid i cuperna nästa säsong.
Försvarare
Maya Le Tissier: 6
Matcher: 31 Mål: 5 Assist: 2
Spelat varenda minut av varenda match även denna säsong, att hon orkar. Tagit sig an uppdraget som ny lagkapten med bravur och leder United – trots att hon är 23 år ung. Defensivt stabil, offensivt ganska giftig. Tryggt fundament att bygga defensiven kring.
Millie Turner: 5
Matcher: 30 Mål: 1 Assist: 2
Också spelat i princip varenda minut, hamnar ett hack ned från sin mittbackskollega på grund av något mer misstag. Annars trygg och har varit en grundpelare i laget under sju års tid. En glädjespridare, och en faktor i ett av ligans bästa försvar.
Gabby George: 4
Matcher: 26 Mål: 1 Assist: 2
Tillbaka efter ett års frånvaro med korsbandsskada. Spelat betydligt mycket mer än jag trodde, och gjort det bra. Varit stabil defensivt överlag, hade önskat lite mer offensivt bidrag. Finns det en nivå till, kanske. Kommer vara viktig även nästa säsong, frågan är om det är som startspelare.
Jayde Riviere: 6
Matcher: 22 Mål: 0 Assist: 2
Ona Batlles plats var i princip omöjlig att fylla, men Riviere har mer eller mindre klarat av det. Har snabbheten för att bidra både offensivt och defensivt, varit en motor på högerkanten som fått laget att fungera. Kan hon hålla sig helt skadefri och fila lite på inläggen har vi med en av de bästa i världen på sin position att göra.
Anna Sandberg: 4
Matcher: 22 Mål: 0 Assist: 4
Såg knäckt ut efter FA-cupfinalförlusten, men över säsongen som helhet behöver svenskan inte vara knäckt. Startat lite i cuperna men mest hoppat in i ligan. Har visat sin enorma kvalitet i vänsterfoten – saknat lite i det fysiska spelet och tempot, men efter en första säsong i England kommer det komma.
Aoife Mannion: 4
Matcher: 20 Mål: 1 Assist: 2
Mestadels fått agera inhoppare och täcka upp där det behövs, främst som högerback vilket inte är hennes bästa position. Inte nått upp till nivån hon hade innan andra korsbandsskadan, men en helt okej truppspelare för ett lag som vill utmana i toppen.
Jess Simpson:
Matcher: 1 Mål: 0 Assist: 0
Fick bara ett inhopp i ligacupen på en halvtimme, betygsätts därför inte. Men unga Simpson fick göra United-debut och spenderade andra halvan av säsongen på lån hos Bristol City i Championship.
Mittfältare
Grace Clinton: 6
Matcher: 28 Mål: 9 Assist: 0
Förväntningarna var höga och de infriades. Briljant säsongsinledning och trots någon dal var hon genomgående en av Uniteds bästa utespelare. Offensivt bidrag och vass i straffområdet, förvånansvärt stark i duellspelet – växte ut till en i stora delar komplett åtta. Det bästa av allt, det finns mer att ta av här, Clinton är bara 22 år gammal.
Dominique Janssen: 5
Matcher: 29 Mål: 2 Assist: 2
Skulle stärka upp på mittbacksfronten – tänkte jag – men har mestadels spelat central mittfältare. Gjort det helt okej, bidragit med sin tyngd, rutin och klokhet. Frågan är om hon ändå inte ska vara en del av försvarslinjen, men en bra första säsong i United.
Hinata Miyazawa: 5
Matcher: 28 Mål: 1 Assist: 3
Startade bara 13 ligamatcher, borde varit fler. Vinsten i VM:s skytteliga lurar, Hinata är ingen målskytt – hon är den som ser till att allting flyter, ger spelrum för lagkamrater. United var som bäst när japanskan spelade, hade hon fått spela mer hade betyget utan tvekan varit högre.
Leah Galton: 4
Matcher: 27 Mål: 7 Assist: 3
Tio poäng är bra för en spelare som Galton, som har sin främsta förtjänst i löpförmågan. Har väl ändå saknat lite i avgörande lägen och inte riktigt hittat tillbaka till formen från två säsonger sedan. Alltid gedigen, alltid tillförlitlig – jag är inte helt främmad för att testa henne som vänsterback.
Ella Toone: 4
Matcher: 24 Mål: 8 Assist: 4
Årets spelare av supportrarna, vilket säger mer om Toones status än säsong. Tuff höst med skada och hennes pappas bortgång. Kom tillbaka starkt i januari med hattrick mot Manchester City som höjdpunkt. Petad i några stormatcher under våren och överlag relativt blek. Jobbig säsong, men alla möjligheter att studsa tillbaka.
Celin Bizet: 5
Matcher: 29 Mål: 5 Assist: 7
Otroligt lyckad värvning, presterade bättre än jag föreställt mig. Alltid hårt jobb men kryddade också med många poäng och bildade under perioder en giftig offensiv tillsammans med Terland och Clinton. Som bäst med Riviere bakom sig, mattades mot slutet – mest beroende på bristen av rotationsmöjligheter.
Lisa Naalsund: 3
Matcher: 11 Mål: 0 Assist: 1
Har gått skadad stora delar av säsongen och gjorde bara fem starter. Inte gjort bort sig på något vis givet förutsättningarna, men kom aldrig riktigt in i det och hade inte den påverkan man hoppats med sin löpstyrka och energi.
Simi Awujo: 4
Matcher: 17 Mål: 0 Assist: 0
Det finns så mycket i den 21-åriga kanadensiskans kropp, ett tag såg det ut som att hon var på väg att slå sig in i elvan. Men majoriteten av framträdandena har kommit från inhopp – godkänd första seniorsäsong, här kan finnas ett utropstecken till nästa.
Hayley Ladd: 3
Matcher: 6 Mål: 0 Assist: 0
Hade i princip ingen inverkan på Uniteds säsong, rent spelmässigt. Efter att knappt fått några minuter under hösten lämnade hon för Everton i januari. Tråkigt, jag gillar Ladd. Har mer att ge på WSL-nivå, men flytten gynnade alla parter.
Emma Watson: 3
Matcher: 3 Mål: 1 Assist: 0
Efter ett helt års frånvaro med korsbandsskada fick 19-åringen äntligen United-debutera. Blev inte många minuter, men ett mål, innan hon i januari lånades ut till Everton. Hårt med underkänt, men hon har inte heller fått chansen att spela sig till ett godkänt. Här kan finnas något för att bredda truppen till nästa säsong, står inför en viktig sommar.
Mared Griffiths:
Matcher: 1 Mål: 2 Assist: 0
Ett inhopp på dryga tio minuter blev det, och ett svårslaget sådant. Hennes två mål hjälpte United vidare i FA-cupen, så nog har hon varit bidragande till finalplatsen – även om det inte blir något betyg här.
Anfallare
Elisabeth Terland: 6
Matcher: 27 Mål: 12 Assist: 6
Sett till alla skapade chanser kanske hon borde gjort något mål till, men 18 poäng på 27 matcher är ändå imponerande – vinner interna skytteligan och är den spelare som gjorde flest poäng i WSL. A proper nine.
Melvine Malard: 4
Matcher: 26 Mål: 6 Assist: 3
Fransyskan är alltid svårbedömd, kan missa enkla passningar och brista i beslutsfattande – kan också se ut som världens kyligaste avslutare och driva förbi mängder av motståndare med boll. Sett till att hon oftare hoppar in än startar är 6 + 3 helt okej, hade gärna sett lite mer speltid på Malard.
Rachel Williams: 3
Matcher: 23 Mål: 5 Assist: 1
Kanske att åldern börjar komma ikapp, 37-åringen gjorde inte alls samma avtryck som förra säsongen. Några mål mot svagare motstånd i cuperna, i ligan blev det mest bara inhopp utan mål. Alltid en gedigen arbetsinsats, men effekten måste vara högre på en back-up-nia.
Geyse: 3
Matcher: 13 Mål: 1 Assist: 3
Vi har avhandlat historien om varför hon lämnade United under våren, men sett till det hon presterade på plan är det för svagt för en spelare av hennes status. Kan göra otroliga saker med boll, men det blir alldeles för lite slutprodukt.
Blick mot nästa säsong
I supporterled handlar mycket av framtidsutsikterna om Marc Skinners vara eller icke vara. Givetvis krävs att Skinner får ihop ett lag och ett sätt att spela som kan ta United än högre i tabellen och samtidigt utmana på flera fronter samtidigt – nu ska det dessutom kvalas till Europa. Med ett nyskrivet kontrakt kommer det vara han som leder United in i framtiden, blickarna behöver då riktas ett steg uppåt. Tog United-ledningen den bekväma vägen genom att fortsätta med Skinner och är nöjda med sakers tillstånd, eller finns det en genuin tro och backning för att han ska lyckas. En fråga som i allra högsta grad hänger i luften.
Tittar vi på två olika statistiska tabeller – offensivt och defensivt – får vi en bild över hur Marc Skinner utvecklat United under de senaste tre säsongerna.
Statistik från FBref.
Offensivt ser siffrorna inte allt för positiva ut, snarare ser det ut att vara en stagnering och bakåtgång. I takt med att bollinnehavet sjunkit har färre mål gjorts – det som ändå sticker ut är att det skapats en del chanser, även om den siffran också behöver höjas.
Ett stort bollinnehav ger inte per automatik fler segrar och poäng, men det ger om inget annat större kontroll på händelseutvecklingen och förutsättningar för att skapa chanser. Kikar man på de underliggande siffrorna kan man se att United är relativt duktiga på att använda sitt bollinnehav i offensiv riktning – istället för att rulla runt i egen backlinje finns en framåtanda och vilja att ta sig in i offensiv tredjedel. Dock är Chelsea, Arsenal och Manchester City också bra på det, samtidigt som alla dessa tre har tydligt högre bollinnehav.
Marc Skinner har pratat om fysik och en vilja att pressa högt och snabbt ta sig till målchanser – något siffrorna också antyder. I 4-2-seger mot Manchester City i ligan fick vi se denna typ av spel i full flärd, ett presspel som ständigt satte motståndarna i obehagliga situationer samtidigt som bollen vanns och effektiviteten och beslutsamheten var klinisk. FA-cupfinalen mot Chelsea blev ändå en tydlig fingervisning för att truppen både behöver mer fysik och spets för att fullt ut kunna anta det sätt att spela fotboll match efter match. Det ställer krav på individen att vinna sina dueller, samtidigt som strukturen och förmågan att kontrollera händelserna också är nödvändig.
Statistik från FBref.
Vänder vi oss till defensiven ser vi att dessa strukturer tog ett klart steg i rätt riktning från säsongen innan, trots att försvarslinjen inte förändrats särskilt mycket. Vi kan också se att marginalerna – eventuellt skicklighet – varit lite på Uniteds sida denna säsong och mer grinade dem i ansiktet säsongen innan. Samtidigt får man också lite vad man förtjänar, bättre resultat ju mer man tränar och allt sånt.
Mitt eget ögontest säger att dynamiken och formeringen av mittfältet spelar en stor roll här, denna säsong har United haft förmågan att oftare stänga vägar för motståndare jämfört med förra säsongen där det var autostrada mot Uniteds mål.
I min värld ska en skicklig tränare kunna hitta en gyllene mellanväg mellan sin egna övertygelse och att använda spelarmaterialet som finns till förfogande. En spikrak linje åt det ena eller andra hållet slutar ofta utan framgång över tid. Här måste alltså Skinner hitta den bästa möjliga vägen för att nyttja spelarmaterialet till max samtidigt som han bygger ett spel och implementerar glasklara strukturer. Fortfarande är det lite för mycket hänsyn till motstånd – vilket till viss del varit nödvändigt.
Efter säsongen har han själv lagt mycket av ansvaret på sina egna axlar, att han måste ägna sommaren åt att hitta lösningar för att närma sig Chelsea och finna vägar för att få spelarna att prestera på toppen av sin förmåga. Samtidigt är han också tydlig med de investeringar som krävs i truppen – truppen ska bli både spetsigare och bredare.
Rykten runt Manchester United säger att vi kan få se en del spelare försvinna under sommaren, kanske till och med ett stort namn. Vem det är vet jag inte, Ella Toone? Hoppas inte.
Oavsett kan man inte gå och vänta på att vinna en ligatitel och ta sig in i Champions League innan man lägger in pengar, för att få framgång krävs investeringar. Det går liksom hand i hand, och sett till de investeringar som tidigare gjorts har jag svårt att kräva mycket bättre resultat.
Just det är en anledning till att jag inte är beredd att överge Marc Skinner, han har tagit United till tre FA-cupfinaler (en titel) och två gånger till Champions League-kval. Med spänning ser jag fram emot hur truppen byggs och med vilka förutsättningar nästa säsong inleds.
Det finns en historia om en pappa som frågar sin son varför han väljer att rita en häst, istället för att tälja en häst från en träbit. Sonen kontrar med att det väl borde vara mycket svårare att tälja en trähäst istället för att rita en. Pappans svar är enkelt; för att tälja en trähäst tar man bara bort allt som inte är häst.
Alltså, United ska nu agera som att de täljer en trähäst – inte ritar en. Det finns en grund att stå på, fundamentet är på plats. Spelare ska bort, nya ska komma in. Det där som ska nås ska komma fram, inte skapas från ett blankt papper.
Vilka spetsspelare som ska in kan jag inte svara på, Beth Mead har nämnts – om det är hon eller någon annan spelar kanske inte så stor roll, men spelare med hennes kvaliteter och erfarenhet kan komplettera en relativt ung trupp. Högst upp på prioritetslistan med spets finns minst en ytter, gärna en mittback och en ytterback (beroende på hur Hannah Blundell kan komma tillbaka i spel). En nia som kan utmana Elisabeth Terland är inte heller fel. På mitten kan Simi Awujo ta steg, kanske att det löser mittfältssituationen. I akademin finns spelare som Lucy Newell som kan komplettera, det viktigaste här är att hämta in spets – vilket i sin tur ger en bredd.
Spekulationer om att Barcelona är beredda att lyssna på bud på Ona Batlle har farit runt på internet senaste dagarna, vilken sanning som ligger i de är svår att avgöra. Men, om Ona Batlle på något sätt testas på marknaden och minsta lilla möjlighet finns är det bara att spränga banken – lägg Matheus Cunha och Viktor Gyökeres på is, gå med pengasäckarna till Barcelona. Ona Batlle är värd hur mycket som helst, kanske min absoluta favoritspelare.
Med tanke på herrarnas genomusla säsong lär damlaget också drabbas av klubbens effektiviseringar (nedskärningar), frågan är vilken prioritet som läggs på att utveckla här. Chelsea vann den inhemska trippeln (ligan för sjätte gången i rad) och Arsenal vann Champions League. Om United inte satsar nu kommer tåget gå.
När Uniteds damer spelade FA-cupfinal fanns representanter från Glazer-familjen på Wembley, även Omar Berrada – men ingen Sir Jim Ratcliffe. Sir Jim har inte närvarat vid någon av damlagets FA-cupfinaler, vilket ändå säger en hel del – han är liksom ansiktet utåt för ägarna och den som går i första led för att ta klubben framåt. Absolut, man kan åka på olika saker och alla behöver inte vara på allt, men har han missat någon stor match för herrlaget? Bemöda sig med att åka till Bilbao kunde han, liksom.
Manchester Uniteds damlag kan inte nöja sig med att slå ur underläge, att trycka på att man presterar bra trots att ingen tror på dem – lite som jag gjort här. I matchprogrammet inför FA-cupfinalen sa Maya Le Tissier: We love proving people wrong. Rimligt utifrån att Chelsea var storfavoriter, men när en klubb som Manchester United har – tvingas ha – den inställningen är det tecken på att man har en bit kvar för att verkligen ses som en storklubb.
Att inte bry sig om vad andra säger och skapa en stark känsla i gruppen av att kunna utmana alla är så klart fint, och den känsla och kärlek som finns i laget går inte att ta miste på. Den är förmodligen en av lagets största styrkor och kan bära långt, den kan skapa något stort. Men den behöver också stöttning, när sju år nu gått sedan starten av damlaget är det dags att gå in i Champions League och ligaspel med en måltavla på ryggen – Manchester United ska vara en klubb och ett lag toppspelare vill komma till och motståndare bävar inför.
Jag har sagt det innan, men fråga är om det inte stämmer mer nu än någonsin, det är upp till bevis för klubben och Marc Skinner att verkligen ta nästa steg.
Tack för säsongen 2024/2025
Då var vi här, nu ska det sättas punkt. Det har varit en säsong med både glädje och besvikelse, en säsong som ger hopp inför nästa. Jag har haft otroligt roligt när jag fått skriva om Manchester Uniteds damlag under säsongen, bortåt 165 000 tecken har nu plitats ned. Oj vad jag pladdrat på, vem orkar läsa – för att ni hängt med vill jag med ödmjukhet tacka er alla.
Nu känns en paus välbehövlig, jag tänker i vilket fall som helst logga ut en stund. I sommar har vi ett EM med ett gäng United-spelare att följa. Sen börjar vi ladda för ny säsong. Ta hand om er, tack – ha det fint!
Detta var den andra och avslutande delen av säsongssummeringen av Manchester Uniteds damlag. Missat första delen? Den finns här!
Spelarna, hur har de egentligen presterat, är jag rätt på det, eller helt snett? Och vad tror vi om nästa säsong? Dela med er av tankar i kommentarsfältet!
När supportrarna fick utse årets spelare tog Ella Toone hem priset. Hon kan summera säsongen med åtta mål och fyra assist, vilket så klart är helt okej. Men tre av fem ligamål kom i en och samma match – visserligen mot Manchester City – men om vi ska vara ärliga har detta absolut inte varit Toones bästa säsong. Med hennes pappas bortgång och en längre skadeperiod finns åtminstone en handfull spelare som går före – denna typ av priser handlar ofta lika mycket om popularitet som något annat.
En handfull säger jag, då får jag väl räkna upp dem då. Phallon Tullis-Joyce, Maya Le Tissier, Jayde Riviere, Hinata Miyazawa och Grace Clinton. Även om jag kan argumentera för alla fem landar jag hos Phallon Tullis-Joyce, precis som Unitedspelarna själva gjorde.
Mary Earps försvann inför säsongen och en av världens bästa målvakter skulle ersättas. Marinbiologen Tullis-Joyce hade kommit till United redan sommaren innan och nu gjort sig hemmastadd för att växla upp till förstamålvakt. Hon värvades för en världsrekordsumma för målvakter, och som hon levt upp till den prislappen. Ser vi till statistiken borde United släppt in fler mål än man gjorde, mycket av detta kommer ned till Tullis-Joyce prestationer. Stabil och trygg, kryddat med en mängd enorma räddningar – flest hållna nollor i WSL. Både Le Tissier och Riviere – tillsammans med resterande delar av lagets defensiva spel – har så klart hjälpt till, men det går inte att komma ifrån att amerikanskan faktiskt räddat poäng åt United. Med henne i målet har laget alltid haft en chans, alltid en möjlighet att hänga kvar i matcher och alltid en bra chans att försvara en ledning.
Efter fotbollskarriären är det marinbiologi för hela slanten, men det får dröja ett tag till – under säsongen förlängde hon sitt kontrakt till 2028. I en optimal värld kanske ett lag som Manchester United inte vill att årets spelare ska vara en målvakt, tänk herrarna och David de Gea. Men samtidigt, målvakten är en del av laget och när man har en av de bästa i världen på sin position skapar det förutsättningar för att bygga i andra delar. Här kan vi vara trygga.
Årets unga spelare: Grace Clinton
Detta är en form av u23-kategori, det är så priset delas ut i WSL om jag förstått korrekt. Så vi sätter gränsen vid att spelaren ska ha varit under 23 år gammal när säsongen drog igång. Då har vi egentligen fem namn att bolla kring; Anna Sandberg, Maya Le Tissier, Grace Clinton, Simi Awujo och Celin Bizet. Sandberg och Awujo väljs bort på grund av den begränsade speltiden.
Maya Le Tissier blev årets unga spelare förra säsongen, och hade mycket väl kunnat ta hem priset även i år. För mig står den främsta kampen mellan henne och Grace Clinton, Celin Bizet finns där i utkanten men trots en finfin säsong räcker hon inte hela vägen fram.
Le Tissier har kaptensskapet till sin fördel, plus att hon spelat varenda minut tävlingsfotboll United deltagit i denna säsong – och varit riktigt bra. Ändå väljer jag Grace Clinton. Kanske är det nyhetens behag, efter sin lånesväng i Tottenham kom hon in i United och var självskriven och självklar – hon var Amazing Grace Clinton. Att hon skulle ge United en dimension i spelet med boll, med passningar och förmåga att hålla bort och vrida sig förbi motspelare var absolut på tapeten. Några mål skulle hon väl också kunna pricka in, åtta i ligan och nio totalt får man säga är en fin utdelning. Det som ändå imponerar mest är att hon visar upp en stor bredd i sitt spel, inför säsongen talade hon om att vara delaktig i båda ändar av planen. Det har hon verkligen varit, hon är den spelare som vunnit mest boll och varit flitigast i tacklingsspelet. Även om den absoluta spetsen ändå är offensiv har det blivit tydligt hur viktig hon varit i duellsspel för att ge United omställningar och inte alltid tvingas backa. Tillsammans med Hinata Miyazawa på mittfältet har de format en dynamisk duo som gjort United vägvinnande. Med sina 22 år finns mer att ta av, men kan hon bara hålla den nivå hon visat denna säsong bör motståndarna vara bekymrade – ska så klart starta för England i sommarens EM.
Årets mål
Rubriken årets mål är aningen vag, och det med flit. För vad är årets mål, egentligen? Är det det snyggaste, det rent estetiskt vackraste – men vem avgör det… eller är det kanske betydelsen av målet som är avgörande. Genom att hålla rubriken tillräckligt vag kan var och en lägga in sina egna preferenser – nu får ni mina val.
Plats 3: Grace Clintons eleganta lyftning mot Aston Villa. Egentligen är denna typ av mål inte alltid min favorit, men här ska målet lyftas – både för själva utförandet och för Clintons förmåga att uppfatta situationen. På många vis är detta ett mål som belyser just vilken typ av spelare den unga engelskan är. Hon vinner en duell och snor åt sig bollen på mittplan, har sinnesnärvaro och teknisk förmåga att från distans lyfta bollen över målvakten och in i mål.
Plats 2: Maya Le Tissiers volley mot Everton. I sig har målet ingen jättebetydelse, borta mot Everton i ligacupen – men herregud vad snyggt det är. Ni minns säkert Paul Scholes drömvolley mot Aston Villa, Le Tissiers volley är inte riktigt av samma kaliber – och tar då bara andraplatsen. Hörna från höger, bollen kommer ut till straffområdeskanten, Le Tissier tar emot och skickar en volley rakt upp i krysset – hon är inte bara en stöttepelare defensivt, även offensivt finns briljans.
Plats 1: Melvine Malards kvittering på Old Trafford mot Manchester City. Här har vi en sån där gyllene kombination, dels betydde målet hur mycket som helst och på samma gång är det tekniskt av högsta klass från en rad spelare. Le Tissiers långa boll, Malards skarvning, Mannions lyftning och Terlands vinst i luften – fri med målvakten rullar Malard retfullt enkelt in kvitteringen. Som på ett snöre, tick-tack-toe – briljant. United till Champions League och City borta.
Bubblare: Ella Toones skruvade distansskott mot West Brom, Celin Bizets ledningsmål mot Manchester City i FA-cupen och Elisabeth Terlands volleyavslut mot Tottenham.
Spelarbetyg: Manchester United Women 2024/2025
Då kommer vi till spelarna, alla spelare – nu ska det utvärderas och delas ut betyg. Samma skala som används av Unitedredaktionen på SvenskaFans efter varje herrlagsmatch. Minst 90 minuter ska spelaren ha spelat under säsongen för att betygsättas – jag är både jury och enväldig domare.
1 – Sälj!
2 – Usel
3 – Underkänd
4 – Godkänd
5 – Bra
6 – Mycket bra
7 – Best
Målvakter
Phallon Tullis-Joyce: 7
Matcher: 30 Hållna nollor: 18 Insläppta mål: 22
Ska vi vara kritiska kom något misstag i någon stormatch på slutet, men sett över hela säsongen är hon förmodligen den enskilt största anledningen till att United nu ska kvala till Champions League. Fyllde Earps skor med besked och måste ses som en av de bästa målvakterna i världen, bättre än mycket bra.
Safia Middleton-Patel: 3
Matcher: 1 Hållna nollor: 0 Insläppta mål: 3
Den 20-åriga walesiskan har redan gjort landslagsdebut, nu fick hon även United-debutera. Tre insläppta mot Newcastle i ligacupen är inte kanon. Underkänt är hårt – svårt att bedöma utifrån den enda match hon spelade, men statistiken ger betyget. Finns absolut potential till en bra målvakt här.
Kayla Rendell:
Matcher: 0 Hållna nollor: 0 Insläppta mål: 0
Värvades från Southampton i januari men det blev ingen United-debut under våren, därav inget betyg. Med Tullis-Joyce framför sig blir det svårt att ta förstaspaden, men nog ska hon kunna utmana om lite speltid i cuperna nästa säsong.
Försvarare
Maya Le Tissier: 6
Matcher: 31 Mål: 5 Assist: 2
Spelat varenda minut av varenda match även denna säsong, att hon orkar. Tagit sig an uppdraget som ny lagkapten med bravur och leder United – trots att hon är 23 år ung. Defensivt stabil, offensivt ganska giftig. Tryggt fundament att bygga defensiven kring.
Millie Turner: 5
Matcher: 30 Mål: 1 Assist: 2
Också spelat i princip varenda minut, hamnar ett hack ned från sin mittbackskollega på grund av något mer misstag. Annars trygg och har varit en grundpelare i laget under sju års tid. En glädjespridare, och en faktor i ett av ligans bästa försvar.
Gabby George: 4
Matcher: 26 Mål: 1 Assist: 2
Tillbaka efter ett års frånvaro med korsbandsskada. Spelat betydligt mycket mer än jag trodde, och gjort det bra. Varit stabil defensivt överlag, hade önskat lite mer offensivt bidrag. Finns det en nivå till, kanske. Kommer vara viktig även nästa säsong, frågan är om det är som startspelare.
Jayde Riviere: 6
Matcher: 22 Mål: 0 Assist: 2
Ona Batlles plats var i princip omöjlig att fylla, men Riviere har mer eller mindre klarat av det. Har snabbheten för att bidra både offensivt och defensivt, varit en motor på högerkanten som fått laget att fungera. Kan hon hålla sig helt skadefri och fila lite på inläggen har vi med en av de bästa i världen på sin position att göra.
Anna Sandberg: 4
Matcher: 22 Mål: 0 Assist: 4
Såg knäckt ut efter FA-cupfinalförlusten, men över säsongen som helhet behöver svenskan inte vara knäckt. Startat lite i cuperna men mest hoppat in i ligan. Har visat sin enorma kvalitet i vänsterfoten – saknat lite i det fysiska spelet och tempot, men efter en första säsong i England kommer det komma.
Aoife Mannion: 4
Matcher: 20 Mål: 1 Assist: 2
Mestadels fått agera inhoppare och täcka upp där det behövs, främst som högerback vilket inte är hennes bästa position. Inte nått upp till nivån hon hade innan andra korsbandsskadan, men en helt okej truppspelare för ett lag som vill utmana i toppen.
Jess Simpson:
Matcher: 1 Mål: 0 Assist: 0
Fick bara ett inhopp i ligacupen på en halvtimme, betygsätts därför inte. Men unga Simpson fick göra United-debut och spenderade andra halvan av säsongen på lån hos Bristol City i Championship.
Mittfältare
Grace Clinton: 6
Matcher: 28 Mål: 9 Assist: 0
Förväntningarna var höga och de infriades. Briljant säsongsinledning och trots någon dal var hon genomgående en av Uniteds bästa utespelare. Offensivt bidrag och vass i straffområdet, förvånansvärt stark i duellspelet – växte ut till en i stora delar komplett åtta. Det bästa av allt, det finns mer att ta av här, Clinton är bara 22 år gammal.
Dominique Janssen: 5
Matcher: 29 Mål: 2 Assist: 2
Skulle stärka upp på mittbacksfronten – tänkte jag – men har mestadels spelat central mittfältare. Gjort det helt okej, bidragit med sin tyngd, rutin och klokhet. Frågan är om hon ändå inte ska vara en del av försvarslinjen, men en bra första säsong i United.
Hinata Miyazawa: 5
Matcher: 28 Mål: 1 Assist: 3
Startade bara 13 ligamatcher, borde varit fler. Vinsten i VM:s skytteliga lurar, Hinata är ingen målskytt – hon är den som ser till att allting flyter, ger spelrum för lagkamrater. United var som bäst när japanskan spelade, hade hon fått spela mer hade betyget utan tvekan varit högre.
Leah Galton: 4
Matcher: 27 Mål: 7 Assist: 3
Tio poäng är bra för en spelare som Galton, som har sin främsta förtjänst i löpförmågan. Har väl ändå saknat lite i avgörande lägen och inte riktigt hittat tillbaka till formen från två säsonger sedan. Alltid gedigen, alltid tillförlitlig – jag är inte helt främmad för att testa henne som vänsterback.
Ella Toone: 4
Matcher: 24 Mål: 8 Assist: 4
Årets spelare av supportrarna, vilket säger mer om Toones status än säsong. Tuff höst med skada och hennes pappas bortgång. Kom tillbaka starkt i januari med hattrick mot Manchester City som höjdpunkt. Petad i några stormatcher under våren och överlag relativt blek. Jobbig säsong, men alla möjligheter att studsa tillbaka.
Celin Bizet: 5
Matcher: 29 Mål: 5 Assist: 7
Otroligt lyckad värvning, presterade bättre än jag föreställt mig. Alltid hårt jobb men kryddade också med många poäng och bildade under perioder en giftig offensiv tillsammans med Terland och Clinton. Som bäst med Riviere bakom sig, mattades mot slutet – mest beroende på bristen av rotationsmöjligheter.
Lisa Naalsund: 3
Matcher: 11 Mål: 0 Assist: 1
Har gått skadad stora delar av säsongen och gjorde bara fem starter. Inte gjort bort sig på något vis givet förutsättningarna, men kom aldrig riktigt in i det och hade inte den påverkan man hoppats med sin löpstyrka och energi.
Simi Awujo: 4
Matcher: 17 Mål: 0 Assist: 0
Det finns så mycket i den 21-åriga kanadensiskans kropp, ett tag såg det ut som att hon var på väg att slå sig in i elvan. Men majoriteten av framträdandena har kommit från inhopp – godkänd första seniorsäsong, här kan finnas ett utropstecken till nästa.
Hayley Ladd: 3
Matcher: 6 Mål: 0 Assist: 0
Hade i princip ingen inverkan på Uniteds säsong, rent spelmässigt. Efter att knappt fått några minuter under hösten lämnade hon för Everton i januari. Tråkigt, jag gillar Ladd. Har mer att ge på WSL-nivå, men flytten gynnade alla parter.
Emma Watson: 3
Matcher: 3 Mål: 1 Assist: 0
Efter ett helt års frånvaro med korsbandsskada fick 19-åringen äntligen United-debutera. Blev inte många minuter, men ett mål, innan hon i januari lånades ut till Everton. Hårt med underkänt, men hon har inte heller fått chansen att spela sig till ett godkänt. Här kan finnas något för att bredda truppen till nästa säsong, står inför en viktig sommar.
Mared Griffiths:
Matcher: 1 Mål: 2 Assist: 0
Ett inhopp på dryga tio minuter blev det, och ett svårslaget sådant. Hennes två mål hjälpte United vidare i FA-cupen, så nog har hon varit bidragande till finalplatsen – även om det inte blir något betyg här.
Anfallare
Elisabeth Terland: 6
Matcher: 27 Mål: 12 Assist: 6
Sett till alla skapade chanser kanske hon borde gjort något mål till, men 18 poäng på 27 matcher är ändå imponerande – vinner interna skytteligan och är den spelare som gjorde flest poäng i WSL. A proper nine.
Melvine Malard: 4
Matcher: 26 Mål: 6 Assist: 3
Fransyskan är alltid svårbedömd, kan missa enkla passningar och brista i beslutsfattande – kan också se ut som världens kyligaste avslutare och driva förbi mängder av motståndare med boll. Sett till att hon oftare hoppar in än startar är 6 + 3 helt okej, hade gärna sett lite mer speltid på Malard.
Rachel Williams: 3
Matcher: 23 Mål: 5 Assist: 1
Kanske att åldern börjar komma ikapp, 37-åringen gjorde inte alls samma avtryck som förra säsongen. Några mål mot svagare motstånd i cuperna, i ligan blev det mest bara inhopp utan mål. Alltid en gedigen arbetsinsats, men effekten måste vara högre på en back-up-nia.
Geyse: 3
Matcher: 13 Mål: 1 Assist: 3
Vi har avhandlat historien om varför hon lämnade United under våren, men sett till det hon presterade på plan är det för svagt för en spelare av hennes status. Kan göra otroliga saker med boll, men det blir alldeles för lite slutprodukt.
Blick mot nästa säsong
I supporterled handlar mycket av framtidsutsikterna om Marc Skinners vara eller icke vara. Givetvis krävs att Skinner får ihop ett lag och ett sätt att spela som kan ta United än högre i tabellen och samtidigt utmana på flera fronter samtidigt – nu ska det dessutom kvalas till Europa. Med ett nyskrivet kontrakt kommer det vara han som leder United in i framtiden, blickarna behöver då riktas ett steg uppåt. Tog United-ledningen den bekväma vägen genom att fortsätta med Skinner och är nöjda med sakers tillstånd, eller finns det en genuin tro och backning för att han ska lyckas. En fråga som i allra högsta grad hänger i luften.
Tittar vi på två olika statistiska tabeller – offensivt och defensivt – får vi en bild över hur Marc Skinner utvecklat United under de senaste tre säsongerna.
| Women's Super League | Bollinnehav (%) | Gjorda mål totalt | Gjorda mål per match | Förväntade gjorda mål per match |
| 22/23 | 62.4 | 56 | 2.45 | 1.61 |
| 23/24 | 57.3 | 42 | 1.9 | 1.59 |
| 24/25 | 49.9 | 41 | 1.86 | 1.7 |
Offensivt ser siffrorna inte allt för positiva ut, snarare ser det ut att vara en stagnering och bakåtgång. I takt med att bollinnehavet sjunkit har färre mål gjorts – det som ändå sticker ut är att det skapats en del chanser, även om den siffran också behöver höjas.
Ett stort bollinnehav ger inte per automatik fler segrar och poäng, men det ger om inget annat större kontroll på händelseutvecklingen och förutsättningar för att skapa chanser. Kikar man på de underliggande siffrorna kan man se att United är relativt duktiga på att använda sitt bollinnehav i offensiv riktning – istället för att rulla runt i egen backlinje finns en framåtanda och vilja att ta sig in i offensiv tredjedel. Dock är Chelsea, Arsenal och Manchester City också bra på det, samtidigt som alla dessa tre har tydligt högre bollinnehav.
Marc Skinner har pratat om fysik och en vilja att pressa högt och snabbt ta sig till målchanser – något siffrorna också antyder. I 4-2-seger mot Manchester City i ligan fick vi se denna typ av spel i full flärd, ett presspel som ständigt satte motståndarna i obehagliga situationer samtidigt som bollen vanns och effektiviteten och beslutsamheten var klinisk. FA-cupfinalen mot Chelsea blev ändå en tydlig fingervisning för att truppen både behöver mer fysik och spets för att fullt ut kunna anta det sätt att spela fotboll match efter match. Det ställer krav på individen att vinna sina dueller, samtidigt som strukturen och förmågan att kontrollera händelserna också är nödvändig.
| Women's Super League | Insläppta mål totalt | Insläppta mål per match | Förväntade insläppta mål per match |
| 22/23 | 12 | 0.55 | 0.59 |
| 23/24 | 32 | 1.45 | 1.28 |
| 24/25 | 16 | 0.73 | 1.0 |
Vänder vi oss till defensiven ser vi att dessa strukturer tog ett klart steg i rätt riktning från säsongen innan, trots att försvarslinjen inte förändrats särskilt mycket. Vi kan också se att marginalerna – eventuellt skicklighet – varit lite på Uniteds sida denna säsong och mer grinade dem i ansiktet säsongen innan. Samtidigt får man också lite vad man förtjänar, bättre resultat ju mer man tränar och allt sånt.
Mitt eget ögontest säger att dynamiken och formeringen av mittfältet spelar en stor roll här, denna säsong har United haft förmågan att oftare stänga vägar för motståndare jämfört med förra säsongen där det var autostrada mot Uniteds mål.
I min värld ska en skicklig tränare kunna hitta en gyllene mellanväg mellan sin egna övertygelse och att använda spelarmaterialet som finns till förfogande. En spikrak linje åt det ena eller andra hållet slutar ofta utan framgång över tid. Här måste alltså Skinner hitta den bästa möjliga vägen för att nyttja spelarmaterialet till max samtidigt som han bygger ett spel och implementerar glasklara strukturer. Fortfarande är det lite för mycket hänsyn till motstånd – vilket till viss del varit nödvändigt.
Efter säsongen har han själv lagt mycket av ansvaret på sina egna axlar, att han måste ägna sommaren åt att hitta lösningar för att närma sig Chelsea och finna vägar för att få spelarna att prestera på toppen av sin förmåga. Samtidigt är han också tydlig med de investeringar som krävs i truppen – truppen ska bli både spetsigare och bredare.
Rykten runt Manchester United säger att vi kan få se en del spelare försvinna under sommaren, kanske till och med ett stort namn. Vem det är vet jag inte, Ella Toone? Hoppas inte.
Oavsett kan man inte gå och vänta på att vinna en ligatitel och ta sig in i Champions League innan man lägger in pengar, för att få framgång krävs investeringar. Det går liksom hand i hand, och sett till de investeringar som tidigare gjorts har jag svårt att kräva mycket bättre resultat.
Just det är en anledning till att jag inte är beredd att överge Marc Skinner, han har tagit United till tre FA-cupfinaler (en titel) och två gånger till Champions League-kval. Med spänning ser jag fram emot hur truppen byggs och med vilka förutsättningar nästa säsong inleds.
Det finns en historia om en pappa som frågar sin son varför han väljer att rita en häst, istället för att tälja en häst från en träbit. Sonen kontrar med att det väl borde vara mycket svårare att tälja en trähäst istället för att rita en. Pappans svar är enkelt; för att tälja en trähäst tar man bara bort allt som inte är häst.
Alltså, United ska nu agera som att de täljer en trähäst – inte ritar en. Det finns en grund att stå på, fundamentet är på plats. Spelare ska bort, nya ska komma in. Det där som ska nås ska komma fram, inte skapas från ett blankt papper.
Vilka spetsspelare som ska in kan jag inte svara på, Beth Mead har nämnts – om det är hon eller någon annan spelar kanske inte så stor roll, men spelare med hennes kvaliteter och erfarenhet kan komplettera en relativt ung trupp. Högst upp på prioritetslistan med spets finns minst en ytter, gärna en mittback och en ytterback (beroende på hur Hannah Blundell kan komma tillbaka i spel). En nia som kan utmana Elisabeth Terland är inte heller fel. På mitten kan Simi Awujo ta steg, kanske att det löser mittfältssituationen. I akademin finns spelare som Lucy Newell som kan komplettera, det viktigaste här är att hämta in spets – vilket i sin tur ger en bredd.
Spekulationer om att Barcelona är beredda att lyssna på bud på Ona Batlle har farit runt på internet senaste dagarna, vilken sanning som ligger i de är svår att avgöra. Men, om Ona Batlle på något sätt testas på marknaden och minsta lilla möjlighet finns är det bara att spränga banken – lägg Matheus Cunha och Viktor Gyökeres på is, gå med pengasäckarna till Barcelona. Ona Batlle är värd hur mycket som helst, kanske min absoluta favoritspelare.
Med tanke på herrarnas genomusla säsong lär damlaget också drabbas av klubbens effektiviseringar (nedskärningar), frågan är vilken prioritet som läggs på att utveckla här. Chelsea vann den inhemska trippeln (ligan för sjätte gången i rad) och Arsenal vann Champions League. Om United inte satsar nu kommer tåget gå.
När Uniteds damer spelade FA-cupfinal fanns representanter från Glazer-familjen på Wembley, även Omar Berrada – men ingen Sir Jim Ratcliffe. Sir Jim har inte närvarat vid någon av damlagets FA-cupfinaler, vilket ändå säger en hel del – han är liksom ansiktet utåt för ägarna och den som går i första led för att ta klubben framåt. Absolut, man kan åka på olika saker och alla behöver inte vara på allt, men har han missat någon stor match för herrlaget? Bemöda sig med att åka till Bilbao kunde han, liksom.
Manchester Uniteds damlag kan inte nöja sig med att slå ur underläge, att trycka på att man presterar bra trots att ingen tror på dem – lite som jag gjort här. I matchprogrammet inför FA-cupfinalen sa Maya Le Tissier: We love proving people wrong. Rimligt utifrån att Chelsea var storfavoriter, men när en klubb som Manchester United har – tvingas ha – den inställningen är det tecken på att man har en bit kvar för att verkligen ses som en storklubb.
Att inte bry sig om vad andra säger och skapa en stark känsla i gruppen av att kunna utmana alla är så klart fint, och den känsla och kärlek som finns i laget går inte att ta miste på. Den är förmodligen en av lagets största styrkor och kan bära långt, den kan skapa något stort. Men den behöver också stöttning, när sju år nu gått sedan starten av damlaget är det dags att gå in i Champions League och ligaspel med en måltavla på ryggen – Manchester United ska vara en klubb och ett lag toppspelare vill komma till och motståndare bävar inför.
Jag har sagt det innan, men fråga är om det inte stämmer mer nu än någonsin, det är upp till bevis för klubben och Marc Skinner att verkligen ta nästa steg.
Tack för säsongen 2024/2025
Då var vi här, nu ska det sättas punkt. Det har varit en säsong med både glädje och besvikelse, en säsong som ger hopp inför nästa. Jag har haft otroligt roligt när jag fått skriva om Manchester Uniteds damlag under säsongen, bortåt 165 000 tecken har nu plitats ned. Oj vad jag pladdrat på, vem orkar läsa – för att ni hängt med vill jag med ödmjukhet tacka er alla.
Nu känns en paus välbehövlig, jag tänker i vilket fall som helst logga ut en stund. I sommar har vi ett EM med ett gäng United-spelare att följa. Sen börjar vi ladda för ny säsong. Ta hand om er, tack – ha det fint!
Detta var den andra och avslutande delen av säsongssummeringen av Manchester Uniteds damlag. Missat första delen? Den finns här!
Spelarna, hur har de egentligen presterat, är jag rätt på det, eller helt snett? Och vad tror vi om nästa säsong? Dela med er av tankar i kommentarsfältet!
