När Hammarbys startelva presenterades, en timme innan match, var det tydligt att Kim Hellberg nu har hittat den startelva som han tycker är den bästa. Och varför skulle han inte starta med den, när samma startelva har fyra segrar, med noll insläppta mål, på fyra starter. De två gånger som denna startelva inte har startat har det blivit en oavgjord och en förlust, förvisso i svåra bortamatcher.

Startelvan jag pratar om ser ni här:

Tounekti     Erabi    Abraham
                  Besara
          Tekie     M. Karlsson
Pinas Eriksson Vagic   Skoglund
                         Hahn
 
Noterbart är att hemmalaget startar med, från Hammarby, utlånade Kingsley Gyamfi, och jag måste nog hålla med Alexander Axén där, att det känns fel att ha ”egna spelare” i motståndarlaget. Främst för att det alltid kommer att diskuteras om denna spelare verkligen gjorde sitt yttersta för att vinna.

Jag utgår ifrån att spelarna är så pass professionella så att det inte är ett problem, men ”snacket” kommer ändå att gå, och då speciellt om spelaren i fråga gör matchavgörande misstag. I andra ligor ingår normalt en klausul att den utlånade spelaren inte får spela mot den klubb som äger honom, men i Allsvenskan så verkar det inte spela någon roll.

Till matchen då. Jag är inte jätteimponerad av hur Hammarby tar sig an matchen under den första kvarten. Visst, man har ett klart initiativ, men Öster sticker också upp i kontringar och hörnor. Trist nog lyckas Jusef Erabi skada sin fot när han skall avlossa ett skott, och han blir tvungen att ge upp redan i den 11:e minuten. Han ersätts av Abdo Boudha.

Spelet blir dock bättre och bättre, från Hammarbys sida, ju längre halvleken fortskrider, och det blir allt mer tydligt att bortalagets tryck på Öster blir större och större. Bollar vinns högt upp, passningskombinationerna börjar sitt och fler spelare tar löpningar för varandra.

Det första målet, i den 23:e minuten, kan beskrivas som något av ett slumpmål, där en Österspelare gör en rensning i eget straffområde och bollen går rakt upp i luften. Efter det är det slut med slumpen, för som Paulos Abraham säger i Halvtidsintervjun, där han är 100% säker på att Victor Eriksson skall vinna bollen, så gör Victor just detta och Paulos har placerat sig perfekt för att kunna slå in den direkt med sin vänsterfot.

Otroligt imponerande att se hur Victor ÄGER den situationen och flyttar på alla motståndare, för att sedan nicka fram bollen perfekt till Paulos.

Målet ger Hammarby ännu mer självförtroende och i 28e minuten drar Hampus Skoglund på ett hårt skott som målvakten i hemmalaget inte kan hålla. Returen går, oturligt nog för Öster, rakt ut till en välplacerad Nahir Besara. Nahir drar till med vänstern på halvvolley och är noggrann med att få kroppstyngden över bollen så att bollen inte, som så ofta annars i liknande situationer, går högt över. Det är ett mästerligt stycke som Nahir står för och bollen går stenhårt in till vänster om målvakten.

Öster kommer nu knappt över den egna planhalvan och det är verkligen en fröjd att se Hammarby spela fotboll. Passningskombinationerna avlöser varandra och strax före halvtid är det dags för 3–0 till bortalaget. Det är återigen Besara som slår till. Boudah får bollen ut till höger, och i stället för att gå på inlägg eller avslut så hittar han Besara i mitten några meter utanför straffområdet. Nahir utmanar sin mittback och hittar så pass mycket utrymme för sin vänsterfot så att han kan placera bollen lågt i målvaktens vänstra hörn. Målet känns som spiken i kistan i denna match och kom också att bli det.

När det gäller den andra halvleken så blir det tyvärr inte någon större underhållning. Hammarby koncentrerar sig mest på att hålla ledningen, medan ett vilt kämpande Öster gör allt för att försöka få till en reducering och på så sätt få lite nerv i matchen. Hemmalaget är också närmast det fjärde målet, då en hemmaspelare styr ett skott precis utanför Warner Hahns högra stolpe.

Annars sitter jag själv mest och undrar varför Hammarby inte gör några byten. Visst, man gjorde ett tidigt när Erabi var tvungen att gå ut och har nu endast två bytestillfällen kvar. Det känns som en klockren match att ge övriga spelare chansen att få speltid och släppa in dem redan runt minut 55-60, men Kim väntar ända till i minut 72 innan han byter in Montader Madjed och tar ut Tounekti. Det blir sedan ett trippelbyte i 86:e där Jonathan Karlsson, Simon Strand och Wilson Lindberg-Uhrström byts in i stället för Pinas, Abraham och Tekie.

Det blir inga mål i den andra halvleken och Hammarby vinner komfortabelt med 3–0, precis på ett sådant sätt som anstår ett verkligt topplag. Spelmässigt är man överlägsna sin motståndare och när man även har en spelare som Nahir Besara, som sätter dit lägena när han får dem, så måste det kännas nästan omöjligt för Öster att göra sig gällande.

Många spelare är bra i Hammarby, men för mig är det fyra spelare som verkligen sticker ut i denna match. Den första är vår försvarsgeneral Victor Eriksson, som går från klarhet till klarhet. Victor börjar också bli ett offensivt hot på fasta situationer och snart kommer det första målet att komma, var så säker. Det bästa med Victor är dock att han alltid försvarar framåt och vågar stå högt samtidigt som han är mästerlig på att värdera situationerna han hamnar i.

De tre andra är Shaquille Pinas, Tesfaldet Tekie och förstås Nahir Besara. Pinas var lite överallt på plan och dominerade i allt han gjorde. Tekie ser ut att ha hittat tillbaka till formen efter ett par insatser som inte varit lika starka som i inledningen av säsongen. Hans lekfullhet med bollen är härlig att se. Slutligen så Nahir Besara, som faktiskt fått kritik för att han gör för få poäng på bortaplan. Då svarar han med två mål av bästa märke.

Givetvis måste jag också nämna de som fortfarande tror att Hammarby anno 2025 är dåligt på naturgräs. Gårdagens insats visar med eftertryck att de som tror det har helt fel. Hammarby kan numera spela lika bra på gräs på bortaplan som hemma på plastgräset på ”Nya Söderstadion”.

Det som däremot är den stora skillnaden sedan Kim Hellberg tog över är att Hammarby, faktiskt, blivit mycket bättre generellt på bortaplan, oavsett underlag. Där vi bortafans förut ofta fick åka hem med sorg får vi nu allt oftare åka hem med ytterligare tre poäng i bagaget och en vild glädje.

Jag har personligen tippat SM-guld för oss i Hammarby denna säsong, och så här långt har jag inte sett någonting från något annat lag som får mig att vilja ändra mitt tips. Visst finns det lag som kommer att hota, i form av Malmö, Mjällby, AIK och kanske också någon i trion Elfsborg. Häcken och Djurgården, men jag ser inget lag som spelar bättre fotboll än vad vi har gjort under de första sju omgångarna. Det stora hotet tror jag kommer att vara Europaspelet, men jag tycker att vi har en bred trupp och tror också att vi kommer att förstärka med minst en klasspelare i sommar.

Härnäst väntar två hemmamatcher, mot Norrköping och Sirius. Då är jag ganska övertygad om att vårt vinsttåg fortsätter att tuffa framåt och hämta hem ännu fler poäng.

Bajen är bäst, bästa laget vann!