Vi har som vanligt fått acceptera att som Watford-supporter är livet ständigt upp och ned. När Wrexham kom på besöka hade matchen målats upp vad den egentligen var - vår sista chans att hålla drömmen om en Play-Off plats vid liv. En klassisk sexpoängs-match där en förlust skulle innebära 11 poäng upp till kvalplats och därmed, med största säkerhet, en säsong som var över
Watford tog kommandot direkt. Redan efter några minuter hade Luca Kjerrumgaard varit nära och Giorgi Chakvetadze prickat ribban i sitt 100:e framträdande i den gula tröjan. Pressen var tydlig, självförtroendet tillbaka.
Ledningsmålet kom efter en snabb omställning där Chakvetadze – matchens gigant – gick från sida till sida, serverade Marc Bola , som tryckte in 1–0 med viss hjälp av en touch. Ett mål gjort av ren vilja och löpstyrka.
Kort därefter small det igen. Den här gången var det Edo Kayembe som på sitt karaktäristiska sätt placerade in 2–0 från strax utanför straffområdet. Kliniskt, kontrollerat, och ett mål som gav hela arenan känslan: det här är vårt Watford . Total dominans av hemmalaget och Wrexham såg snarare ut som statister än motståndare.
Men självklart skulle det inte bli enkelt. Wrexham reducerade tidigt i andra halvleken via Max Cleworth, och från det ögonblicket blev allt betydligt skakigare. Watford föll allt lägre, Wrexham satte press, och matchen utvecklades till en kamp där backlinjen sattes på hårda prov. Spelet från första halvlek var som bortblåst
Men när det behövdes som mest så var det några spelare som verkligen stack ut. Mattie Pollock stod för en defensiv masterclass – brytningar, blockeringar, ledarskap. Saba Goglichidze , som växer för varje match, fyllde på med räddande aktioner, och Egil Selvik var ständigt alert bakom en pressad backlinje.
Det såg länge ut som om avslutningen skulle bli en plågsam och nervös historia med ett kvitteringsmål hängande i luften. Men så, på stopptid, small det igen.
Bola tog sig fram och dundrade ett skott i ribban. Returen hamnade framför inbytte Edoardo Bove , som kyligt satte sitt första mål i Watford-tröjan. Firandet framför Rookery End – armarna i vädret på reklamskyltarna – kommer att vara ett av de där ögonblicken man minns från säsongen.
Det här var kvällen då Watford visade karaktär.
Man bjöd på offensiv kreativitet, defensiv uppoffring och ett sent segermål som skänker nytt hopp inför fortsättningen.
Avståndet till playoff minskar igen – och kanske viktigast av allt: känslan, energin och tron är tillbaka.
Watford: Selvik; Abankwah (Keben 90+2), Pollock, Goglichidze, Bola; Louza, Ekwah (P. Mendy 71); Irankunda (Doumbia 71), Kayembe (Bove 83), Chakvetadze (F. Mendy 83); Kjerrumgaard
