Tillbaka till 4-4-2
Efter att ha provat de flesta spelsystemen denna säsong var det dags att återgå till gamla hederliga 4-4-2. Bristen på ytterbackar ledde till den något ovanliga situationen att Argyle spelade med fyra mittbackar i backlinjen, medan den enda friska ytterbacken Matty Sorinola spelade som högerytter. Efter en hel säsong med mittfältare i backlinjen spelar vi nu med backar på mittfältet...
Bali Mumba har spelat i de flesta positioner för Argyle nu men fick testa livet som släpande forward bakom Lorent Tolaj i brist på andra alternativ där.
Matchen vaknade först i andra halvleken
Första halvleken var ett riktigt sömnpiller. Det var uppenbarligen två lag utan självförtroende som inte ville ta risker, och särskilt i fallet Argyle såg vilsna ut efter ännu ett systembyte. Port Vale hade de halvchanserna som fanns: en svag nick från Kornél Szűcs ledde till ett inlägg som Devante Cole var centimeter från att stöta in i öppet mål. Mathias Ross och Brendan Galloway lämnade sedan en boll till varandra och bara en desperat glidrensning från Alex Mitchell förhindrade en ny öppen målchans.
Andra halvleken var dock bara 18 sekunder gammal när Argyle gjorde en snabb räd längst med högerkanten. Law McCabe hittade en bra passning till Matty Sorinola som kunde slå ett hårt lågt inlägg mot första stolpen. Där fanns Lorent Tolaj - värvad från Port Vale i augusti - för att stöta in bollen trots bevakning av två av sina forna lagkamrater.
Matchen fortsatte mest i samma mönster men det fanns ljusglimter och särskilt Sorinola hittade mycket utrymme i sin nya roll till höger. Han fick fri sikt på mål själv och tvingade målvakten till en bra räddning - en mer van målskytt hade nog gjort mål där. Sedan spelade han in McCabe vars skott blockerades av en liggande spelare, med lite mer is i magen borde han ha kunnat dribbla sig fri där.
Port Vale kändes dock aldrig ofarliga och som vanligt var det höga bollar i boxen som var främsta hotet. Inbytte fyrtornet Jayden Stockley vann rätt mycket i luften och lyckades två gånger nicka ner till Ruari Paton i bra skottläge. Den första sköt han dock ner i marken och Conor Hazard kunde slänga sig och rädda, den andra sköt han med kraft men rakt på Hazard. Båda situationer kunde lätt ha blivit mål med en vassare målskytt hos motståndarna.
Ett fall framåt - eller bara sämre motståndare?
Det här var första segern sedan september och förstås en lättnad att vinna sexpoängsmatchen och lämna den absoluta botten. League One är väldigt jämn i år och om man kan vinna ett par matcher kan man klättra rejält i tabellen. Argyle ligger på 23:e plats med 16 poäng, men serieledarna Cardiff har blott 29!
På den positiva sidan var Alex Mitchell tillbaka i försvaret och han är den enda vi har där som är stor och stark i luften - backlinjen känns inte lika rörig med honom där. Vi får verkligen hoppas att hans mentala situation har stabiliserat sig nu.
På minussidan har vi verkligen ont om kreativa krafter nu med alla tre offensiva mittfältare skadade. Xavier Amaechi ligger närmast en återkomst och är bara veckor bort förhoppningsvis. Efter sex bortamatcher kommer det nu en rad hemmamatcher mot svagare motstånd, som med all säkerhet kommer försvara sig lågt och kontra. Frågetecken kvarstår om vi har förmåga att övervinna sådan taktik.
Skadesituationen då? Brendan Galloway spelade med en dramatisk ärr över ansiktet, unga Law McCabe var med från start. Halvfriska Joe Ralls och Joe Edwards började på bänken, tillsammans med Ayman Benarous, som alla trodde var fortfarande skadad. Alla tre fick hoppa in mot slutet, men Benarous skadade sig igen direkt och fick bytas ut igen. Kändes som någon hade försökt rusa honom tillbaka innan han var redo. Jag förstår frestelsen men snälla...
