Inter har ett uppenbart psykologiskt spöke som kommer innebära att scudetton lever enda in på sista matchdagen. Man lyckades bara hämta en poäng borta mot ett rekordsvagt Fiorentina och har nu tagit 2 poäng på de 3 senaste matcherna.
Även om en match på Artemio Franchi aldrig är enkel för storlagen oavsett hur dålig form Fiorentina är i skulle denna matchen innebära 3 poäng för Inter. Inte nog med att man tog ledningen efter cirka 40 sekunder men Fiorentina hade redan spelat två bortamatcher under denna veckan. I måndags spelade La Viola en avgörande match i bottenstriden borta i Cremona och så sent som i torsdags spelade man borta i Polen. Förutsättningarna var allt annat än bra för Fiorentina men trots det lyckades Inter inte vinna.
Som sagt tog Inter ledningen tidigt in i matchen och hade flera superlägen i början av matchen för att utöka sin ledning. Men efter ungefär 10-15 minuter tog Fiorentina över taktpinnen och såg mer och mer ut som det dominanta laget. När halvtidsvisslan ljöd hade Fiorentina lika gärna kunnat leda matchen efter att både Kean och Gudmundsson missat superlägen.
Men det var i andra halvlek Fiorentina visade att man är ett bra lag och Inter visade att man darrar på maschetten. För Fiorentina fullständigt körde över Inter både taktiskt, tekniskt men också fysiskt. Extremt förvåndande med tanke på förutsättningarna som nämndes tidigare. När slutsignalen ljöd var nog Inter nöjda att de inte förlorade för de lyckades knappt ta sig över halva plan under andra halvlek. Samtidigt sköljde en lila våg om och om igen över Inters försvar. Hade Fiorentina varit skarpare i sista tredjedelen hade man dödat matchen tidigt in i andra halvlek.
För mig finns det bara en förklaring till Inters poängtapp i en match som man bara borde vunnit - det mentala spöket. Inter har nu hamnat i en sits där man är förlamade och med både Max Allegri och Antonio Conte flåsandes i nacken är stressnivån hos Nerazzurri på en hög nivå. Det är en trupp som är uppenbart skärrad, dels från den förlorade Scudetton förra säsongen men framförallt massakern i CL-finalen. Med Chivu som är oerfaren på bänken och sin uppenbara ledare Lautaro Martinez out har man nu tappat greppen och jag är övertygad om att rädslan kryper mer och mer in på spelarna.
I kommande omgångar har Inter Roma och Como vilket jag tror kommer innebära två nya poängtapp. Samtidigt är både Milan och Napoli mer pålitliga i sitt poängplockande även om de också har uppenbara defekter. Därför tror jag vi kommer gå in i omgång 33 av Serie A med ett mindre poängavstånd änd vi ser nu och med potentiellt både Milan och Napoli närmare tror jag Inter kommer känna pressen än mer. Jag ser en rafflande avslutning på den här säsongen, en säsong där för många fastslagit att Inter redan vunnit för tidigt. Inklusive Inter själva. //Torsten Armini
Cremonese har sannerligen haft en säsong med två ansikten. Första halvan imponerade man och etablerade sig som ett lurigt mittenlag som topplagen gärna undviker. Premiären mot Milan såg ut att sätta tonen för säsongen där man genom taktisk disciplin och råstark fysik brottade ned den milanesiska storheten. Men sedan hände någonting. I den 20:e omgången åkte man på en förödmjukande 5-0 torsk mot Juventus och denna förlust följdes upp med tio raka matcher utan seger varav åtta av dem var förluster. En total mental kollaps och ett bra exempel på hur fragilt ett fotbollslag ofta är. Davide Nicola är etablerad som den främsta Salvezza-mästaren i Italien men situationen började kännas ohållbar och när Cremonese åkte på en ordentlig käftsmäll mot nedflyttningsrivalen Fiorentina så kände sig Cremoneses klubbledning tvingade att agera. Nicola fick gå och in kom istället Marco Giampaolo. Många skämt skickades då i Cremoneses riktning där folk skrev att de har råkat vänt på säsongen. Nu skulle man ha sparkat Giampaolo och anställt Nicola istället för det omvända som nu har skett.
Giampaolo fick på många sätt den bästa debutmatchen på förhand. Av någon anledning har Giampaolo ett väldigt starkt track record mot just Parma där han ofta befinner sig på den segrande sidan. En personlig drömmotståndare för den gamle Giampaolo. En ytterligare bonus för Cremonese var att Parma potentiellt har råkat hamnat i likartad sits som dem själva. Det vill säga en mental kollaps har skett. Det är en vanlig risk för lag på nedre halvan. Parma har varit inställda på nedflyttningsstrid hela säsongen för att sedan helt plötsligt se sig själva vara tio poäng ovanför strecket. En falsk känsla av säkerhet infinner sig vilket sätter sig på motivationen då det till synes inte finns mycket att spela om för den resterande delen av säsongen. Och då kan det sedan bli väldigt svårt att slå på knapparna igen om man halkar ned mot nedflyttningsstriden igen.
Parma stod för en klappkass insats mot Torino som indikerade detta och denna insats mot Cremonese var av samma slag. En händelsefattig första halvlek mellan ett mentalt avslaget lag och ett lag som inte ville begå några onödiga misstag. De första tio minuterna av den andra halvleken dock avslutades med en riktig raket. Ett inlägg från Cremonese rensas halvsjaskigt undan från Parmaförsvaret för att sedan landa hos Youssef Maleh som drar till på momangen och får till en kraftfull brakare som letar sig rakt in i nätet bakom Zion Suzuki. Det var förvånande att nätet faktiskt höll. Det var ett förlösande mål för Cremonese som mycket väl kan ha varit tillräckligt för att väcka dem ur den mentala dvalan de befunnit sig de senaste månaderna. Tio minuter efter detta kom Cremonese i just en sådan där farlig omställning som de gjorde sig kända för under den första halvan av säsongen. Man bryter ett Parma-anfall och attackerar sedan som en kobra mot ett osamlat Parma försvar. Vandeputte spelar till Payero som skickar ut bollen mot kanten i riktning mot Jamie Vardy. Den engelska veteranen gör inga misstag utan uppfattar Vandeputtes djupledslöpning och slår en perfekt framspelning på ett tillslag. Belgaren hamnar helt ren framför målet och behåller kylan och skickar in 2-0 för Cremonese. Parma hade några halvchanser samt en straffsituation som kunde ha inneburit en reducering men det fanns aldrig någon riktig glöd hos Cuestas mannar i likhet med insatsen mot Torino. Cremonese vann välförtjänt och det blir intressant att se om Giampaolo kan hålla dem kvar i högsta serien. För vad innebär detta isåfall? Giampaolo räddade kvar Lecce förra säsongen när han trädde in som brandman. Är den gode Giampaolo på väg att utmana sin föregångare Davide Nicola om titeln som Serie A:s främsta Salvezza maestro mån tro? För Parma måste man ta i tur med de mentala demonerna man just nu lider av. Man har i detta nu en stabil kudde ned till nedflyttningsstrecket men det är åtta matcher kvar att spela och många poäng att göra upp om. Fortsätter man med den här typen utav insatser kommer man onekligen dras in i Salvezza-fäktningen i år igen. // Martin Eliasson
Cagliari - Napoli 0-1
Genoa - Udinese 0-2
Parma - Cremonese 0-2
Milan - Torino 3-2
Juventus - Sassuolo 1-1
Como - Pisa 5-0
Atalanta - Hellas Verona 1-0
Bologna - Lazio 0-2
Roma - Lecce 1-0
Fiorentina - Inter 1-1
Tabell: