Matchen började i ett kontrollerat tempo där Fiorentina höll i bollen och Pisa inledde fysiskt med tidiga fouls. Genombrottet kom redan efter drygt tolv minuter. Jack Harrison slog in ett inlägg från högerkanten som först nickades undan, men Cher Ndours avslut i andravågen styrdes olyckligt via en försvarare och landade perfekt framför Moise Kean. Anfallaren tackade och tog emot och placerade säkert in 1–0 från nära håll. Det var Keans tredje raka ligamål och ännu ett bevis på hans betydelse i bottenstriden.
Efter ledningsmålet fortsatte Fiorentina att ha mest struktur i spelet. Fagioli och Dodo prövade avslut utifrån och Brescianini hotade med sina löpningar, men matchen saknade tempo och tydliga målchanser. Kean var nära före paus men fick för mycket kropp bakåt på sin nick.
Harrison stod för assisten till målet och bidrog med bredd genom att konsekvent slå in bollar från höger, något som faktiskt ger anfallet en annan balans. Samtidigt tappade han flera enkla bollar och hans felpassningar bröt upp offensiva sekvenser när laget försökte etablera tryck. Det blev en insats som blandade funktion med frustration och det är svårt att förstå varför han fick spela hela matchen, särskilt när laget i slutet gick över till ett mer defensivt läge.
Efter paus fortsatte Fiorentina utan att riktigt trycka på för ett avgörande mål. Fagioli testade Pisa målvakten på frispark och Ndour tvingade fram en stark räddning sent i matchen. Det fanns lägen att stänga tillställningen. Fazzini kom fri i slutminuterna men valde avslut istället för att spela snett bak till Fabbian i ett bättre läge. Där skulle matchen ha dödats.
Istället upprepades ett välbekant mönster.
Precis som mot Torino valde Vanoli att backa hem efter ledningsmålet istället för att fortsätta kontrollera matchen högre upp i banan. Initiativet överläts till Pisa som saknade kvalitet men ändå fick momentum och tryck i slutminuterna. Det blev stressigt och onödigt nervöst.
Pisa lyfte in bollar i straffområdet och fick ett sista läge sent i matchen som borde ha hanterats bättre. Även om gästerna inte skapade något rent skottläge var känslan att Fiorentina bjöd in dem i matchen. Det är den typen av slutspel som tidigare under säsongen kostat poäng.
Defensivt stod laget upp. Ranieri fortsätter att visa varför han nu känns given i startelvan efter att tidigare ha använts främst som defensivt inhopp. Hans närvaro och ledarskap har varit tydliga de senaste matcherna.
Men frågetecknen kring matchcoachningen kvarstår. Att återigen välja försiktighet framför kontroll signalerar en osäkerhet som kan bli kostsam. Fiorentina vann men med nöd och näppe. Mot bättre motstånd hade samma tillvägagångssätt kunnat straffa sig.
Tre poäng var det enda som betydde något i detta derby. Det fick Viola. Men vägen dit visar att det fortfarande finns mycket att arbeta med om kontraktet ska säkras utan dramatik.
