Trots ett visst bollinnehav inledningsvis var Watford tandlösa framåt. Enda lilla farligheten kom när Imran Louza sköt högt och brett från distans.
Men efter 18 minuter kom första kallduschen. Ett uselt försvarat frisparksläge gav Myles Peart‑Harris öppet mål från nära håll – ett mål väldigt likt det man släppte in mot Charlton tidigare i veckan.
Watford försökte svara. Luca Kjerrumgaard nickade rakt på målvakten, och flera avslut blockerades, men det var mer ”nästan” än något annat. Resten av halvleken spelades mest av – långbollar, frustration och ett Oxford som enkelt höll bortalaget på armlängds avstånd.
Efter paus blev det tydligt att Watford saknade både idéer och energi. De gulsvarta hade enorma problem med Oxfords fasta situationer – gång på gång hotades Egil Selviks mål medan Watford knappt lyckades hålla ihop defensiven.
Nestory Irankunda var den enda som faktiskt försökte ta tag i saker. Han tvingade fram en räddning med ett bra distansskott och skapade flera farliga lägen helt på egen hand. Vid ett tillfälle dansade han igenom hela Oxford‑försvaret – men vad hjälpte det, när Mamadou Doumbia i nästa moment sköt över istället för att spela tillbaka?
Det var dock tydligt att nerverna hos hemmalaget började darra, och ett tag fanns en känsla av att Watford kanske kunde nå en kvittering men istället slutade det som det brukar göra den här säsongen. På stopptid bjöd Watford återigen på ett fatalt misstag, Mark Harris snappade upp bollen, kontrade och tryckte in 2–0. Matchen död, hoppet lika så.
Det här var ännu en bortamatch där Watford:
- saknade struktur,
- saknade kvalitet,
- saknade mod,
- och framför allt saknade något slags identitet .
När slutsignalen löd var det tydligt hur trötta supportrarna är på att se samma mönster vecka efter vecka – misstag, svaga insatser och 90 minuter där laget först i slutet visar något som liknar desperation.
Irankunda var ett ljus i mörkret. Resten av laget? En blek skugga av vad man borde kunna kräva. Inte minst i mötet med ett bottenlag av Oxfords kaliber
Watford: Selvik; Petris (Keben 61), Pollock, Goglichidze (Ince 89), Abankwah; Louza, P. Mendy (Baah 61); Irankunda, Kayembe, Chakvetadze (Maamma 68); Kjerrumgaard (Doumbia 61)
