Det är kvällar som den här man lever för som Watford‑supporter.
Ashton Gate var högljutt, självsäkert och rött från topp till tå – men det tog bara sju minuter innan Watford slog hål på värdarnas självförtroende. Giorgi Chakvetadze drev upp bollen längs högerkanten med en bestämdhet som om hela säsongen hängde på det anfallet. Han hittade Edo Kayembe som kyligt spelade snett inåt bakåt – och där, som en blixt ur ingenstans, kom Luca Kjerrumgaard och borrade in 1–0. Perfekt start. Precis vad vi behövde.
Men Watford-fans vet: inget är någonsin enkelt med vårt lag.
Bristol City jobbade sig sakta in i matchen, publiken tryckte på, och efter dryga halvtimmen damp ett inlägg ner på Scott Twines panna – och det var kvitterat. Där och då kändes det som om initiativet glidit dem rakt in i händerna. 1–1 i paus, och vibbarna var… oroliga.
Andra halvlek blev en nerkittlande historia. Båda lagen skapade möjligheter, men det var som om matchen stod och vägde på en knivsegg – ett enda ögonblick skulle avgöra allt. Och det kom. Herregud vad det kom.
Med 13 minuter kvar rensade Bristol City bollen slarvigt ut ur straffområdet. Den damp ner hos Jeremy Ngakia som inte ens tänkte – han bara LADDAR. Skottet susar som en missil rakt upp i krysset. Ett otagbart avslut som tystade Ashton Gate och skickade varenda Hornets‑supporter rakt upp i stratosfären. 2–1 Watford. Och vilket jäkla mål!
Resten av matchen? En enda lång plåga för nerverna. Bristol City tryckte på, men Ed Stills mannar stod upp som ett lag som vägrar ge upp sin dröm. Slutvisslan kom som en befrielse – tre poäng, på bortaplan, mot en playoff‑konkurrent. Exakt den typ av seger som definierar en säsong.
Det här var kvällen då Jeremy Ngakia blev hjälte.
Det här var kvällen då Watford visade att vi fortfarande är med i playoff‑racet.
Och det här var kvällen som gav oss tron tillbaka.
COYH. 🐝💛🖤
Watford: Selvik; Ngakia, Abankwah, Goglichidze (Pollock 69), Mfuni; Louza (Bola 90+3), P. Mendy (Ekwah 85), Kayembe; Irankunda (Ince 69), Kjerrumgaard, Chakvetadze (Bove 85)
