Det blev ingen fest på Vicarage Road den här eftermiddagen. Snarare en match som lika gärna kunde ha spelats i motvind och sidledsregn, så utdragen och kämpig var den. Men trots ett blekt Watford-offensivt spel fanns det en riktig hjälte där ute: Egil Selvik .
Leicester skapade de få riktigt farliga lägen som matchen innehöll, och det största av dem kom när gästerna fick straff.
Men då klev Selvik fram – igen – och räddade inte bara ett mål utan också matchens energi. Hans straffräddning höll Watford kvar i matchen och gav fansen något att hoppas på under en annars ganska torftig första halvlek.
Resten? Mycket kamp, lite kvalitet. Två lag som mest stod och stampade, rev och slet, och hoppades på att någon annan skulle bjuda på ett misstag.
Det här var inte en match man kommer minnas för några vackra spelmönster. Watford slet, tacklade och kämpade – men skapade nästan ingenting framåt.
Faktum är att det tog 70 minuter innan laget hade ett skott på mål , vilket säger en hel del om matchens karaktär.
Leicester hade sina chanser, inte minst efter straffmissen, men Watfords defensiva insats – från backlinjen till mittfältet – höll ihop tillräckligt bra för att säkra poängen.
Tränare Ed Still kallade resultatet “frustrerande”, men var samtidigt snabb med att berömma sitt lag.
Flera spelare ska ha kämpat sig igenom smärta och skador för att fullfölja matchplanen och stå emot Leicesters tryck.
Det märktes också. Det var inte vackert – men det var en insats byggd på ren uthållighet.
Som Watford-supporter lämnar man arenan med blandade känslor:
Positivt:
- Selvik stod för en matchavgörande straffräddning.
- Försvaret såg stabilt ut och höll nollan.
- Laget visade karaktär och vilja trots brist på flyt.
Mindre positivt:
- Offensiven är fortsatt blek – nästan tandlös och det märks att alternativen, för tillfälligt, är få
- Playoff-avståndet krymper inte av 0–0-matcher.
- Tempot och kreativiteten saknas fortfarande i allt för långa perioder.
Det här var en match där det inte fanns mycket att jubla över – men där varje poäng fortfarande betyder något.
Watford tog en poäng tack vare en målvakt som vägrade låta laget sjunka djupare in i tabellens mediokra mittskikt.
En poäng är en poäng. Men om drömmen om playoff ska leva krävs betydligt mer än det här i de kommande omgångarna.
Watford: Selvik; Abankwah, Pollock, F. Mendy (Keben 46), Bola; Louza (P. Mendy 66), Ekwah (Semedo 86); Irankunda, Kayembe, Chakvetadze (Bove 66); Kjerrumgaard (Doumbia 76)
